Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Vi lever 100 procent jämställt

Gabriel Liljevall och Marie Björk tar ut lika mycket föräldraledighet. Hushållsarbetet delar de på millimetern. Det gynnar både kärleken och karriären.
Publicerad
Fredrik Stehn
Gabriel ville vara hemma med Astrid-Lo lika mycket som Marie. Det blev grunden till den fulla jämställdheten. Fredrik Stehn

Det är tidig förmiddag i Sundbyberg. Lilla Astrid-Lo skrattar förtjust när fotografen plockar fram kameran och poserar mer än gärna. Den snart 1,5-åriga flickan är inte det minsta skeptisk inför kameran, pappa Gabriel är ju också fotograf.

Det är talande att flickan heter som hon gör. Mamma Marie ville att dottern skulle heta Lo, pappa Gabriel att hon skulle heta Astrid. Så varför inte både och, tänkte de.

Jämställdheten är något som går som en röd tråd genom deras relation. Redan två år innan Astrid-Lo föddes började paret diskutera hur de skulle ha det om de fick barn och tog i hand på att de skulle ha en jämställd relation.

– Att leva jämställt utan barn går ganska lätt. Men barn ställer livet på ända. Det gäller att ha en strategi så att man inte faller in i gammaldags rutiner, säger Marie.

– Det var ett krav från min sida – jag ville vara pappa lika mycket som Marie ville vara mamma. Jag har till exempel följt med till barnmorskan varje gång. När väl barnet är fött vill man få chansen att komma det nära, säger Gabriel.

Hon och han har delat lika på föräldraledigheten också för att inte vara helt bortkopplade från sina arbeten. Fotograf Gabriel driver eget. Marie är projektledare på Bonnierförlagen och jobbar bland annat med marknadsföring av feministisk litteratur. Både hon och sambon älskar sina jobb och ingen av dem ville vara ifrån arbetet på heltid under en längre tid. De skulle sakna stimulansen jobbet ger. Marie tror till och med att hon skulle må psykiskt dåligt om hon enbart var hemma.

Barn ställer livet på ända – det gäller att ha en strategi så att man inte faller in i gammaldags rutiner

– Dels har vi fått en roligare föräldraledighet med både barn och arbete. Dels att vi är två om att få den första nära kontakten med Astrid-Lo. Under föräldraledigheten läggs grunden för hela föräldraskapet. Barn är inte ”mammiga” av naturen, de knyter an till den person de är med. Astrid-Lo är ”föräldrig”, säger Marie.

Och betonar hur viktigt det är att ha en strategi för föräldraskapet. Sedan Astrid-Lo började förskolan jobbar båda föräldrarna 80 procent och turas om att lämna, hämta och vabba.

Även när det gäller hushållet har Marie och Gabriel resonerat sig fram till välfungerande rutiner. Matansvaret – att se till att kylen är full (de handlar mest på nätet) och att göra storkok – har de två veckor i stöten var. Då ansvarar partnern för tvätt och kläder, till exempel inköp till Astrid-Lo eller rena plagg till semesterpackningen. Upplägget kommer sig av att Marie har lätt att ligga steget före Gabriel.

– Jag har fått jobba med att ta av mig projektledarhatten när jag kliver innanför dörren. Det är inte meningen att vi ska kontrollera eller skuldbelägga varandra, eller att Gabriel måste skriva listor bara för att jag gör det. Men i början gick jag och glodde i tvätthögen när det var hans tur, bekänner Marie.

– Vi är olika men nu slipper vi tjafsa. Vårt system kan låta tråkigt, men det förenklar. Det är skönt att veta att den andra har sett till att det finns mat, tillägger Gabriel.

Städningen har de nyligen börjat ta hjälp med varannan vecka, trots ett visst inre motstånd från Marie som tidigare tyckt att städhjälp var ”överklassigt”. Tidigare kallade de in mor- och farföräldrar som barnvakt när de skulle lördagsstäda. Nu kan de i stället umgås med Astrid-Lo.

Harmonin frodas i det Marie kallar familjens jämställdhetsbubbla. Hon ser fram emot att kunna fortsätta vara lika förälskad i Gabriel även efter slitsamma småbarnsår. Och är så nöjd med deras gemensamma kamp att hon nu skriver på en bok om jämställt föräldraskap som kommer ut nästa år.

Deras jämställda liv har även gynnat deras karriärer. Marie var vikarie på bokförlaget när hon i åttonde månaden fick fast anställning. När hon blev gravid berättade hon så gott som direkt att hon var intresserad av att arbeta halvtid redan efter tre månader.

– När jag började jobba sade en del kollegor: ”Är du redan tillbaka?” eller lade huvudet på sned och sade med bebisröst: ”Men hon är ju så liten”. Men min chef har hela tiden stöttat mig. Jag har jobbat 2,5 dagar i veckan, haft autosvar på och kunnat stänga av jobbmejlen. Det har varit extra bra att kunna hålla kontakt eftersom förlaget har genomgått en stor omorganisation, säger Marie.

Gabriel har under tiden som pappaledig tackat nej till en del fotouppdrag, vilket paradoxalt nog har lett till högre inkomster.

– Det blev lättare satt säga nej. Jag har rensat bort lite smågrejer och i stället koncentrerat mig på de större uppdragen. De jag jobbar med har också haft förståelse för att jag inte alltid kunnat lämna bilderna direkt. Det har gått över förväntan.

Hur ska ni göra om ni får ett barn till?
– Med Astrid-Lo funkade amningen först bra, sedan blev det problem när hon var tre månader. Så då löste det sig av sig självt. Om vi får ett barn till vill jag flaskmata efter några månader. Det är jobbigt att känna att bara jag kan ge barnet mat. Drömmen vore att Gabriel flaskmatade några nätter direkt när barnet föds. Då skulle jag vilja ha något lindrigt sömnmedel i tre nätter för att bara kunna sova. En förlossning är ett sådant urblås. I övrigt skulle vi göra likadant, säger Marie.

TYCK TILL

Marie Björk skriver på Vi ska ha barn – en bok om jämställt föräldraskap. På Facebooksidan med samma namn kan du få inspiration och delta i diskussioner samt få chans att ställa upp som intervjuperson till boken.

 

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se

MARIES & GABRIELS TIPS

➧ Ha en gemensam strategi. De rutiner man inför när barnet är litet lägger grunden för hela framtiden som familj.

➧ Våga ge flaskmatning en chans även när barnet är litet. Då blir pappan mer delaktig.

➧ Tänk 50/50-regeln systematiskt. Det finns inget som heter kvalitetstid. Det är kvantiteten som är viktig.

➧ Gör en planering som passar just er. Vill mamman vara hemma sex månader först, så är det bra om pappan är hemma lika länge sedan.

➧ Sprid ut föräldradagarna och ta av era besparingar för att förlänga föräldraledigheten – allt för att ni ska kunna vara hemma lika länge.

➧ Våga komma tillbaka till jobbet tidigt efter förlossningen – om du vill. Bry dig inte om eventuella kritiska kommentarer.

➧ Dela upp hushållsarbetet i olika ansvarsområden. Undvik att kontrollera eller kritisera partnern när det är dess tur att sköta exempelvis maten eller tvätten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.