Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Göra världen bättre

Vi har firat in det nya året men i världen är det samma gamla elände. Men det finns ljuspunkter. Till exempel Morgan Collin som bestämde sig för att göra nytta och tillverka kaminer för leverans till Ukraina.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart har kriget i Ukraina pågått ett år. Vladimir Putin och hans militär gör sitt bästa för att knäcka motståndet, bland annat genom att slå ut kraftverk och eltillförsel för människor som lever där det blir väldigt kallt på vintern.

När konstruktören Morgan Collin hörde om detta på nyheterna bestämde han sig för att göra något. Han satte igång att designa och tillverka kaminer för leverans till Kiev. Ett antal Unionen-medlemmar hakade på och arbetsgivaren har upplåtit lokaler för arbetet. Jag rekommenderar dig att läsa vår artikel om Morgan och hans kollegor – deras insats sprider glädje och hopp mitt i allt elände.

Det är ju lätt att deppa ihop över att demokrati, fred och mänskliga rättigheter hotas och kränks

För elände finns det ju gott om. I Iran till exempel där människor fängslas och döms till döden för att de deltagit i demonstrationer mot att den 22-åriga Mahsa Zhina Amini greps av moralpolisen i Teheran och sedan dog i deras förvar. Hennes brott: hon ansågs inte bära sin huvudsjal på rätt sätt.

Och journalister som skriver om protesterna råkar illa ut. I december satt 62 journalister i fängelse i Iran, gripna för att de gör sitt jobb och rapporterar om den sanna verkligheten.

För övrigt slogs ett sorgligt rekord i slutet av förra året: 363 journalister satt fängslade runt om i världen, så många har det aldrig varit tidigare, enligt organisationen Committee to Protect Journalists. Fackligt arbete är också farligt på många håll i världen, till exempel i Myanmar som Kollega skrev om i höstas.

Då får man försöka ta sig i kragen

Det är ju lätt att deppa ihop över att demokrati, fred och mänskliga rättigheter hotas och kränks. Men då får man försöka ta sig i kragen och vara lite mer som Morgan Collin – han med kaminerna till Ukraina – tänker jag. Man får se till att agera för att göra världen lite bättre.

Jobba ideellt, skänk pengar till välgörande ändamål, engagera dig fackligt, säg ifrån mot rasism och sexism – alla kan vi göra något för ett mänskligare samhälle.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.