Gårdagens artikel på DN Debatt av socialminister Göran Hägglund (kd) och TCO:s ordförande Sture Nordh är ett i en lång rad av utspel till förmån för individuella kompetenssparkonton.

Skandia erbjöd sina anställda redan 1998 att sätta av max fem procent av lönen på ett personligt kompetenskonto. Försäkringsbolaget bidrog då med samma belopp eller tre gånger insatt summa för anställda som saknade gymnasiekompetens. Andra företag hakade på, och regeringen Persson (s) öronmärkte i statens budget 2000 knappt 1,4 miljarder till individuella kompetenskonton.

Pengarna till det statliga stödet skulle tas från höjd skatt på el och diesel. De arbetsgivare som bidrog till kompetenssparandet skulle kompenseras med sänkt arbetsgivaravgift. Olika tekniska lösningar och sparnivåer utreddes, men ett ikraftträdande sköts hela tiden på framtiden. I februari 2002, då budgetmedlen växt till 3,65 miljarder, hotade Mikael Odenberg (m) och företrädare för samtliga borgerliga riksdagspartier att lägga ett eget förslag, om inte s-regeringen kom till skott. Borgarna och Miljöpartiet ville dessutom höja det avdragsgilla beloppet från 9 500 till 36 900 kronor per år.

Trots att det fanns en majoritet i riksdagen för individuellt kompetenssparande beslöt regeringen Persson 2004 att skrota hela idén. Sex miljarder som samlats i budgetladorna användes huvudsakligen till att finansiera slopandet av arvs- och gåvoskatterna.

I senaste valrörelsen var det centerledaren Maud Olofssons tur att blåsa liv i idén igen, nu som ett inslag i alliansens arbetsmarknadspolitiska program. Efter valsegern blev det knäpptyst. Varken näringsministern eller arbetsmarknadsministern lyfte frågan. TCO, som länge varit pådrivande, upprördes med rätta över denna tystnad. Sture Nordh fick dock respons hos kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund. I ett gemensamt pressmeddelande i maj förra året efterlyste de en utredning och diskussion om det "verktyg som krävs för ett verkligt livslångt lärande".

Betyder gårdagens gemensamma utspel att en snart tioårig långbänk har nått sin fulla längd? Knappast. I så fall borde Anders Borg (m) ha funnits bland undertecknarna. Det är han som håller i pengarna. Alla dessa utspel i media tillsammans med ministrar och partiledare känns som Potemkinkulisser. De ger sken av att något ska hända. Men personliga ställningstaganden som inte har stöd i maktens strukturer är som utropstecken utan föregående ord och meningar.

Det är ovärdigt att en fråga som borde förena arbetsgivare och anställda och folk över partigränserna inte snabbare kan materialiseras i ett politiskt beslut och ett genomförande på arbetsplatserna. En välutbildad person är både tryggare och flexiblare på arbetsmarknaden. Vågar bryta upp och pröva nytt. Motsatsen skapar rädsla och inlåsning.