Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
I kölvattnet av #MeToo, hur går vi vidare?
– Till en början tror jag att det är viktigt att se att hela #MeToo-rörelsen har en stor kraft i sig. Det finns ett före och ett efter, men saker kommer inte att förändras av sig självt bara för att vi fått upp ögonen för omfattningen och grovheten i berättelserna. Vi måste alla ta ansvar för en förändring.
Läs mer Martin Linder: "Ingen kan längre säga att de inte visste"
Vilka insikter har Unionen fått av #MeToo?
– Dels att det är uppenbart att vi behöver få till ett annat klimat ute på arbetsplatserna där tabut att prata om sexuella- och andra trakasserier måste brytas. Det som har kommit fram under #MeToo-rörelsen är ju saker som uppenbarligen inte kommit fram tillräckligt tydligt på arbetsplatserna och inte lett till de åtgärder som måste ske. Vi måste få förutsättningar att våga prata om att man har blivit utsatt och upplevt hemska saker på arbetsplatsen. Arbetsgivare, chefer och vi som fackliga organisationer måste, när saker kommer upp till ytan, ta händelserna på allvar och se till att det leder till åtgärder.
Läs mer: Arbetsgivaren skyldig att agera vid sexuella trakasserier
Har ni några konkreta förslag för att förbättra klimatet på arbetsplatserna?
– Det måste bli tydligt vem man vänder sig till om man blir utsatt. Arbetsgivaren har ju det yttersta ansvaret att se till att arbetsplatsen är fri från trakasserier, så det är viktigt att det kommer fram och för det krävs fasta och välkända rutiner. Med de fackliga verktygen ser vi att en av nycklarna är arbetsmiljöarbetet. Ett väl fungerande arbetsmiljöarbete där arbetsgivare och våra fackliga representanter blir mycket mer medvetna än vi generellt har varit kring att förebygga att det inte sker kränkningar, men också hur vi fångar upp om det skulle inträffa.
Hur ska ett bra förebyggande arbete se ut?
– Det handlar mycket om det som det finns krav på att vi ska göra. Vi ska ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete och ett jämställdhetsarbete. Att slå fast vilka ramar som gäller och synliggöra vad som är en god arbetsmiljö. Tydliga rutiner kring vem som har ansvaret, vem man ska vända sig till, hur man går vidare om något händer. När känsliga frågor uppstår blir det då lättare att ta itu med dem än om man måste börja från noll.
Hur kan fackförbunden ta vara på kraften av #MeToo?
– Jag tror att alla delar i samhället, alla delar av arbetsmarknaden ska dra nytta av kraften i #MeToo-rörelsen. Det här är en kraft som rätt använd kommer leda till en positiv utveckling. Det kan förhoppningsvis ge en ökad förståelse för varför det är så viktigt att jobba med ett förebyggande arbete kring psykosocial arbetsmiljö. En bra arbetsplats är en arbetsplats fri från kränkningar. Den ökade insikten om det kan nog skapa bra förutsättningar för oss att ta ytterligare steg i vårt arbete.
Läs mer: Kvinnor i facket vittnar om sexuella trakasserier
– Sedan ska vi också vara väldigt ödmjuka, vi är en del av arbetsmarknaden och det har inte funnits en kultur där man har kunnat prata, belysa och när man har gjort det så har det inte lett till åtgärder. Där har vi ett jobb att göra som facklig organisation. Att våra förtroendevalda blir mer på tårna och har ett mer aktivt förhållningssätt för att bidra till en positiv utveckling.
Hur ska vi påminnas om de här frågorna?
– Jag hoppas att den här kraften är tillräckligt stor för att vi faktiskt ska ta itu med problemen som finns. Jag tror att vi alla måste vara vaksamma, så att det inte om ett år eller två har tappat fokus. Det enda sättet att göra det på är att vi alla har ett ansvar att påminna varandra om att det finns ett före och ett efter #MeToo och att vi agerar på ett sätt så att ett sådant upprop inte ska behövas igen. Det är ett ständigt pågående arbete.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.