Per-Åke Yttergård, nationell chef för det svenska skidlandslaget i längd, säger att det började med att Per Erik Hedlund från Särna kom till OS i St Moritz 1928 i vita tunna kläder som damerna på hans hemort hade sytt upp åt honom.
På den tiden hade man grå vadmalskläder som var tjocka och tunga. När Särna-Hedlund kom till start i sina vita sa ledarna att han inte fick åka i dem.
- Det blev en rejäl dispyt. Men eftersom han var den stora stjärnan sedan Sven Utterström från Boden hade fått feber fick han till slut åka.
Vårsolen var stark den här dagen och åkarna plaskade fram i femmilsspåret. Särna-Hedlund vann stort och tog hem Sveriges första medalj i en vinterolympiad.
- När han kom i mål sa han till en av ledarna: "Nu dög dräkten va, gubbjävel."
Sedan dess har tävlingsdräkten varit vit, med undantag för några säsonger då åkarna skidade i blått och gult.
Vad tycker skidåkarna om sina kläder?
- De är jättenöjda. Kläderna är individuellt anpassade, vi mäter till och med hur var och en av åkarna transporterar bort fukt och värme, berättar Johan Sares, längdchef och marknadsansvarig.
En ny modell designas vartannat år och åkarna får tre tävlingsuppsättningar till varje säsong.
Vad gör de med sina gamla kläder?
- De får oftast behålla dem men ibland har vi samlat in dem för att vi behövt extra till olika evenemang som juniorlandslagskamper. Vi har också haft utlottning någon gång på sociala medier men då har det mest handlat om en mössa eller en nummerlapp.