Diskbråcket kom från ingenstans. Göran, som aldrig tidigare hade varit sjukskriven, plågades plötsligt av en så kraftfull smärta att han hade svårt att röra sig – och att arbeta.

Till en början jobbade han vidare som mellanchef på deltid, men hösten 2018 hade smärtan blivit så omfattande att han var tvungen att bli heltidssjukskriven och invänta en operation.

Det skulle dock visa sig att ryggsmärtorna bara var början på Görans problem. När han hade haft sjukpenning i 180 dagar hörde Försäkringskassan av sig och efterlyste en rehabiliteringsplan.

Enligt de nya reglerna, som infördes 1 juli förra året, har arbetsgivarna numera ett betydligt större ansvar än tidigare för rehabilitering av sina anställda. Bakgrunden till skärpningen av skrivelserna i socialförsäkringsbalken är de ökade sjuktalen och att sjukskrivningarna tenderar att bli allt längre.

Den som blir sjuk ska få stöd att komma tillbaka till arbetet, inte förlora jobbet

Enligt lagen borde Görans arbetsgivare ha upprättat en plan för återgång i arbete redan efter 30 dagar. Att det skulle dröja länge innan Göran var tillbaka på arbetsplatsen var uppenbart; vid detta tillfälle väntade han på operation och läkarna uppskattade rehabiliteringen efter ingreppet till cirka sex månader.

Problemet var bara att hans arbetsgivare var helt ointresserad av att upprätta den rehabplan som behövdes.

– Att göra en plan är inte svårt, det finns mallar på nätet om man är osäker. Men detta är en av de mest komplicerade arbetsgivare jag har haft att göra med. Vid en förhandling fick jag avvisa honom från Unionens lokaler då han blev hotfull, suckar Roger Höög, chefsombudsman på Unionen, som haft hand om Görans ärende.

Illustration: Bo Lundberg

Trots flera upprepade uppmaningar från Unionen fortsatte arbetsgivaren att sätta sig på tvären och i februari 2019 beslutade Försäkringskassan att dra in Görans sjukpenning.

– Försäkringskassan konstaterar – helt korrekt – att arbetsgivaren inte vidtagit några som helst åtgärder för vår medlem. Men att stänga av ersättningen blev ett hårt slag och försatte honom i en ekonomisk kris där han var helt utan inkomst och dessutom sjuk, säger Roger Höög.

Men den som bryter mot lagen riskerar väl böter eller vite? Normalt ja, men i det här fallet saknas det helt sanktioner. Roger Höög är kritisk:

– Det är väldigt konstigt att man stiftar en lag där man inom vissa tidsramar ska ha vidtagit vissa åtgärder och sedan inte har någon sanktionsmöjlighet. Då blir lagen helt tandlös. I stället är det tredje man som hamnar i klistret om arbetsgivaren struntar i sina skyldigheter. Detta är ett strukturellt problem som urholkar lagen, konstaterar han.

Enligt den nya lagen är det upp till Försäkringskassan att agera om en rehabplan håller låg kvalitet eller om arbetsgivare struntar i att ta fram en sådan. Om bristerna är systematiska, det vill säga återkommande, ”bör” kassan anmäla detta till Arbetsmiljöverket, som i sin tur kan ålägga arbetsgivaren att vidta åtgärder.

– Det är en process som tar lång tid och den hade inte heller hjälpt vår medlem. Varken vi som facklig organisation eller medlemmen hade någon möjlighet att agera i det här läget. När en arbetsgivare inte tar sitt lagstiftade ansvar kan individen bli lidande och hamna i en Moment 22-situation, säger Roger Höög.

Statistik som Kollega begärt ut från Försäkringskassan visar att myndigheten bara upprättat tre anmälningar till Arbetsmiljöverket sedan reglerna infördes 1 juli 2018. Under samma period har kassan fått in drygt 5 200 rehabiliteringsplaner, men i själva verket handlar det om betydligt fler eftersom den statistiken enbart omfattar dem som använt Försäkringskassans eget formulär. Hur många rehabplaner som underkänns eller hur vanligt det är att arbetsgivare struntar i att upprätta sådana finns det ingen statistik över.

De tre anmälningarna gjordes i slutet av 2018 och i början av 2019 och enligt Arbetsmiljöverket pågår fortfarande handläggning i samtliga fall, varför man inte vill kommentera dem. Regionchef Peter Burman intygar att dessa ärenden har hög prioritet men medger att det kan upplevas som lång tid för den individ som hamnat i kläm.

– Under en inspektion tittar vi på eventuella brister på systemnivå, aldrig på individnivå. Efter inspektionen kan vi ställa krav på arbetsgivaren att uppfylla paragraferna i arbetsmiljöföreskriften om anpassning och rehabilitering. Händer inget då kan ett vitesföreläggande bli aktuellt, men generellt brukar arbetsgivare vidta åtgärder direkt. Vitesbeloppen är på 20 000 kronor och uppåt, säger han.

