Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Svårbegripliga titlar tilltar

Städare blev lokalvårdare blev floor manager. Flotta yrkestitlar gör oss stolta – men har också en baksida.
David Österberg Publicerad
Visitkort med texten "säljare" överkryssad och texten "future account manager".
Det ska låta tjusigt värre ... Foto: Shutterstock

När SJ:s tåg stannar vid perrongen står komfortoperatörerna redo. De betraktar otåligt resenärerna som lastar av väskor och barnvagnar och när tåget är tomt hoppar de på. Sedan plockar de skräp och sopar grus, fyller på papper på toaletterna och tömmer papperskorgarna.

Att komfortoperatörernas huvudsakliga arbetsuppgift är städning går inte att förstå av yrkestiteln. Enligt SJ:s presstjänst beror det inte på att företaget vill sätta flärd på yrket, utan på att operatörerna även gör annat än städar. ”Exempelvis mindre reparationer, sopkörning, fronttvättning och påfyllning av vatten i vagnarna”, skriver Tobbe Lundell, ställföreträdande presschef på SJ, i ett mejl till Kollega.

SJ är inte ensamma om att sätta fluffiga titlar på yrkesroller. Sekreterare är numera administratörer, produktutvecklare är innovationskonsulter och vaktmästare internservicemedarbetare.

Det händer att folk ringer Språkrådet för att fråga vad deras titel egentligen betyder

De fina titlarna är ett symptom på ett ytligt samhälle där självupptagenheten frodas. Det tror i alla fall Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet. I sin bok Tomhetens triumf hävdar han att vi lever i en tid av grandiosa självbeskrivningar, upptagna av en ständig jakt på det flotta och statusfyllda.

– Vi vill gärna göra tillvaron lite tjusigare. Den ska guldkantas om möjligt. Vi vill gärna framstå som mer märkvärdiga och imponerande än vad det finns fog för. ”Varumärket” ska vårdas. I Facebook-samhället frodas ytlighet. Och självupptagenhet, säger han.

Enligt Mats Alvesson har vi ett samhälle där det inte är så viktigt vad man gör, så länge det ser ut som att man gör något fint. Men det är svårt att bibehålla sin titelstatus eftersom det så lätt går inflation i titlarna.

– I den mån man lyckas öka sin status sker det alltid på bekostnad av någon annan. Ju fler som blir ”managers”, desto mindre fint är det att vara det. Men det märks ju inte nödvändigtvis direkt, statusminskningarna är ibland svåra att spåra.

Kan jakten efter en finare titel leda till att vi presterar bättre? Skulle titeljakten i så fall kunna vara något positivt för samhället?

– Om jakten är kopplad till bra prestationer är det inte så dumt. Men ofta blir det en fråga om att man vill ha en finare titel utan att vara särskilt förtjänt av den. Det är nog ofta bättre om önskan att prestera mer drivs av något annat än önskan om en fin titel.

Ett sätt att göra yrkestiteln tjusig är att förvandla den till en engelsk motsvarighet. Då kan receptionisten bli en Frontdesk Manager, en vd en Chief Executive Officer och en storkundsansvarig en Key Account Manager.

I en del företag är de engelska titlarna logiska. Den som ofta har kontakt med en internationell marknad behöver förstås göra sig förstådd när det drar ihop sig till förhandling. Men en hel del företag verkar enbart på den svenska marknaden – och envisas ändå med att använda sig av engelska titlar. Och låter butikskommunikatören kallas Visual Merchandiser och försäljaren får Future Account Manager tryckt på visitkortet.

Ett problem med de engelska titlarna kan vara att det är svårt att förstå vad en person egentligen gör på jobbet – till och med för den som har titeln. Enligt Språkrådet händer det faktiskt att människor ringer dit för att fråga vad deras titel egentligen betyder.

Karin Helgesson är doktor i svenska språket vid Göteborgs universitet. Hon tycker att de engelska titlarna är problematiska.

– De är kanske inte ett problem i organisationer som verkar i en främst engelskspråkig miljö, men tänker man att en organisation som vänder sig till en bred, svenskspråkig allmänhet använder sig av engelska titlar som inte är så genomskinliga kan det bli svårt. Den som är van att arbeta på engelska förstår skillnaden mellan en manager och en director*, även om vi som vanliga svenskar kanske tycker att orden är utbytbara.

