Ibland saknar man karaktärer när böcker tar slut. Så har det varit med skutskepparen Gerof Davidsson på norra Öland. Vilken fantastisk gubbe. Och nu är han tillbaka, i Johan Theorins fjärde och sista bok om ön och dess gastar och spöken.

Det hela börjar med att Gerof vaknar mitt i natten av att en vettskrämd pojke bankar på hans dörr och berättar att han sett ett spökskepp. Därefter startar en rad händelser som binder samman människor från 1930-talets emigranter till dagens ungdomar.
Jag njuter av Theorins språk. Men känslan av mystik och krypningar längst ryggraden, som han är en sådan mästare på uteblir den här gången.