Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Linn fick jobb på LKAB redan i gymnasiet

Hur är det att vara ung i arbetslöshetens Sverige i dag? I Kiruna ryckte LKAB i Linn Fagervall innan hon ens hade tagit studenten.
Petra Rendik Publicerad
Linn Fagervik fick jobb på LKAB i Kiruna.
Linn Fagervall sparar pengar för att kunna köpa sig en bostad. Foto: Rebecca Lundh.

Som Kirunas största arbetsgivare är det inte ovanligt att flera personer i en familj, till och med generationer bakåt, någon gång arbetat eller arbetar på gruvbolaget LKAB. Så är det även för Linn Fagervall.

Hennes mamma har jobbat på LKAB. Pappa och storasyster gör det fortfarande. Därför tänkte Linn Fagervall göra tvärtom.

– På LKAB ville jag inte hamna. Jag hade stora planer när jag gick på gymnasiet, jag skulle bli arkitekt, berättar hon. 

Men när det var dags för sommarlov mellan årskurs två och tre så gjorde hon det många andra unga gör i Kiruna. Hon började sommarjobba på gruvbolaget.

LKAB kallas "drömdödaren"

På den vägen är det. Jobbet var oväntat kul, omväxlande, hade potential och en puls som tilltalade henne. LKAB hörde också av sig flera gånger innan hon ens tagit studenten för att erbjuda henne jobb, vilket peppade henne ännu mer.

Nu har Linn Fagervall jobbat i snart sex år på LKAB, det senaste året som projektkoordinator. Hon trivs fantastiskt bra och ser sig själv arbeta inom tung industri även i framtiden. Drömmen om att bli arkitekt har hon lagt ner – ska hon utbilda sig så är det kanske till ingenjör eller projektledare.

– Man brukar ju kalla LKAB för drömdödaren efter att man sommarjobbat här första gången. För du tjänar bra, har schysta villkor, kan utvecklas i jobbet och vara ledig för studier. Så man blir gärna kvar, säger Linn Fagervall, men lägger till att lönerna är höga för att man jobbar på obekväma arbetstider och för att arbetet sker i en farlig miljö.

Jobbmöjligheterna är mycket goda på LKAB och i Kiruna. Landets lägsta arbetslöshet finns just i Kiruna där 2,6 procent var arbetslösa i oktober, bland unga 18–24 år var siffran 3 procent.

Svårt att få bostad i Kiruna

För Linn Fagervall innebär det en trygghet här och nu, men också inför framtiden. Hon kan unna sig vardagslyx som resor till solen när mörkret i norr blir kompakt och ändå lyckas spara ganska mycket pengar. Men framför allt kunde hon bli vuxen på riktigt efter gymnasiet då hon flyttade hemifrån.

– Det är svårt att få bostad i Kiruna, men jag hade råd att hyra en svindyr lägenhet som ingen annan ville ha. Nu har jag flyttat hem tillfälligt igen så jag kan spara ihop till en buffert och kanske slippa bolån. På sikt vill jag äga mitt boende, säger Linn Fagervall.

Alla hennes kompisar i Kiruna har arbete, med några få undantag jobbar även de på LKAB. Linn Fagervall jämför sin situation med jämnåriga vänner som bor söderut i landet. Hon upplever att de har det betydligt tuffare att komma in på arbetsmarknaden, vissa har två–tre jobb för att komma upp i samma lönenivåer som Linn.

– Det är en helt annan konkurrens där. Du måste vara utbildad och ha minst tio års erfarenhet för att ens bli anställd. Här är det tvärtom – du lär dig jobbet eftersom vi skriker efter folk.

Råd till arbetslösa: sök er norrut

Det finns såklart nackdelar med Kiruna, som att det är ont om bostäder även om det byggs mycket nytt och att vintrarna är långa, kalla och mörka. Men hon tycker ändå att fler arbetssökande, unga som äldre, borde blicka uppåt mot norr. Om inte annat för att fylla på sitt cv med lite arbetslivserfarenhet.

– Här finns industrierna, det är vi som utvecklar och utökar våra verksamheter. Har du jobbat här några år så blir det nog lättare att få jobb på andra ställen i landet, säger Linn Fagervall.

Du tjänar bra, har schysta villkor och kan utvecklas i jobbet

LINN FAGERVALL

Ålder: 24.

Bor: Kiruna.