Det är nog bättre om önskan att prestera mer drivs av något annat än önskan om en fin titel

I sin avhandling undersökte Karin Helgesson hur platsannonser utformats mellan 1955 och 2005 och hittade enstaka engelska titlar – exempelvis copywriter – redan 1955. Men först på 80-talet blev de vanliga och i dag är det lätt att hitta engelska titlar i svenska företag. Hon ser åtminstone två skäl till det.

– Det första är att engelska är arbetsspråket i internationellt verksamma bolag. Det andra är att engelska är ett högstatusspråk i Sverige. Det är ”fint” med engelska nu, precis som det var fint med franska på 1700-talet och tyska under medeltiden. Därför lånar vi gärna in engelska ord och uttryck, de skänker lite extra glans, säger hon.

Karin Helgesson tror också att syftet med en engelsk titel ibland kan vara att mystifiera yrkesrollen. Om alla vet vad en Human Resources Officer är tappar titeln lite av sin glans.

– När alla förstår byter vi titel, för de där tjusiga titlarna kan ju också ha som funktion att höja statusen på yrket eller organisationen. Även på svenska har vi bytt benämningar för att höja statusen. Den roll som i mitt 50-talsmaterial kallades ”försäljare” blev på 60-talet ofta ”säljare”, på 70–80-talen ”distriktschef ”, man var chef över sitt distrikt, men hade inte några personer under sig, för att nu kanske kallas Key Account Manager.

Mats Alvesson skrev sin bok Tomhetens triumf för drygt tio år sedan. Och han ser inga tecken på att statusjakten har stannat av sedan dess.

– Jag har en känsla av att det jag kallar för grandiositet – anammandet av tjusiga tecken på framgång och märkvärdighet utan substans – fortsätter att eskalera. En utbildning omtalar receptionister som Impression Managers, butiksbiträden blir Sales Advisors. Nyligen fick lärare legitimation och nu är även undersköterskor på jakt efter det. Det är ytliga statusökningsförsök där en viss utbildning och lite praktik plussas på med legitimation – utan att det senare säger något. Men man kan hoppas på besinning.

Hur stort eget ansvar har vi för att ta oss ur jakten på status?
– Vi har ett ansvar och om vi tänker efter kan vi bidra till att hålla oss själva i schack och motverka att arbetsgivare faller för frestelsen till titelinflation. Men det är inte lätt alla gånger. Om alla andra blir projektledare och managers kan man framstå som en förlorare om man är den enda som inte deltar i titeljakten.

* En manager är oftast chef för en grupp anställda. En director är oftast chef för managern.

LITE TITELTRIVIA

Head of Public Relations
= Informationschef

Marketing Communications Manager
= Pressekreterare

Chief Executive Officer, CEO
= Verkställande direktör, vd

Chief Innovation Officer, CINO
= Innovationsdirektör

Key Account Manager, KAM
= Storkundsansvarig

Director of First and Second Cycle Education
= Grundutbildningsansvarig

Partner Account Manager
= Säljare

Executive Assistant to CEO
= Vd-assistent

Human Resources Officer
= Personalchef

Director of Finance
= Ekonomichef

Systems Engineering Consultant
= Systemingenjör

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Anställda över 50 är en guldgruva”

Ditt driv försvinner inte för att du uppnår en viss ålder. Det menar Richard Lööw, chef som anställde Susann Johansson och tre andra 50-plussare under det senaste året.
Johanna Rovira Publicerad 13 maj 2025, kl 06:01
Man och kvinna i undervisningsrum
Richard Lööw beskriver sin medarbetare Susann Johansson som ett pålitligt urverk från Schweiz och anser att anställda över 50 är guld värda. Foto: Per Knutsson

Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator. 

När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat. 

Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff. 

– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson. 

– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY. 

Obegripligt välja bort äldre

Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater. 

– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva. 

50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större. 

– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw. 

Pålitligt urverk

Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden. 

– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon. 

Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.  

Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år. 

– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han. 

Lönen ej orsaken

Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra: 

– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.

– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.