Vilka verksamheter ska bort på Ericsson? Det är frågan Unionenklubbarna ställer när telekomjätten går ut och flaggar för att man minskar antalet anställda i Sverige med 1 200.
I slutet av mars varslade Ericsson 1 200 anställda i Sverige. Företaget hänvisar till en försämrad mobilnätsmarknad. Foto: Henrik Montgomery/TT
Strax före påsk avslöjade Ericsson i ett pressmeddelande att företaget ska krympa med 1 200 anställda i Sverige. För facken på Ericsson kom nyheten som en överraskning.
Andreas Larsson
– När företaget reducerat antalet anställda tidigare har vi kommit längre i vår dialog med arbetsgivaren. Nu var arbetsgivaren snabb på att dra i stora tofsen och vi är inte vana att stå där vi står, säger Andreas Larsson, ordförande för Unionens samarbetsorganisation inom Ericsson.
Han har suttit i förhandlingar med arbetsgivaren och övriga fackliga organisationer på företaget som har omkring 14 500 anställda i Sverige, varav cirka 4 500 är medlemmar i Unionens åtta klubbar. Man har bland annat diskuterat nya målbilder för olika verksamheter.
– Det finns många frågetecken som vi jobbar på att räta ut. Exempelvis vad vi ska sluta göra och vad ska vi fokusera på framöver. Vi vill ju att det vi gör ska leda till något så stabilt som möjligt, säger Andreas Larsson.
Han är trots allt hoppfull.
– Vi tror att vi ska kunna göra något bra av detta ihop med företaget. Det finns ett samförstånd kring hur vi ska landa bra, men har lite olika syn på hur vägen dit ska se ut.
För ett år sedan presenterade Ericsson ett sparpaket på 11 miljarder kronor som innebar att 1 400 tjänster försvann i Sverige.
Facket på Northvolt: ”Folk är ledsna och chockade”
Det har varit en kaotisk dag för de anställda på Northvolt. Victor Matinlassi, klubbordförande i Stockholm, beskriver stämningen som dyster. Men fortfarande finns hoppet om att företaget på något sätt ska överleva.
I dag fick de anställda på Northvolt beskedet att företaget går i konkurs. Pontus Lundahl/TT
Northvolt har verksamhet i Skellefteå, Västerås och Stockholm. Victor Matinlassi är klubbordförande i Stockholm.
Hur har den här dagen varit?
– Ganska kaotisk. Den började vid 7 med att vi i facket fick information från företaget. Vid åtta informerade företaget via intranätet och klockan 9 informerades alla anställda vid samtliga bolag. Vi har haft enskilda möten inom respektive bolag om hur just vårt företag påverkas i den här situationen. Dagen har också handlat mycket om att stötta medlemmar och svara på frågor från dem eller hänvisa frågor vidare till Unionens regionkontor eller rådgivningen.
Victor Matinlassi, klubbordförande på Northvolt i Stockholm.
Hur är stämningen bland medlemmarna?
– Många är ledsna, andra chockade. Det är ganska dystert. Vi har haft det tufft en ganska lång period. Förra månaden var våra löneutbetalningar försenade, så då låg vi också pyrt till. Men hittills har vi alltid kunnat hitta en kortsiktig lösning och kämpat vidare. Nu räckte det inte och det är extremt tungt. Vi har haft hoppet uppe och trott att det skulle finnas en lösning även den här gången.
Samtidigt kommer det signaler från arbetsgivaren om att det kanske kan gå att fortsätta verksamheten på något sätt. Vad tror du om det?
– Det tror jag definitivt. Det går inte att fortsätta som Northvolt är i dag, men vi har oerhört kompetent personal, vi har fungerande produktion i Skellefteå, vi har börjat få upp volymerna. Så jag hoppas verkligen att någon tar över och driver verksamheten i samma anda som vi har haft.
Jobbar ni som vanligt nu?
– Ja, ända tills konkursförvaltaren ger något annat besked.
Och hoppas att ni får era löner den 25 mars?
– Det hoppas vi. Men det är klart att det finns en risk att det blir en fördröjning.
Har ni mycket kontakt med de förtroendevalda i Västerås och Skellefteå?
– Vi pratar dagligen. Jag känner verkligen med de anställda i Skellefteå där de har det extremt tungt. Jag är mest orolig för den internationella arbetskraft som finns i framförallt Skellefteå, men också i Stockholm och Västerås. De har kommit till Sverige både från länder utanför Europa och från Europa tillsammans med sina familjer. De har byggt ett liv här, så det är klart att jag är orolig för vad som händer med dem.
Hur har arbetsgivaren skött det här?
– De har varit bra på att informera facken om det ekonomiska läget. Den senaste perioden har vi haft möten varje vecka med företagsledningen om ekonomin och om potentiella investerare på både kort och lång sikt. Så det här kommer inte som en blixt från klar himmel. Vi har vetat om att situationen varit väldigt oroväckande, men hade förhoppningar ända in i det sista om att det kommer att lösas.
Vad gör ni i klubben de närmaste dagarna?
– Vi finns här för våra medlemmar. Försöker vara ett stöd och hålla stämningen uppe. Vi väntar på beslut från konkursförvaltaren. Jag vet att också Unionen kommer att kontakta konkursförvaltaren för att diskutera medlemmarnas rättigheter och löner.