Arbetsplats: LKAB. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Arbetslösa kvinnor stöttar varandra i nätverk

I snart ett år har en grupp arbetslösa kvinnor i Stockholmstrakten träffats regelbundet för att hjälpa och stötta varandra i jakten på nytt jobb. Flera av dem har hittat ny sysselsättning.
Johanna Rovira Publicerad 24 februari 2026, kl 06:00
Arbetslösa akademikerkvinnor 55+ i Stockholm som bildat ett nätverk för att hitta ny sysselsättning.
Kim Ross, Erika Charbonnel, Catharina Lind af Hageby, Elisabeth Damour. Feyrouz Abdel-Baki, Anneli Andersson och Suzann Fritz utgör ungefär halva gruppen av arbetssökande kvinnor som stöttar varandra.
Foto: Kim Ross

När Erika Charbonnel blev arbetssökande efter en omorganisation förra året fick hon äntligen tid att återknyta kontakten med gamla vänner och bekanta. Det visade sig att flera av de hon hörde av sig till också blivit av med sina jobb.  Raskt snodde Erika Charbonnel ihop ett nätverk. 

– Fler och fler anslöt till gruppen och på ganska kort tid blev vi drygt tio, femton deltagare. Samtliga är kvinnor över 55 år och akademiker, berättar Erika Charbonnel på sitt stamfik på Kungsholmen i centrala Stockholm. 

Hit har hon kommit närapå dagligen under tio års tid för att dricka morgonkaffe. Sedan hon blev av med jobbet som publik chef  på ett museum i fjol, har kaféritualen blivit ännu viktigare, förklarar hon. För att behålla någon slags rutin och en känsla av tillhörighet. 

Så hjälper kvinnorna varandra i jakten på nytt jobb

Minst lika viktig för samhörighetskänslan har nätverket för arbetslösa 55-plussare varit. Nätverket träffas var tredje vecka, en gång i månaden, för att diskutera hur man skriver cv:n, jämföra svaren man får (eller snarare inte får),  från arbetsgivarna, men också för att stötta, tipsa och hjälpa varandra i jakten på ny sysselsättning. 

– Senast pratade vi om vad som händer när a-kassan tar slut. Själv är jag inte där än, men jag har redan sålt min bostad och flyttat till hyresrätt utifall att. Jag har alltid tidigare haft lätt att få jobb men nu är arbetsmarknaden tuff. Jag har sökt hundra jobb men  känns det som det är helt stopp. 

En av kvinnorna i nätverket, den äldsta av dem, har faktiskt fått jobb. En annan har startat en klädkollektion, en tredje påbörjat en utbildning och två har långt framskridna planer på att öppna en gemensam revisionsbyrå. 

– De flesta av oss har haft egna företag vid sidan av våra jobb sedan tidigare, men dessa har legat vilande nu under arbetslösheten. Det majoriteten av oss har landat i just nu är att väcka liv i företagen igen för att kunna försörja oss. 

Eget företag eller anställning? Nya vägar efter 55

– Jag har själv funderat på att starta en coachverksamhet, även om jag mycket hellre skulle vilja ha en anställning. Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan. I dag har jag tiden, lugnet, tålamodet och erfarenheten. Dessutom har jag mer distans och är mer professionell, säger Erika Charbonnel. 

Hon har också en uppenbar handlingskraft, är en obotlig optimist och besitter en nyfikenhet som bland annat yttrat sig i att hon tagit tag i en gammal dröm och sökt in på scenskola. 

 Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan.

Samt startat upp ytterligare ett nätverk för arbetssökande. 

– I början låg jag rätt lågt med att gå ut offentligt med mitt arbetssökande men den strategin fungerade inte. Så jag lade nyligen ut ett inlägg om vårt nätverk på Linkedin och fick genast 60 000 visningar. 20-25 personer hörde av sig och ville vara med i nätverket och det slutade med att jag bjöd in alla som kunde komma hit till fiket. Vi träffades här och det skapades ett nytt nätverk. 

– Vårt ursprungliga nätverk befinner sig ju lite i slutfasen, eftersom flera av oss har gått vidare och hittat sysselsättning, säger Erika Charbonnel.

Arbetslöshet

Hur hög arbetslöshet har vi egentligen – så skiljer sig siffrorna

Det är valår och arbetslösheten är en het fråga. Men är den låg eller hög? Olika myndigheter använder olika sätt för att mäta. Kollega hjälper dig att hålla koll.
Sandra Lund Publicerad 9 februari 2026, kl 06:01
Riksbankschef Erik Thedéen, en av många institutioner som använder SCB:s statistik om arbetslösheten när man ska ta fram styrräntan. Foto: Lars Schröder/TT

Lögn, förbannad lögn och statistik. Bevingade ord som vi väljare kan ha i bakhuvudet när vi är inne i ett valår. 

