Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
- Där står vår vd som en liten ängel och förklarar hur duktig han är som räddar jobben och erbjuder oss nya jobb som det inte går att tacka nej till. Det är tyvärr fullt lagligt att göra på det här sättet, men den moraliska sidan kan man diskutera, säger Lars Kristoffersson, ordförande i Unionenklubben på Norwegian.
Dagarna före dopparedagen fick Norwegians svenska kabinpersonal beskedet att samtliga tjänster är uppsagda. Kontraktet mellan företagets norska och svenska bolag gäller inte längre. Uppsägningen gäller 52 av 300 kabinmedarbetare, övriga 250 hyrs redan in från bemanningsföretaget Proffice Aviation.
Enligt Lars Kristoffersson handlar det om att flygbolaget vill komma undan de speciella villkor som man lyckats förhandla fram för kabinpersonalen. Bemanningsavtalet, som de anställda i stället ska lyda under, innebär bland annat att medarbetarna enbart har rätt till tolv lediga helger per år, till skillnad från 17 helger i nuvarande avtal. I förhandlingarna har man inte diskuterat löner. Lars Kristoffersson säger att kabinpersonalen själva tycker att de tjänar okej men att de är rädda att bli utnyttjade.
- I stället för 30 minuter utcheck får man 20 minuter på sig efter att man har jobbat klart sitt pass. Tio minuter låter inte så mycket, men på ett år blir det fem arbetsdagar som jag ger bort helt gratis till företaget. Alla de här begränsningarna som de inte kommer åt i vårt kollektivavtal ska förhandlas med Proffice längre fram och kundanpassas, som de så fint heter, säger Lars Kristoffersson.
Norwegians informationschef, Charlotte Holmbergh Jacobsson, säger till Sveriges radio att man ser förändringarna som ren pappersformalia. Något som Susanne Boronkay, regional ombudsman på Unionen Stockholm, vänder sig starkt emot:
- Det är verkligen oförskämt. Även om det inte innebär några förändringar i lönevillkoren eller den faktiska tiden du jobbar, så innebär det en förändring när du som bemanningsanställd går till jobbet varje dag och kunden gör en bedömning om de är nöjda med dig och vill ha tillbaka dig i morgon eller inte. Du går på tå hela tiden och det blir väldigt lågt i tak, säger hon.
Enligt Susanne Boronkay innebär det också en stor förändring för medarbetarnas trygghet. Om Norwegian inte vill anlita Proffice Aviation längre kan de välja att ta in ett annat bemanningsföretag i stället.
- Vad har medarbetarna att sätta emot? Ingenting. Jag vet inte hur långt det här avtalet sträcker sig och jag vill inte spekulera i hur det ser ut om ett år för jag vet inte. Det är många frågor som måste omförhandlas. Avtalet ska branschanpassas så att det är mer inriktat mot kunden, vad nu det innebär.
För Lars Kristoffersson och de andra väntar en tung jul. Det är många medlemmar som hör av sig och är upprörda över beskedet.
- En del är skitförbannade. Det finns inget bra tillfälle för sådant här, men det hade varit bättre efter jul. Å andra sidan hade man nog blivit förbannad på oss eller på Unionen om vi väntat med att berätta det. Sedan tror jag att Norwegian gått ut med det nu av taktiska skäl för att det är så många helger framöver, det är ju skitsmart nu när folk är lediga, säger Lars Kristoffersson.
Susanne Boronkay håller med om att det är en illa vald tidpunkt för ett tungt besked. Hon berättar också att många medlemmar är besvikna på Unionen.
- Tajmingen är helt förfärlig. Det är så beklagansvärt och det tog jag upp vid förhandlingen. Till saken hör dessutom att man bara någon dag innan kom ut och slog sig för bröstet på företaget för att man för fjärde året i rad har blivit framröstade till Sveriges bästa flygbolag. De har en kundnöjdhet på över 80 procent med den svenska kabinpersonalen, till skillnad från 60 procent i Norge och Danmark och ändå är det i Sverige man gör så här, säger Susanne Boronkay.
