Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Hennes jobb: Höja kollegornas humör

Hedvig Fredholm är mood manager på produktionsbolaget Alaska Film & tv. Hon har ansvar för att skapa en glad atmosfär på kontoret.
­– Jag försöker hålla humöret på de anställda på topp.
Elisabeth Brising Publicerad
Hedvig Fredholm. Fikabröd
Hedvig Fredholm är mood manager, en tjänst som kräver kreativitet och stresstålighet. Foto: Privat/Shutterstock

Unionenmedlemmen Hedvig Fredholm har jobbat som mood manager från och till i åtta år. Hon är en professionell stämningshöjare som jobbar heltid med att skapa en god atmosfär på arbetsplatsen. En yrkesroll på uppgång nu när många arbetsgivare försöker locka tillbaka sina anställda till kontoret.

– Min uppgift är att känna av vad de anställda behöver och göra roliga evenemang. Här ska man bli sedd, omhuldad och tycka det är kul att gå till jobbet, säger Hedvig Fredholm.

Hon arrangerar bolagets alla fester och ordnar dekorationer, fikor och pysseltävlingar inför högtider.

Varje vecka kan personalen önska ett veckans bak.

Vem bakar varje vecka?
– Oftast jag - om jag hinner, annars köper jag in från bageri. I går gjorde jag cheesecake, förra veckan var det kärleksmums och innan dess vegansk kokosmousse och cupcakes.

Just nu planerar Hedvig Fredholm för en picknick med lekar och quiz.

– Jag tycker det är kul att tänka ut nya lösningar. Vad kan jag göra för att få alla att dra på smilbanden?

Skapar kreativ och mysig miljö

Även i vardagen spelar hon en stor roll för hur kontorsplatsen upplevs.

– Jag ser till att det finns färska blommor och att arbetsmiljön är inspirerande. I och med att vi har kreativa yrken vill jag att kontoret ska andas kreativitet. Det kan vara allt från att gå till skogen och leta upp en kvist som jag dekorerar och hänger upp i taket till att sätta upp tavlor.

Hedvig Fredholm har en idélåda där man kan lägga lappar med förslag för kontoret. Hon har ordnat en utställning med alster av personalen och bytardagar av saker och kläder.

– Några önskade en sticklingbytarhörna, så då köpte jag ett litet växthus.

Måste man alltid vara i good mood själv?
– Jag blir det per automatik för jag har en otroligt tacksam roll. Du är aldrig den jobbiga typen, utan du ska bara få folk att må bra och då får du en massa positiv energi tillbaka.

På Alaska Film & TV är de ett mindre antal fast anställda som samarbetar med ett stort antal frilansare i olika medieproduktioner. När många människor möts på en arbetsplats som inte arbetar ihop annars blir det extra viktigt med en sammanhållande och stämningshöjande funktion, enligt Hedvig Fredholm.

Mood manager ett framtidsyrke

Hon tror att mood manager blir ett vanligare yrke i framtiden.

– Fler förstår värdet av att ha en varm och inspirerande företagsmiljö. Vi är så mycket av vårt liv på jobbet, folk vill ha något mer än det vanliga nio till fem, särskilt med klimatet som är i världen nu. Man behöver få värme, bli sedd och skratta.

Hedvig Fredholm
Hedvig Fredholm

När världen är i kris får mood managern förutom att sprida glädje jobba med välgörenhet.

– Vi har haft insamlingar av saker till Ukraina och skänkt pengar till Cancerfonden bland annat.  

Hon tycker inte jobbet är stressigt men tror det kan upplevas så för nybörjaren, eftersom man kan få hoppa in som allt i allo och koordinera saker. Hon jämför med att vara projektledare, vilket hon också har jobbat som.

En utmaning är ibland att trolla med den budget man har och att hitta på aktiviteter som passar så många som möjligt, eftersom alla inte gillar allt.

Sjukdomen gav nya perspektiv

För att trivas med yrket ska du vara en social person och kunna småprata med alla, säger Hedvig Fredholm.

– Du ska verkligen tycka om att ta hand om folk och se när andra behöver lyftas.

Hon berättar om en tuff period då hon hade cancer för några år sedan. Då förstod hon hur mycket medmänniskors små gester av välvilja betyder.

– Jag märkte själv hur stor skillnad det gör med de enkla insatserna som en hand på axeln eller en fråga om hur man mår.

Hedvig Fredholm, 38 år

Yrke: Mood manager och koordinator.
Var: Alaska Film & TV, produktionsbolag i Stockholm.
Bakgrund: Arbetat som
projektledare, international sales manager, produktionsledare, koordinator och pr-ansvarig.
Utbildning: Samhällsvetenskapligt gymnasium, självlärd inom tv-branschen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat