Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Hjärnan gillar när du chillar

Glöm att det är dåligt att vara lat och slappa. Att chilla är lika viktigt som att motionera, sova och vila för att hjärnan ska må bra.
Publicerad
Tecknad illustration av mediterande kvinna, en sovmask och gymnastikskor.
Att vila och ta det lugnt är lika viktigt för din hjärna som motion och sömn. Illustration: Anna Skoog.

Alfons Åbergs farmor var nog något livsviktigt på spåret när hon sa att det är bra att ha tråkigt ibland. För att vi ska märka skillnad när det roliga sedan kommer. Det är också vad hjärnforskare har kommit fram till när de framhåller att vi mellan varven behöver vila våra överstimulerade hjärnor för att orka.

Inte nog med att hjärnvilan utan yttre stimulans, som Alfons farmor förespråkade, är viktig. Utöver denna ”tråkiga” dötid måste vi också ha en rejäl portion chilltid för att må bra. Till skillnad från hjärnvilan är chilltiden en stund av avkopplande och kravlös aktivitet.

Sissela Nutley.

Med andra ord behöver vi softa, slappa och varva ned. Helt enkelt ta det lilla lugna för att tillfredsställa hjärnans grundläggande behov. Det kan handla om att titta på tv-serier, kolla klipp på Youtube, måla, pyssla, sticka, snickra, laga mat eller något annat som får dig att landa, koppla av och ladda batterierna.

– Hur vi väljer att chilla och hur lång tid vi behöver är individuellt. Det viktiga är att chilltiden innehåller en aktivitet som är fri från prestationskrav och inte innebär alltför stor kognitiv ansträngning, säger hjärnforskaren Sissela Nutley, som är knuten till Karolinska institutet.

Men det är här det skaver lite i många av oss. Vi är ju fostrade till att vara duktiga, prestera och vara på tårna. Får man verkligen luta sig tillbaka och vara lat?

– Ja, absolut! Chilltiden fyller en betydelsefull funktion för vår återhämtning som gör att vi sedan kan vara mer produktiva. Vi behöver en del av livet där vi helt kravlöst ägnar oss åt saker som får oss att slappna av utan att skamma oss själva, förtydligar Sissela Nutley.

Chilla sänker puls och stresshormoner

Att chilla framkallar lugn- och rokänslor som sänker stresshormonerna, vilket i sin tur reparerar hjärnan. När vi slappnar av tar det sympatiska nervsystemet paus och i stället kickar det parasympatiska systemet igång. Det sistnämnda sänker puls, blodtryck, aktiverar matsmältning och stimulerar immunsystemet som skyddar mot infektioner.

Men för att chillandet ska ha en lugnande effekt är det viktigt att välja aktiviteter som inte triggar det sympatiska nervsystemet. Med andra ord är det kanske ingen bra idé att spela ett stressande dataspel eller att titta på en ruggig skräckfilm, eftersom det drar i gång det sympatiska nervsystemet.

– Inställningen till chilltiden är också viktig. Om du får dåligt samvete när du slappar och softar kan den positiva effekten förminskas och till och med framkalla stress och ångest, framhåller Sissela Nutley.

Men går det ändå inte att få för mycket av det goda? Visst kan väl slappandet gå till överdrift?

Balans är nyckeln

Jo, studier visar att om vi exempelvis sträckkollar på tv-serier som ett sätt att fly från verkligheten kan det på sikt förstärka våra problem och utmaningar, eftersom vi inte tar tag i dem. Tittandet är välgörande bara så länge det inte går ut över våra andra mål, enligt Sissela Nutley.

– Att chilla ska vara en återhämtande tid, inte livets huvudsakliga syssla.

Nyckeln är balans. Chilltiden ska inte ta alltför stor plats på bekostnad av de andra tårtbitarna i den så kallade mentala tallriksmodellen som även består av sömn, motion, hjärnvila, relationer, aktiviteter och fokustid.

Text: Gertrud Dahlberg. 

Den mentala tallriksmodellen

Bygger på neurovetenskap och har sju "tårtbitar". Alla bitarna behöver frå plats i ditt liv. 

Aktiviteter
Meningsfulla saker, som att jobba eller ägna oss åt ett fritidsintresse.

Hjärnvila
När våra tankar får styra utan yttre stimulans. Till exempel genom att meditera.

Fokustid
När vi gör något tankemässigt utan distraktioner.

Motion
Fysisk träning.

Relationer
När vi umgås med andra människor.

Chilltid
När vi gör något kravlöst. Lyssnar på radio, plinkar på ett instrument, ritar eller scrollar på mobilen.