- Medlemmarna är jättearga på Unionen och säger att vi lagt oss platt. Problemet är att när ett företag vill lägga ner en del så finns det ingen lagstiftning i världen som hindrar det. Vi kan inte göra något åt det.
Även Lars Kristoffersson poängterar att det är en fråga som sträcker sig långt utanför fackets makt, att det är en fråga på EU-nivå.
Kommer medlemmarna gå över till Proffice?
- Jag vet redan ett par stycken som kommer tacka nej men de flesta har inget val, de måste ha ett jobb och de älskar sitt jobb. Det finns en otrolig lojalitet gentemot klubben som jag inte förstår hur man kunnat uppnå, jag förstår inte hur folk orkar vara trevliga när de vet att arbetsgivaren sparkar en i rumpan. Svenska vd:n har själv sagt till oss att vi är förbrukningsvaror.
- Det här är Ryanairfasoner, de är Skandinaviens Ryanair. Allt handlar om pengar och det blir bara värre och värre, säger Lars Kristoffersson.
Att sägas upp från sitt jobb kan ibland liknas vid en skilsmässa. Anställda kan ha jobbat i många år, fått vänner för livet och känner arbetsplatsen utan och innan. När företaget ”gör slut” är det inte konstigt att känna ledsamhet, vilsenhet och oro.
– Det behövs helt enkelt någon som fångar upp dig när du faller och där har chefen ett viktigt ansvar, säger Marianne Rozman, ombudsman på Unionen.
Men vi backar några steg. För ett varsel behöver inte nödvändigtvis betyda uppsägning. Det är en förvarning om att det råder arbetsbrist.
Om arbetsgivaren planerar att säga upp fler än fem anställda måste de enligt lag varsla Arbetsförmedlingen om det. Det finns också ett krav om att förhandla med facket innan några beslut om uppsägningar fattas.
Stora företag har ofta fackklubbar på plats, men finns det inte förtroendevalda är det Unionens regionala ombudsmän som förhandlar. Eftersom förbundet också har chefsmedlemmar får även de stöttning under processen.
Det första steget i en förhandlingsprocess är att arbetsgivare och arbetstagarpart tillsammans gör en kommunikations- och tidsplan. Särskilt i oroliga tider är det viktigt hur, när, var och av vem de anställda får information.
Så hur ska chefen ge det tunga beskedet? Marianne Rozman tipsar om att först berätta för dem vars tjänster är direkt berörda, och därefter för hela arbetsgruppen. Välj samtal i stället för mejl och var öppen för frågor när du ger informationen, även om du inte har alla svar.
– Ofta tar det tid för den här typen av besked att sjunka in. Därför är det ingen bra idé att ge sådan information på en fredag och sedan ta helg. Eller att som chef resa bort efter beskedet. Dörren måste stå öppen för frågor.
De anställda kommer att fortsätta prata efter att du som chef har lämnat rummet. Att vara tydlig och rak är därför också en viktig pusselbit, menar Marianne Rozman. För att minska missförstånd och ryktesspridning.
– Ibland pratar vi svepande för att vara snälla, men det kan få motsatt effekt i en uppsägningssituation. Som chef är det bättre att säga: ”Nu är vi tio och vi ska bli åtta på grund av arbetsbrist.” Annars skapas fler frågetecken än svar.
En risk med dålig kommunikation är också att de medarbetare som blir kvar efter att uppsägningarna genomförts blir missnöjda, oroliga och i slutändan säger upp sig. Att ta hand om gruppen som blir kvar är därför också viktigt.
Som chef får du stå ut med att medarbetarna kan bli lite ineffektiva ett tag, ältar och är ledsna.
– Ett sätt att undvika för mycket ältande är att ha möten för att ventilera de frågor som kommer upp, säger Marianne Rozman.
