Hoppa till huvudinnehåll
Anställningsvillkor

Vd:n svarar på kritiken

Alfred von Platen, vd för Xzakt Kundrelation: Anställda berättar att man inte får gå på toaletten, ta kaffe eller en nypa luft annat än på raster. Varför?
Lina Björk Publicerad

– Varken Xzakt eller Unionens förtroendevalda känner att det finns några otydligheter eller frågor från anställda gällande detta. Raster är till för att ta en paus i arbetet. Om man av någon anledning behöver ta ytterligare paus så kan det göras om det stäms av med ledning på plats samt att möjligheten inte sätts i system eller missbrukas.

De berättar också att man måste vara tillgänglig under sjukfrånvaro. Varför?
– Varken Xzakt eller Unionens förtroendevalda känner att det finns några otydligheter eller frågor från anställda gällande detta. För att verksamheten ska kunna planera sin bemanning så är det normalt att arbetstagaren ska kunna kontaktas under sin sjukfrånvaro.

Hur skulle du säga att villkoren ser ut hos er? 
– Det finns i dagsläget en fråga gällande individuell lönesättning och fördelning av olika anställningsformer, där kollektivavtalet ger utrymme för tolkning och parterna inte har full samsyn. I övrigt anser Xzakts såväl som Unionens förtroendevalda att Kollektivavtal efterlevs, och att om meningsskiljaktigheter uppstår så reds de ut fort.

Hur ser personalomsättningen ut?
– Xzakt har dels uppdrag med stabila arbetsvolymer, dels uppdrag med säsongsrelaterade arbetsvolymer. Sett över branschen har bolaget en mycket låg personalomsättning.

Hur ser relationen till facket ut?
– Lokalt upplevs relationen som mycket god av såväl Xzakt som Unionens förtroendevalda. Dock blev relationen centralt mycket ansträngd under åren 2012-2013 då bolaget öppnade kontor i Trollhättan. Det är Xzakts uppfattning att orsaken till detta beror på brutna löften och ett mycket aggressivt agerande från Unionens sida. Xzakt valde därför att stänga kontoret i Trollhättan.

Företaget är uppdelat i fler bolag. Har alla delar kollektivavtal?
– Att ha en verksamhet i Xzakts storlek uppdelad i flera bolag är mycket vanligt för att skapa en tydlig struktur. Alla handläggare är anställda i ett av koncernens bolag och det bolaget har Kollektivavtal. När strukturen presenterades för Unionen så fanns inga synpunkter.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Anställningsvillkor

Gör din röst hörd på Kollega Debatt

Arbetsförmedlingen, a-kassa och prestationsångest. Här är några av Kollegas mest lästa debatter under året.
Lina Björk Publicerad 11 augusti 2026, kl 09:15
Kollega debatt
Var med och tyck till om arbetslivet och arbetsmarknaden – allt som rör jobbet. Foto: Colourbox

Under året har ämnen debatterats, kommenterats och fått svar på Kollegas debattsida. Har du något som rör arbetslivet värt att lyfta? Tveka inte att höra av dig. 

Här är de debattartiklar som lästes av allra flest 2025: 

Hittar jag inget nytt jobb innan hösten meddelar jag a-kassan och Arbetsförmedlingen att jag inte längre står till deras förfogande, trots att jag då har långt över 100 ersättningsdagar kvar, skriver Eddy Nehls.

Jag har ringt, förklarat, väntat och ringt igen för att nå rätt person på Arbetsförmedlingen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." Ingen har kontaktat mig – på tre månader, skriver Jenny Fornlund. 

Varför väljer så många att stanna hos arbetsgivare som inte ger dem förutsättningar att göra ett bra jobb? Anställda jobbar i motvind, tar ansvar ända in i väggen bara för att bli ersatta när de går sönder, skriver Elin Åberg.

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt, skriver Åsa Hanell. 

När Försäkringskassan säger nej till ersättning försvinner inte behoven – bara stödet. Resultatet blir att sjuka människor faller mellan systemen och att kostnaderna vältras över på kommuner och vård, medan individens liv rasar i fritt fall, skriver Lena Hallonlöf.