Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

En ny chans efter 50

Det är aldrig för sent att hitta ett nytt, spännande jobb. Möt Lena Kristiansson och Nils Hansson som berättar om oron, utmaningarna och hur sedan allt löste sig till det bästa.
Publicerad
Linda Prieditis/IBL Bildbyrå
Till vänster, Nils Hansson, 64, och till höger Lena Kristiansen, 54, fick nya jobb med hjälp av Trygghetsrådet. Linda Prieditis/IBL Bildbyrå

Någonstans i bakhuvudet fanns det här med ålder.

Lena var 39 år och hade två barn när hon läste in gymnasiet. Innan dess hade hon jobbat som inne­säljare, med kundservice samt haft en egen tygaffär.


Första jobbet efter utbildningen blev i kundtjänsten på Nilfisks Sverigekontor. Hon blev kvar på det globala danska rengöringsföretaget i 15 år. Där har hon jobbat i olika roller på olika avdelningar. Allt­eftersom fick hon allt mer avancerade uppgifter.

– Det var learning by doing. Jag blev ansvarig för företagets affärssystem och var med om att implementera SAP, säger Lena Kristiansen.
När arbetsgivaren flyttade till Göteborg erbjöds hon att följa med. Men Lena Kristiansen, som har sin hemmaplan i Stockholm, hade inga tankar på det.

– Det var tråkigt. Men jag bestämde mig för att se det som en möjlighet att göra något annat.

Lena, som beskriver sig som en positiv, glad och kreativ person, gillade läget och försökte gå vidare. Att hon fyllt 53 år var inget hon jagade upp sig över.

– Någonstans i bakhuvudet fanns det här med ålder. Men då var det tanken att jag börjar bli gammal och ska jag göra något annat ska jag göra det nu.

Hon arbetade kvar till sista mars förra året. Sedan tog hon omedelbart tag i jobbsökandet.

– Jag hade inget cv. Min profil på Linkedin var inte bra. Tillsammans med en rådgivare på Trygghetsrådet fick jag hjälp att inventera mina kompetenser.

Lena Kristiansen gick seminarier och kurser, bland annat en utbildning i telefonen som redskap. Hon konstaterar att det ju är en helt annan sak att sälja sig själv än att sälja något annat. 

Förra sommaren gick åt att till att tänka vad hon hade gjort och ville göra samt att fila på sitt cv.

– Jag läste massor av platsannonser för att komma på vad jag kunde göra, och kom fram till att jag ville arbeta kvar i SAP.

På kurserna träffade hon andra arbetssökande. Många var i hennes ålder och förstås diskuterades åldersdiskriminering.

– Jag hörde också en hel del solskens­historier. Så då tänkte jag ”Varför ska inte jag också kunna få jobb?”.

Lena Kristiansen sökte ett 25-tal jobb och kom på flera intervjuer. En dag hittade hon annonsen som kändes som att hon hade skrivit den själv. Hon gick vidare i olika intervjuer och tester. I samma veva gick hon på jobbmässa. 

– Att jag gått vidare gjorde mig lite kaxig. På mässan fick jag jättebra kontakt med en rekryterare som tyckte att jag skulle söka jobb som IT-konsult.

Inom några dagar hamnade hon på ny intervju. Ett drygt halvår efter att hon blev arbetslös hade hon två erbjudanden om anställning.

– Jag valde mellan ett mer stabilt jobb och ett som var mer osäkert men utvecklande. Det blev IT-konsult­jobbet. Varför inte fortsätta utmana
mig själv?

Jag gör det jag kan, är duktig på och tycker är roligt.

Nyligen övergick Nils Hanssons tjänst som applikationsutvecklare och internkonsult på Lloyds apotek i fast anställning. Efter ett och ett halvt års, stundtals motigt, jobbsökande har han hamnat alldeles rätt i yrkeslivet igen.

– Jag gör det jag kan, är duktig på och tycker är roligt, säger han. 

Nils Hansson var projektledare på globala IT-konsulten CGI och blev i samband med ett uppköp av med jobbet. Han fick ett avgångsvederlag men oroade sig ändå för ekonomin.