Sömn
När hjärnan repareras och städar bort slaggprodukter från cellerna. Sömn är extra viktigt idag när vi har ständig tillgång tilll digital information. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Bluffsyndrom på jobbet: Så blir du av med känslan

Tror du att framgångarna på jobbet bara beror på tur och oroar du dig för att bli avslöjad som en bluff? Psykologiprofessorn Alexander Rozental förklarar vad bluffsyndrom är och hur du kan hantera självtvivlet.
Gertrud Dahlberg Publicerad 7 september 2026, kl 06:00
Person i kontorsmiljö lutar huvudet mot en glasvägg och speglas i glaset.
Den som har bluffsyndrom tvivlar på sin kompetens trots att resultaten visar något annat. Känslan är särskilt vanlig i nya och krävande situationer. Foto: Colourbox

Hjälp, jag är en bluff! Jag förtjänar inte det beröm och den framgång jag får på jobbet. Snart kommer jag att bli avslöjad som den värdelösa nolla jag verkligen är. 

Känner du igen dig? Då är du långt ifrån ensam. Till och med ett av världshistoriens största snillen, Albert Einstein, kände sig obekväm över den uppskattning hans livsverk rönte och upplevde sig själv som en ”ofrivillig svindlare”.

Fenomenet fick ett namn på 1970-talet: imposter syndrome. Översatt till svenska benämns det bluffsyndromet.

Men varför känner vi så? Och vad kan vi göra åt den gnagande känslan?

Vi bad Alexander Rozental, professor i klinisk psykologi vid Luleå tekniska universitet, bena ut vad bluffsyndrom egentligen handlar om. 
 

1. Vad är bluffsyndrom?

– Det innebär att en person tvivlar på sin kompetens fast det inte finns någon objektiv anledning. Det är en inre upplevelse som ofta följs av en rädsla för att bli avslöjad och att den egna framgången enbart beror på tur. 

– Det är ingen klinisk diagnos på någon sjukdom utan mer ett allmänmänskligt tillstånd. Däremot kan bluffsyndromet ibland vara en del av en underliggande sjukdom och psykiatrisk diagnos, till exempel depression eller någon typ av ångestsyndrom. 

 

2. Varför får man bluffsyndrom?

– Många, kanske till och med de flesta, människor upplever sig någon gång som en bluff och tvivlar på sig själva. Det är ofta förknippat med övergångar i livet, till exempel att byta jobb eller att börja plugga. Situationer när vi ställs inför för nya sammanhang och krav. Ofta försvinner känslan i takt med att vi tar oss an och klarar våra nya uppgifter. 

– I grunden handlar bluffsyndromet om en djupt rotad evolutionär rädsla för att inte höra till och riskera att bli bortstött från gruppen.

 

3. Vilka drabbas oftare av bluffsyndrom?

– Ja, det är mer vanligt hos människor med vissa personlighetsdrag, exempelvis neuroticism, det vill säga att ha lätt till negativa känslor som ilska, oro, ångest, stress och nedstämdhet. 

– Det tycks också i större utsträckning drabba minoritetsgrupper. Exempelvis att vara ensam kvinna i mansdominerad miljö. Eller att vara den enda personen med en annan etnisk eller kulturell bakgrund än den övriga gruppen.

- Jag och mina kollegor på Umeå Universitet har gjort forskning som visar att studenter på prestigefyllda utbildningar, där det sedan råder stor konkurrens om jobb, ofta upplever sig själva en bluff och därför överpresterar. 

 

4. Kan bluffsyndrom ha positiva sidor?

– Ja, motsatsen, det vill säga att aldrig reflektera över dig själv och vad du kanske skulle kunna göra bättre, är inte heller optimal. 

– Det finns också studier som visar att personer som känner sig som en bluff ofta fungerar bättre i grupp och är bättre på att samarbeta jämfört med andra. 

 

5. Så kan du hantera känslan av att vara en bluff

– Prata med andra. Då inser du sannolikt att du inte är ensam om att ibland känna dig som en bluff. 

– Ett annat sätt är att öva på att så kallad självmedkänsla och försöka vara lika stöttande mot dig själv som du är mot din bästa vän. Det kan mildra de självkritiska tankarna.

– Utsätt dig också för det du är rädd för i stället för att undvika det. Det kan handla om att du vågar tacka ja till en ny tjänst trots att du är rädd för att känna dig som en bluff.

– Försök också öva upp förmågan att ta emot beröm och känna stolthet.

 

6. Kan bluffsyndromet försvinna?

– Kanske inte helt, men det går att på egen hand få en mer balanserad syn på din egen förmåga. Att du ibland misslyckas och kan bli bättre innebär inte att du är en bluff. Du kan samtidigt vara kompetent och duktig. Det är inte svart eller vitt. Att någon gång känna sig som en bluff drabbar de flesta av oss och är något vi måste acceptera.

 

7. När ska man söka hjälp för självtvivlet?

– När tvivlet på din egen förmåga dominerar din inre dialog till den grad att du avstår och tackar nej till en massa möjligheter i livet. Då bör du söka hjälp och få behandling.

 

Text: Gertrud Dahlberg.

Så kan du hantera känslan av att vara en bluff

  • Prata med andra om hur du känner.
  • Öva på självmedkänsla.
  • Utsätt dig stegvis för sådant du är rädd för.
  • Träna på att ta emot beröm.
  • Tillåt dig att känna stolthet över det du klarar.