Att ge tråkiga besked påverkar förstås även dig som chef. Medarbetarna blir arga, ledsna och oroliga och som chef är det lätt att bli en bägare för all frustration. Att skilja på jobb och person blir därför viktigt, menar Marianne Rozman. Liksom att slussa vidare till andra som kan hjälpa, för att inte stå med hela bördan själv.
– I detta läge är det inte meningen att chefen ska vara psykolog och bästa kompis. Chefen måste vara chef och ledare. Behövs samtalsstöd finns till exempel företagshälsovården.
Vad är viktigast att ha med sig som chef vid arbetsbrist?
– Var ödmjuk, lyhörd och tydlig. Det besked du ger kan ha diskuterats av ledningen under lång tid, men vara helt ny information för de anställda. Ge medarbetarna tid och låt informationen sjunka in, säger Marianne Rozman.
Inför förhandling
Efter förhandling
Northvolt har verksamhet i Skellefteå, Västerås och Stockholm. Victor Matinlassi är klubbordförande i Stockholm.
Hur har den här dagen varit?
– Ganska kaotisk. Den började vid 7 med att vi i facket fick information från företaget. Vid åtta informerade företaget via intranätet och klockan 9 informerades alla anställda vid samtliga bolag. Vi har haft enskilda möten inom respektive bolag om hur just vårt företag påverkas i den här situationen. Dagen har också handlat mycket om att stötta medlemmar och svara på frågor från dem eller hänvisa frågor vidare till Unionens regionkontor eller rådgivningen.
Hur är stämningen bland medlemmarna?
– Många är ledsna, andra chockade. Det är ganska dystert. Vi har haft det tufft en ganska lång period. Förra månaden var våra löneutbetalningar försenade, så då låg vi också pyrt till. Men hittills har vi alltid kunnat hitta en kortsiktig lösning och kämpat vidare. Nu räckte det inte och det är extremt tungt. Vi har haft hoppet uppe och trott att det skulle finnas en lösning även den här gången.
Samtidigt kommer det signaler från arbetsgivaren om att det kanske kan gå att fortsätta verksamheten på något sätt. Vad tror du om det?
– Det tror jag definitivt. Det går inte att fortsätta som Northvolt är i dag, men vi har oerhört kompetent personal, vi har fungerande produktion i Skellefteå, vi har börjat få upp volymerna. Så jag hoppas verkligen att någon tar över och driver verksamheten i samma anda som vi har haft.
Jobbar ni som vanligt nu?
– Ja, ända tills konkursförvaltaren ger något annat besked.
Och hoppas att ni får era löner den 25 mars?
– Det hoppas vi. Men det är klart att det finns en risk att det blir en fördröjning.
Har ni mycket kontakt med de förtroendevalda i Västerås och Skellefteå?
– Vi pratar dagligen. Jag känner verkligen med de anställda i Skellefteå där de har det extremt tungt. Jag är mest orolig för den internationella arbetskraft som finns i framförallt Skellefteå, men också i Stockholm och Västerås. De har kommit till Sverige både från länder utanför Europa och från Europa tillsammans med sina familjer. De har byggt ett liv här, så det är klart att jag är orolig för vad som händer med dem.
Hur har arbetsgivaren skött det här?
– De har varit bra på att informera facken om det ekonomiska läget. Den senaste perioden har vi haft möten varje vecka med företagsledningen om ekonomin och om potentiella investerare på både kort och lång sikt. Så det här kommer inte som en blixt från klar himmel. Vi har vetat om att situationen varit väldigt oroväckande, men hade förhoppningar ända in i det sista om att det kommer att lösas.
Vad gör ni i klubben de närmaste dagarna?
– Vi finns här för våra medlemmar. Försöker vara ett stöd och hålla stämningen uppe. Vi väntar på beslut från konkursförvaltaren. Jag vet att också Unionen kommer att kontakta konkursförvaltaren för att diskutera medlemmarnas rättigheter och löner.