– Trots att jag hade hyfsat nära till 65 år så var pension inte ett alternativ för mig

Nils Hansson är civilingenjör i elektroteknik och har också läst systemvetenskap och ekonomi. Han har drivit eget och varit anställd i omgångar och huvudsakligen jobbat med systemutveckling men även som projektledare.

Fram till dess att han blev av med jobbet för första gången hade han aldrig sökt ett jobb. De har kommit av sig själv. Men när IT-bubblan sprack i början av 2000-talet blev han arbetslös.

– Jag var 50 plus redan då och kände av åldersfixeringen så fort jag kom till ställen där jag inte hade kontakter. Men till slut hörde en tidigare leverantör av sig och erbjöd jobb som projektledare.

Lika enkelt gick det inte denna gång. Nils Hansson sökte de jobb han tyckte att han hade chans på, både som specialist och projektledare. Han var med i slutfasen av några rekryteringar. För att förbättra sitt cv tog han flera projektledarkurser. Månaderna gick och inget hände. Då fick han hjälp av TRR Trygghetsrådet att göra en längre kompetensinventering. 

– Det ledde fram till att jag sökte jobb som specialist i stället för projektledare. När jag började marknadsföra mig som det till exempel på Linkedin fick jag en helt annan respons.

Annonsen för sitt nya jobb hittade han i Arbetsförmedlingens platsbank.

– Jag hade turen att det inte gick via en rekryterare, utan att jag personligen fick träffa min blivande chef och marknadsföra mig själv direkt. 

Cajsa Högberg
brev@kollega.se

Jobbtips!

Några förslag från Nils och Lena:

  • Blir du arbetslös – sök jobb fort
  • Gå på alla kurser, seminarier och träffar du bara kan!
  • Leta jobb med hjälp av dina kontakter

Anställa 65-plussare

  • Det är ren vinst att ans­tälla 65-plussare. Året efter att en person fyllt 65 år behöver arbetsgivaren endast betala ålderspensions­avgift på 10,21 procent av lönen i stället för 31,42 procent.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.

Arbetsmarknad

Ira Sjölund måste söka jobb trots cancerdiagnos: ”Systemet kräver att jag är stark när jag är som mest trasig”

Ira Sjölund slåss på två fronter. Det ena slaget är mot en tumör i bukspottskörteln. Det andra mot Arbetsförmedlingens regler som gör att hon måste fortsätta söka jobb för att inte förlora sin ersättning.
Lina Björk Publicerad 19 januari 2026, kl 06:01
Ira Sjölund fick cancer och måste söka jobb
Ira Sjölund har nyligen opererats för sin tumör i bukspottskörteln. Hon konstaterar att det är svårt att navigera i regelverken på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Foto: Åke Ericsson

Men vi backar till maj 2024. Då blev Ira Sjölund, från Stockholm, arbetslös efter att ha jobbat med både projektledning, administration och ekonomi. Ett år senare räknas hon som långtidsarbetslös och får aktivitetsstöd via Försäkringskassan. För att få sin ersättning måste hon söka ett antal jobb varje månad. Det har aldrig varit något problem, förrän i december förra året. Då hittade läkarna en tumör på hennes bukspottskörtel, som måste opereras bort. 

För att inte göra fel ringde Ira Sjölund till Arbetsförmedlingen och frågade vilka regler som gäller när man blir sjuk.  Exempelvis om hon behöver söka jobb under tiden hon väntar på operation och när sjukanmälan ska lämnas in. 

– Jag kunde inte sjukanmälan mig i förtid utan måste göra det dagen jag skrevs in för operation. De hanterade mitt ärende genom att läsa information från hemsidan något jag själv kunde ha gjort. Min situation visar ett systemfel där regler och processer fortsätter som vanligt även när man är i en kris och där synen på arbetslösa riskerar att bli omänsklig.

 

Otydliga besked från Arbetsförmedlingen

Vid jul mådde Ira Sjölund så dåligt att hon ringde sin psykolog, som skrev ut ett sjukintyg från den dagen första operationen var inbokad. Men intyget gällde från mitten av december och inte från när hon fick beskedet och världen vändes upp och ned. 

