Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
E-handeln växer så det knakar och är numera en utmanare till den traditionella detaljhandeln. Inte minst när det kommer till mode, där företagen poppar upp som svampar. Det är hård konkurrens om kunderna samtidigt som det är en bransch där ordrarna kan ramla in den ena dagen medan det är desto glesare nästa dag. Vädret och den sena sommaren påverkar till exempel hur affärerna går.
Emma, 21 år, och Emelie, 26 år, har jobbat på flera olika online-butiker för mode, Emma som fotograf och Emelie som bildbehandlare. Båda vittnar om dåliga arbetsvillkor hos sina före detta arbetsgivare.
Emelie: Förra sommaren började Emelie jobba som bildbehandlare på en stor onlinebutik för en lön på 90 kronor i timmen. Hon jobbade tätt ihop med personalen på lagret. Som mest kunde personalen tjäna 97 kronor i timmen om man varit anställd i ett eller två år. När Emelie sa att hon tyckte lönen var alldeles för låg för någon med hennes tjänst och erfarenhet fick hon till svar att ”passar det inte så finns det hur många som helst som vill ha ditt jobb”. Hon fick också höra att lönen inte behövde vara högre eftersom det var så många unga som jobbade på företaget och att flera av dem fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar.
- Vad spelar det för roll? Ska man få lön efter vad folk har för hyra? Jag tror inte jag har tjänat så lite sedan jag var 16.
Emelie och sex andra kollegor fick gå på dagen, trots att Emelie hade två veckors uppsägningstid och att flera av hennes kollegor hade jobbat där i ett års tid. När hon protesterade sa arbetsgivare att ”vi säger inte upp dig, vi har bara inget jobb just nu”. Något hon snart fick uppleva igen.
Emelie fick jobb på ett företag i samma bransch där ingångslönen var 110 kronor i timmen för all personal. På arbetsintervjun blev hon lovad deltid under fyra månader då Emelie förväntades vara tillgänglig. Men när det var dags att skriva på sa chefen att han inte kunde ge henne kontrakt för hela den schemalagda perioden, utan bara en månad i taget.
- Jag sa ifrån att jag inte kunde boka upp mig för fyra månader och samtidigt bara vara garanterad en månads jobb. Till slut löste han det för mig men det finns andra tjejer som har haft månadskontrakt under hela sin tid där, i ett helt år, säger Emelie.
Efter en tid tecknade arbetsgivaren kollektivavtal med Handels för lagerarbetarna som då fick upp sina löner med 23 kronor i timmen. Men Emelie och de andra tjänstemännen fortsatte tjäna 110 kronor i timmen. Till sist krävde hon bättre villkor varpå hon fick veta att hon inte behövdes just nu och kanske inte alls framöver.
I dag kombinerar Emelie studier med deltidsjobb som bildbehandlare på ett mäklarföretag med schysta villkor.
Emelie tror att det är de snabba svängarna i branschen som gör att företagen inte vill tillsvidareanställa personal, men tycker samtidigt att arbetsgivarna utnyttjar att många unga medarbetare är rädda att förlora jobbet och inte har så bra koll på sina rättigheter.
Emma: Emma är inne på samma linje och menar att det är pengarna som styr. Det är hård konkurrens och företagen vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Hon berättar att den onlinebutik hon jobbade för tills förra veckan, då hon fick veta att hon inte var välkommen tillbaka efter semestern, har gjort sig av med personal trots att deras omsättning har ökat. Dessutom har de outsourcat en stor del av bildbehandlingen till utlandet. Ett val som enligt henne visserligen är billigare men som går ut över kvaliteten.
- De som inte känner till produkterna har inte samma kunskap som vi. De gör bara det de blir tillsagda och det ser inte bra ut, säger Emma.
Vid anställningsintervjun utlovades Emma ett tremånaderskontrakt och fick veta att hon skulle vikariera för en fotograf som skulle vara föräldraledig. Men när hon började jobbade kände arbetsgivaren inte igen att det skulle vara ett föräldravikariat utan anklagade Emma för att ha hittat på det. I stället har hon haft kontrakt på en månad i taget sedan hon började på företaget vid årsskiftet. I förra veckan fick både hon och hennes två fotografkollegor på företaget veta att de inte behövdes längre och inte var välkomna tillbaka.
Arbetsgivaren gav ingen orsak till varför Emma inte fick komma tillbaka men hon tror inte att det beror på att hon skötte sig dåligt.
- Man kunde se på statistiken att vi som hade den här typen av kontrakt jobbade dubbelt så mycket som de andra för att visa att vi ville vara kvar. Det var läskigt att hela tiden tro att man skulle bli av med jobbet vid varje månadsskifte.
Emma har tidigare frilansat och varit visstidsanställd på ett bemanningsföretag för fotografer. Även där fick hon känna på branschens hårda arbetsvillkor. Vid flera tillfällen blev hon meddelad om jobb via sms för att sedan komma dit och upptäcka att en annan fotograf redan hunnit före, trots att hon svarat ja på jobbförfrågan.
Den ovissa våren på onlinebutiken gjorde att Emma började må väldigt dåligt. Samtidigt hade hon ett dyrt andrahandskontrakt med tre månaders uppsägningstid medan det i princip var en dags uppsägningstid på jobbet.
Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.
Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.
Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.
En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?
Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på, kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.
Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning.
Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.
För att få mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara. Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.
Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.
Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.
Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom 50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.
Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.
Hur vi har det på jobbet påverkar vår hälsa. I en studie från Karolinska institutet tittade forskarna på hur ett byte från en osäker till en säker anställning påverkade risken att dö.
– Ett byte minskade risken för att dö med 20 procent. Skillnaden var högre än jag hade förväntat mig. Det blir väldigt tydligt vilken påverkan anställningsförhållanden har när det handlar om dödlighet, säger Theo Bodin, en av forskarna bakom studien.
En osäker anställning präglas till exempel av låg lön, låg facklig anslutningsgrad och låg anställningstrygghet. I studien har forskarna inte undersökt varför osäkra anställningsförhållanden ökar dödligheten men Theo Bodin kan se flera förklaringar.
– En osäker anställning kan ge oro och stress. Det kan i sin tur leda till sömnstörningar, psykisk ohälsa och missbruk. Att inte kunna sova och att äta på oregelbundna tider ökar risken för övervikt, diabetes och högt blodtryck. Högt blodtryck kan ge hjärtinfarkt och stroke.
En osäker anställning ger också praktiska problem eftersom det blir svårare att få lån och förstahandskontrakt.
– Anställningen påverkar också familjelivet och det sociala livet. Man vågar kanske inte tacka nej när man blir inringd och tvingas att organisera sitt liv kring de osäkra anställningsförhållandena, säger Theo Bodin.
I studien använde forskarna registerdata från drygt 250 000 anställda mellan 20 och 55 år i Sverige under åren 2006 till 2017.
Theo Bodin och hans kollegor ska nu mer specifikt titta närmare på orsakerna till den högre dödligheten. I oktober ska de dessutom publicera en handbok med förslag på hur arbetsmarknaden kan förändras till det bättre.