Han bara glor på mig. Han är måttligt intresserad av arbete.
När han var liten ville han bli plåtslagare. Men det är länge sedan. Det är för jobbigt, säger han nu när jag frågar honom. Det är för tidiga morgnar och det är för kallt på vintrarna.
Jag förstår honom så väl. Jag gillar inte heller när det är jobbigt, tidigt eller kallt.
De gamla grekerna var också negativa till arbete. Arbetet är främmande för varje mänskligt värde, hävdade Platon. Då får man naturligtvis betänka att den atenska demokratin inte var för alla, utan i grunden byggde på tillgången på slavar.
En hel del av denna syn på kroppsarbete lever kvar i vårt samhälle - kanske är det just det som är vårt egentliga arv efter antiken: att lämna skitgörat till andra. Ja, det är väl därför vi har städhjälpar, barnflickor och inhyrda grillkockar. Och det är väl därför vi betalar människor i Asien för att tillverka våra kläder och vår elektronik.
När författare tidigare förutspått framtiden har de nästan alltid varit övertygade om att vi skulle få massor med ledig tid att göra av med på trevliga saker. Tanken att arbetstiden borde minska är ju i högsta grad rimlig. I dag kan vi producera lika mycket som vi gjorde för några decennier sedan med en betydligt mindre arbetsinsats. Alltså frigörs tid till annat.
I sin barnbok Living in the Future, skriven 1972, förutspådde exempelvis sf-författaren Geoffrey Hoyle att vi i dag skulle arbeta tre dagar i veckan. Riktigt så blev det ju inte. Till BBC säger Hoyles: "It's gone the other way. People are working seven days a week. I'm very pessimistic now."
Det visar väl främst vårt korrupta väsen. Vi har valt, mer eller mindre medvetet, att konsumera mer i stället för att arbeta mindre. Den ett tag så hett omdiskuterade sextimmarsdagen är det knappast någon som pratar om längre.
Kanske beror vår bundenhet vid arbetet på ren och skär leda. Hade vi inte haft jobb, så hade vi inte vetat vad vi skulle ta oss till. Jo, vi kunde ha facebookat några timmar. Och sedan hade vi kunnat kolla på teve några timmar. Och sedan... Till slut hade vi ruttnat ihop av tristess.