– Arbetsförmedlingen sa att jag inte var sjuk mellan första och 15:e december och borde sökt jobb då. Jag fick reda på tumören den 4:e och efter det blev det kaos i livet, men det tas ingen hänsyn till mitt psykiska mående. 

Eftersom operationsdatumet har flyttats fram flera gånger har Ira Sjölund varit tvungen att fortsätta söka jobb. Varje gång hon har ringt Arbetsförmedlingen har hon fått en ny handläggare, som enligt henne antingen lämnat motstridiga eller otydliga besked. 

Andreas Malmgren

Andreas Malmgren är verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen. Han beklagar att Ira Sjölund inte känner att hon fått den hjälp hon behövt från myndigheten. Eftersom han inte är bekant med hennes ärende svarar han generellt på vad som gäller när man blir sjuk som arbetssökande. 

– Är man inskriven som arbetssökande och begär ersättning för att man deltar i ett program så medför det ett krav på att söka lämpliga arbeten. Handlingsplanen är individuell och antalet jobb kan variera. Blir du sjukskriven så är det Försäkringskassan som betalar ut sjukpenning, säger han. 

Tar Arbetsförmedlingen någon hänsyn till psykisk ohälsa och att du inte är i stånd att söka jobb, utan att för den skull vara sjukskriven?  

– Det går alltid att ringa till oss om man behöver stöd. Är man exempelvis inskriven i ett program kan man göra nya bedömningar som gör att man undantas från att söka arbete. Vi försöker alltid att utgå från den arbetssökandes situation, säger Andreas Malmgren.

Ira Sjölund vill helst av allt få ett jobb. Men nu anser hon att Arbetsförmedlingens regelsystem jobbar emot henne.

Ira Sjölund tror inte att hon är ensam om att hamna mellan stolarna efter ett sjukdomsbesked. Hon efterfrågar en tydligare samordning av rutiner vid sjukdom och kriser, samt att kraven på den arbetssökande pausas under akuta medicinska processer. 

– Det här är inget enskilt fall och det måste till en förändring. Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom vad jag varit med om. 

I slutet av december blev Ira Sjölund opererad för sin tumör. Hon är sjukskriven nu, men i början av februari får hon veta om tumören innehöll cancer och hon måste få mer behandlingar. Mellan de datumen kommer hon att behöva söka jobb igen för att inte mista sin ersättning. 

– Jag är fortfarande mitt i kampen. Jag försöker återhämta mig men måste samtidigt hantera myndighetskrav för att inte hamna i en ännu värre situation. 

– Min önskning är att de som sätter reglerna ska förstå hur verkligheten ser ut när livet kraschar. Det behövs en politisk översyn av reglerna. För någon måste börja ta ansvaret. Jag vill jobba, men i det här läget är systemet ett hinder i stället för stöd.  

Det här är aktivitetsstöd

  • Aktivitetsstöd är en ekonomisk ersättning som betalas ut av Försäkringskassan till personer som deltar i vissa program via Arbetsförmedlingen.
  • Ersättningen varierar beroende på din tidigare inkomst, men grundbeloppet är 365 kronor per dag.
  • Ersättningsperioden är 300 dagar men kan förlängas efter en omprövning. 

Om du blir sjuk som arbetslös

  • Vid deltagande i program med aktivitetsstöd måste sjukfrånvaro anmälas till Arbetsförmedlingen första sjukdagen. Att inte göra det innebär en förlust av ersättning för sjukdagarna. Vid sjukdom längre än sju dagar krävs läkarintyg. 
  • Det ska framgå i vilken omfattning du inte kan arbeta på grund av din sjukdom.
  • Ansök om sjukpenning. Försäkringskassan behöver ett läkarintyg, senast dag 8, för att kunna utreda om du har rätt till ersättning.
  • De flesta ärenden handläggs inom 30 dagar, men det kan dröja upp till 70 dagar om exempelvis din inkomst behöver utredas. 

Källa: Försäkringskassan