I dag riskerar arbetsgivaren i princip ingenting

Att individer, som Göran, riskerar bli lidande varnade TCO för redan när lagändringen i Socialförsäkringsbalken var ute på remiss under 2017. Organisationen påpekade faran med just brist på ekonomiska sanktionsmöjligheter för den arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter. Ordföranden, nuvarande arbetsmarknadsministern Eva Nordmark, skrev: ”TCO ställer sig frågande till om systemet med uppföljning via Försäkringskassan och anmälan till Arbetsmiljöverket vid brister är tillräckligt. Risken finns att detta inte räcker för att säkerställa att planen för återgång blir ett effektivt verktyg som underlättar och påskyndar återgång i arbete.”

TCO föreslog att en ekonomisk sanktion borde utredas – och det anser man fortfarande.

– Det är ganska självklart att om en arbetsgivare inte gör det lagen säger att man ska göra så måste det kosta någonting. I dag riskerar arbetsgivaren i princip ingenting, säger Mikael Dubois, utredare på TCO.

Med hjälp av Unionen ingick Göran till slut en överenskommelse med sin arbetsgivare. Det var en förutsättning för att han skulle kunna få a-kassa.

– Vi var tvungna att få till ett avslut på anställningen för att medlemmen skulle kunna få någon form av ersättning. Men det är helt fel – den som blir sjuk ska få stöd att komma tillbaka till arbetet, inte förlora jobbet. Vem som helst kan ju drabbas av ett diskbråck, säger Roger Höög.

Göran är bara en i mängden som drabbats. Unionens regionala skyddsombud vittnar om att antalet ärenden där arbetsgivarna inte uppfyller sitt rehabiliteringsansvar har ökat markant.

Unionen anser att Försäkringskassan i dag har för små möjligheter att sköta sitt tillsynsansvar när det gäller enskilda ärenden. I förbundets nya politiska plattform föreslår man att kassan får rätt att utfärda sanktioner mot arbetsgivare som inte upprättar en plan av tillräcklig kvalitet eller som inte uppfyller sina åtaganden enligt planen.

Fotnot: Göran heter egentligen något annat.
 

FÖRSÄKRINGSKASSAN: "Vi följer bara lagen"

Det är tidsgränserna i rehabiliteringskedjan – inte arbetsgivarens agerande – som avgör om en sjukskriven har rätt till sjukpenning. Det menar Försäkringskassan.

Enligt Cecilia Udin, nationell samordnare inom sjukförsäkringen på Försäkringskassan, följer myndigheten rehabiliteringskedjans tidsgränser. Efter ett halvårs sjukskrivning görs en bedömning utifrån läkarintyg om personen – med de besvär och begränsningar hen har – skulle klara ett annat arbete på arbetsmarknaden. Det görs för att individer inte ska bli inlåsta i sjukförsäkringen.

– Tidsgränserna är lagstiftade. Om arbetsgivaren inte kan erbjuda ett annat arbete och vi gör bedömningen att personen trots sina besvär skulle klara ett annat slags arbete på arbetsmarknaden har man enligt regelverket inte längre rätt till sjukpenning, säger Cecilia Udin.

Även om arbetsgivaren har tagit fram en rehabplan kan man bli av med sjukpenningen på grund av tidsgränserna. Men kan det ske på grund av att arbetsgivarna inte har uppfyllt det som lagen säger? Nej, menar Försäkringskassan.

– Jag kan inte tänka mig att vi motiverat vårt beslut att dra in sjukpenning med att en plan inte är framtagen. Våra motiveringar ska utgå från lagstiftningen och inte från om planen är framtagen eller inte, säger Cecilia Udin.

POLITIKERNA: "Detta bör utvärderas"

Möjligheten att anmäla arbetsgivare som missköter sig till Arbetsmiljöverket räcker. Det ansåg politikerna i Socialförsäkringsutskottet när lagen utan straff infördes.

Hur tycker då de politiker som stiftade lagändringen att den fungerar så här ett drygt år senare?

Rikard Larsson (S), vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet, anser att det är för tidigt att uttala sig om hur väl arbetsgivarna följer det utökade ansvaret för rehabiliteringen.

– När vi genomförde den här reformen sa vi att den behöver följas noggrant. Och nu har regeringen gett Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, i uppdrag att utvärdera detta, säger han.

Varför valde ni att inte införa några sanktionsmöjligheter?
– Vi bedömde att det redan fanns genom möjligheten att gå via Arbetsmiljöverket.

Maria Malmer Stenergard (M), ordförande i utskottet, anser också att effekterna av det utökade ansvaret för arbetsgivaren bör utvärderas.

– Med Arbetsmiljöverkets tillsynsansvar följer möjligheten att besluta om föreläggande och förbud. Men det är viktigt med en utvärdering. Resultatet av den får sedan utgöra underlag för hur man kan gå vidare.