Statistiken ljuger inte nödvändigtvis, men metoder och definitioner skiljer sig åt. Och då blir ju slutresultaten olika. Vilket gör att siffror kan användas på sätt som ger fördel eller nackdel, i till exempel en ideologiskt laddad fråga.

När det kommer till arbetslöshet finns två tunga myndigheter som har koll Arbetsförmedlingen och SCB. 

Så mycket skiljer sig arbetslösheten

Statistiken varierar ofta mellan de två, de har just olika metoder och definitioner av arbetslöshet. SCB:s statistik för arbetslösa landar därför oftare på en högre nivå, särskilt under sommaren.

Vi tar november 2025 som exempel.

Enligt SCB:s ena statistik låg arbetslösheten då på 8,2 procent.

Enligt SCB:s andra statistik låg den på 5,6 procent.

Enligt Arbetsförmedlingen låg den på 6,7 procent.

Arbetslösheten i Sverige - så skiljer sig siffrorna

I november 2025 såg arbetslösheten ut så här enligt olika källor:

  • 8,2 procent, enligt SCB:s AKU.
  • 5,6 procent, enligt SCB:s BAS.
  • 6,7 procent, enligt Arbetsförmedlingen.

Används när din lön sätts

Det är inte bara politiker som kan välja den ena eller andra. 

Även institutioner som Riksbanken, arbetsgivarorganisationer och fackförbund behöver förhålla sig och välja en nivå. 

Nyligen meddelade till exempel Nordea, att man föredrar BAS snarare än AKU för att använda sig av statistik om arbetslösa.

För arbetslösheten är en parameter som vägs in när styrräntan sätts, vilket ju kan påverka ditt bostadslån. 

Eller för arbetsmarknadens parter, som ska fnula på nästa avtalsrörelse. Det vill säga din blivande lön.

SCB räknar elever som letar extrajobb

Därför är det bra att ha koll på de här tre:

AKU


SCB:s arbetskraftsundersökningar förkortas AKU. Den används flitigt, är Sveriges officiella statistik och redovisas varje månad.

Undersökningen bygger på telefonintervjuer med 17 000 slumpvis utvalda människor mellan 15 och 74 år. Personen ska sakna arbete och aktivt söka ett sådant (det kan räcka med att ha läst en jobbannons), och kunna ta det inom 14 dagar för att räknas som arbetslös.

Det här innebär att till exempel personer som studerar på heltid och söker extrajobb kan komma med i statistiken, till exempel den som går på gymnasiet. 

Men även till exempel den som saknar men vill ha arbete och får försörjningsstöd från kommunen, som inte syns i Arbetsförmedlingens statistik. Eller den som är utförsäkrad.

När SCB pratar om ungdomsarbetslöshet handlar det om åldersgruppen 15-24 år.

BAS

För att krångla till det ytterligare har SCB en till statistikrapport om bland annat arbetslöshet. Den heter BAS, vilket står för befolkningens arbetsmarknadsstatus.

Till skillnad från AKU:n, baseras den här på data från andra myndigheter, inte intervjuer. 

Men även om den här baseras på bland annat inskrivna på Arbetsförmedlingen, finns skillnader mellan de två. 

Den största är att en person som är sysselsatt inte kan räknas som arbetslös i BAS, medan Arbetsförmedlingen räknar den som var inskriven som arbetslös den sista dagen. I BAS räknas alla som var inskrivna på Arbetsförmedlingen, någon gång under varje månad.

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingens statistik baseras på de som är registrerade som just arbetslösa i myndighetens databas mellan 16 och 65 år. Antingen som jobbsökande eller deltagare i ett program. För att finnas med ska man vara inskriven den sista i månaden som räknas.

När Arbetsförmedlingen pratar om ungdomsarbetslöshet handlar det om åldersgruppen 18-24 år.

 

Arbetslösheten har ökat

Statistiken ljuger alltså inte, men mäter lite olika saker. 

Men som vi kan se i diagrammet har arbetslösheten ökat de senaste åren, oavsett hur man mäter. Även om just Arbetsförmedlingens siffror om inskrivna där, har en marginell ökning.