Så har då Unionen en lönepolitik att utgå ifrån när avtalskraven inför nästa år så småningom ska diskuteras. Här är några grundstenar:
- Den internationellt konkurensutsatta sektorn ska utgöra norm för löneutrymmet
- Den ekonomiska tillväxten ska ge medlemmarna reallöneökning
- Ett avtals lägsta lön ska bara kunna tillämpas under en begränsad tid
- Löneutvecklingen för medlemsgrupper med det mest kvalificerade arbetsinnehållet ska också värnas
Viktigt är även att Unionens lönepolitik uppmuntrar så kallade öppna löneklubbar eller andra former av öppenhet i anslutning till lokala löneförhandlingar. Självklart är det frivilligt att delta i sådant samarbete.
Heta känslor väckte en motion av förre förbundsstyrelseledamoten Lasse Månsson, som vill att Unionen ska arbeta fram en ny norm för lönehöjningarna, ett alternativ till "i takt med Europa" och andra modeller som avlöst varandra genom åren. Styrelsen ville endast delvis beakta motionen men fick se sig överkörd av kongressens majoritet, som beslutade att den är helt beaktad.
Det innebär att underlag nu ska arbetas fram inom förbundet med syfte att höja kompetensen hos förtroendevalda och medlemmar. Ombudet Karin Åberg, Stockholm, var bland dem som tyckte att den fackliga lönepolitiken måste fördjupas och förankras i en begriplig dialog med medlemmarna: "Det är hopplöst att diskutera lönefrågor utan att kunna begreppen, utan att veta vad ekonomerna talar om. Vad är ett löneutrymme?"
Hur har och bör mervärdet fördelas i olika branscher? Hur ska löntagarna få ut sin rättmätiga del av produktivitetsökningen? Kan normen bestå av BNP-ökningen plus inflationen? Vad händer då vid deflation? Det är ytterligare frågor att ta itu med inför avtalsrörelsen 2010.
