E-handeln växer så det knakar och är numera en utmanare till den traditionella detaljhandeln. Inte minst när det kommer till mode, där företagen poppar upp som svampar. Det är hård konkurrens om kunderna samtidigt som det är en bransch där ordrarna kan ramla in den ena dagen medan det är desto glesare nästa dag. Vädret och den sena sommaren påverkar till exempel hur affärerna går.

Emma, 21 år, och Emelie, 26 år, har jobbat på flera olika online-butiker för mode, Emma som fotograf och Emelie som bildbehandlare. Båda vittnar om dåliga arbetsvillkor hos sina före detta arbetsgivare.

Emelie: Förra sommaren började Emelie jobba som bildbehandlare på en stor onlinebutik för en lön på 90 kronor i timmen. Hon jobbade tätt ihop med personalen på lagret. Som mest kunde personalen tjäna 97 kronor i timmen om man varit anställd i ett eller två år. När Emelie sa att hon tyckte lönen var alldeles för låg för någon med hennes tjänst och erfarenhet fick hon till svar att ”passar det inte så finns det hur många som helst som vill ha ditt jobb”. Hon fick också höra att lönen inte behövde vara högre eftersom det var så många unga som jobbade på företaget och att flera av dem fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar.

- Vad spelar det för roll? Ska man få lön efter vad folk har för hyra? Jag tror inte jag har tjänat så lite sedan jag var 16.

Emelie och sex andra kollegor fick gå på dagen, trots att Emelie hade två veckors uppsägningstid och att flera av hennes kollegor hade jobbat där i ett års tid. När hon protesterade sa arbetsgivare att ”vi säger inte upp dig, vi har bara inget jobb just nu”. Något hon snart fick uppleva igen.

Emelie fick jobb på ett företag i samma bransch där ingångslönen var 110 kronor i timmen för all personal. På arbetsintervjun blev hon lovad deltid under fyra månader då Emelie förväntades vara tillgänglig. Men när det var dags att skriva på sa chefen att han inte kunde ge henne kontrakt för hela den schemalagda perioden, utan bara en månad i taget.

- Jag sa ifrån att jag inte kunde boka upp mig för fyra månader och samtidigt bara vara garanterad en månads jobb. Till slut löste han det för mig men det finns andra tjejer som har haft månadskontrakt under hela sin tid där, i ett helt år, säger Emelie.

Efter en tid tecknade arbetsgivaren kollektivavtal med Handels för lagerarbetarna som då fick upp sina löner med 23 kronor i timmen. Men Emelie och de andra tjänstemännen fortsatte tjäna 110 kronor i timmen. Till sist krävde hon bättre villkor varpå hon fick veta att hon inte behövdes just nu och kanske inte alls framöver.

I dag kombinerar Emelie studier med deltidsjobb som bildbehandlare på ett mäklarföretag med schysta villkor.

Emelie tror att det är de snabba svängarna i branschen som gör att företagen inte vill tillsvidareanställa personal, men tycker samtidigt att arbetsgivarna utnyttjar att många unga medarbetare är rädda att förlora jobbet och inte har så bra koll på sina rättigheter.

Emma: Emma är inne på samma linje och menar att det är pengarna som styr. Det är hård konkurrens och företagen vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Hon berättar att den onlinebutik hon jobbade för tills förra veckan, då hon fick veta att hon inte var välkommen tillbaka efter semestern, har gjort sig av med personal trots att deras omsättning har ökat. Dessutom har de outsourcat en stor del av bildbehandlingen till utlandet. Ett val som enligt henne visserligen är billigare men som går ut över kvaliteten.

- De som inte känner till produkterna har inte samma kunskap som vi. De gör bara det de blir tillsagda och det ser inte bra ut, säger Emma.

Vid anställningsintervjun utlovades Emma ett tremånaderskontrakt och fick veta att hon skulle vikariera för en fotograf som skulle vara föräldraledig. Men när hon började jobbade kände arbetsgivaren inte igen att det skulle vara ett föräldravikariat utan anklagade Emma för att ha hittat på det. I stället har hon haft kontrakt på en månad i taget sedan hon började på företaget vid årsskiftet. I förra veckan fick både hon och hennes två fotografkollegor på företaget veta att de inte behövdes längre och inte var välkomna tillbaka. 

Arbetsgivaren gav ingen orsak till varför Emma inte fick komma tillbaka men hon tror inte att det beror på att hon skötte sig dåligt.

- Man kunde se på statistiken att vi som hade den här typen av kontrakt jobbade dubbelt så mycket som de andra för att visa att vi ville vara kvar. Det var läskigt att hela tiden tro att man skulle bli av med jobbet vid varje månadsskifte.

Emma har tidigare frilansat och varit visstidsanställd på ett bemanningsföretag för fotografer. Även där fick hon känna på branschens hårda arbetsvillkor. Vid flera tillfällen blev hon meddelad om jobb via sms för att sedan komma dit och upptäcka att en annan fotograf redan hunnit före, trots att hon svarat ja på jobbförfrågan. 

Den ovissa våren på onlinebutiken gjorde att Emma började må väldigt dåligt. Samtidigt hade hon ett dyrt andrahandskontrakt med tre månaders uppsägningstid medan det i princip var en dags uppsägningstid på jobbet.