Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Nytt studiestöd utmaning för högskolan

Nästa år får många som jobbar möjlighet att plugga med lön. Men högskolan får kritik för att inte vara redo att vässa yrkesarbetares kompetens.
Elisabeth Brising Publicerad
Studenter pluggar i läsesal (till vänster). Lärarna Hans Björkman, Carolina Camén och Pernille K Andersson bläddrar i böcker (till höger).
Universitetsläraren Hans Björkman vill se fler lärare inom högskolan som har ett ben i yrkeslivet. Carolina Camén och Pernille K Andersson är lärare på Centrum för tjänsteforskning, där de lagt upp studierna så de ska passa med kontorstider och barnhämtning. Foto: Linn Malmén

Nästa år införs ett nytt studiebidrag som gör att du som jobbat ett tag kan plugga och få upp till 80 procent av lönen. Fullt utbyggt beräknas stödet nå 40 000 svenskar varje år. Många tjänstemän i privat sektor är högutbildade och en majoritet väntas välja högskolor och universitet för sin kompetensutveckling. Men är högskolan redo att möta behovet? Flera tunga aktörer hävdar att så inte är fallet. Utbildningssystemet matchar inte de ökade behoven, anser de.

– Det behövs förändringar i kursutbudet på universitet och högskolor, med fler korta kurser som är anpassade till yrkesverksamma. Kurserna bör även vara flexibla så att det är möjligt att jobba samtidigt. Vi behöver också ett bättre system för validering, sa Unionens ordförande Martin Linder till Kollega (nr 1/22).

Fackorganisationerna PTK och LO har tillsammans med Svenskt Näringsliv gett ett konkret förslag till regeringen för att sjösätta studiestödet mer effektivt. De vill bland annat utreda en ny finansieringsmodell som stödjer utvecklingen av fler korta kurser och öronmärkta bidrag för att skapa påbyggnadskurser för yrkesverksamma. Även TCO och Teknikföretagen har tidigare kritiserat högskolan för att vara föråldrad.

Några som redan tänker nytt är Centrum för tjänsteforskning, CTF, vid Karlstads universitet. De har utvecklat skräddarsydda kurser på avancerad nivå för att matcha yrkesverksamma.

– Vi utvecklar 20 kurser på masternivå, varav sju redan är igång, säger Hans Björkman, forskare, lärare vid CTF och egenföretagare.

Populära ämnen är digital omställning, servicedesign och tjänstefiering. Kurserna är korta, 5 högskolepoäng, och pågår 9–12 veckor i låg studietakt på distans. Projektledare och lektor Carolina Camén arbetar med att utveckla kurserna tillsammans med kollegor och företag och marknadsför dem till en äldre målgrupp ”som inte hänger på antagning.se eller högskolemässor”. Kurserna bekostas delvis av programmet Expertkompetens som KK-stiftelsen, som finansierar utbildning på avancerad nivå i samverkan med näringslivet, driver vid flera svenska lärosäten.

Innan utbildningarna startade genomförde lärarna kompetenskartläggningar för att se vilket utbud det fanns behov av.

– Vi har också kollat av löpande vilka önskemål de yrkesverksamma har för att få ihop studierna med yrkesliv och familjeliv, säger Carolina Camén.

Till exempel hålls föreläsningarna oftast klockan 14–16.

– Alltså efter arbetsdagens viktigaste möten, men före hämtningen av barn, säger Carolina Camén.

Att undervisa studenter som har yrkeserfarenhet kräver ändrade arbetssätt och pedagogik, upplever lärarna.

– Vi relaterar kursuppgifter till deltagarnas egna verksamheter och jobbar mer case-baserat eftersom det finns mer erfarenhet än hos yngre studenter. Vi kallar dem inte studenter, utan kursdeltagare, säger Carolina Camén.

Det finns ett nyttotänk hos deltagarna, vilket också ställer nya krav på pedagogiken. Hans Björkman tror att det behövs fler högskolelärare med ett ben kvar i arbetslivet.

– Vi har en annan bild av vilken typ av utbildning vi ska ge. Vi tänker att folk ska träna sig, snarare än att konsumera en föreläsning.

Många vill fortsätta läsa fler korta kurser här. Med tiden kan de kanske fogas ihop till en hel masterexamen.

– Om intresset finns är det relativt enkelt för oss att skapa en metodkurs och en examensarbeteskurs, vilket krävs för en master. Men intresset har hittills framför allt legat på att gå kortare kurser, säger Pernille K Andersson, lektor och verksam vid CTF.

Sedan 2021 ska alla högskolor arbeta med livslångt lärande. Kollegas rundringning till sex högre lärosäten visar att det pratas mycket om frågan, men att lite gjorts än för att nå fler äldre studenter. Enligt Pär Weihed, prorektor vid Luleå tekniska universitet, kan andelen studerande från yrkeslivet öka från två procent till tjugo i framtiden.

Pär Weihed

– Det är en utmaning för högskolesektorn utan tvekan och vi måste tänka om, säger han.

Han och många andra vill modulisera mera – det vill säga skapa fler korta moment

av längre kurser. Lärosätena ser samtidigt en risk för att studentgrupper konkurrerar ut varandra om de inte får pengar för att utveckla nya kurser och platser. Alla de lärosäten som Kollega talat med tycker de har ett rätt bra utbud, men att det kan utvecklas. Ämnen som nämns är batteriteknik, AI, elfordon, ledarskap, hållbarhet och projektledning.

Pär Weihed i Luleå har också tagit initiativ till en digital ingång som ska samla tolv lärosätens utbildningar för yrkesverksamma. Det finns redan ett sådant försök: learning4professionals.se, men det krävs något nytt enligt Pär Weihed.

– I dag måste individen själv klicka runt på 38 olika webbsidor och leta kurser.

Han vill också att näringslivet ska bli tydligare med vad de vill ha. Få utanför offentlig sektor efterfrågar lärosätenas uppdragsutbildningar, enligt honom. Vill industrin ha högre utbildning, eller bara gratiskurser på nätet, undrar han.

– Det vi kan konkurrera med är vår kvalitet och forskningsöverbyggnad.

Alla Kollega talar med är överens om att validering av yrkeskunskaper vid antagning och tillgodoräknande av högskolepoäng är viktigt, men att det kräver resurser.

Anna-Karin Andershed

– Vi gör allt vi kan för att människor ska få tillgång till högre utbildning när man ansöker om validering av reell kompetens, men få begär det. Man borde kanske ha en starkare nationell samordning, säger Anna-Karin Andershed, som är prorektor vid Örebro universitet.

Hon ser också en risk att det nya studiestödet gör att utomstående trampar in för mycket i högskolans autonomi med ett nyttotänkande och har åsikter om vad som gör en anställningsbar.

Förslaget om ett nytt omställningsstudiestöd stöds av en majoritet i riksdagen – som väntas rösta ja i juni. Därefter blir det ett nytt huvudavtal mellan fackliga PTK och Svenskt Näringsliv. Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt ser fram emot studiestödet.

Kommer man hinna genomföra det här redan i höst?

– Både ja och nej – utgångspunkten är en successiv utbyggnad, men det är viktigt att sätta igång så snabbt som möjligt. Ett stort antal personer kommer kunna söka utbildningar i höst med studiestart i januari 2023, säger Martin Wästfelt.

Fullt utbyggt beräknas det nya studiestödet kosta staten 6–9 miljarder kronor per år. Utbildningsminister Anna Ekström tror också att lagen får stöd.

– Jag har gott hopp om det. Det här har ju tagits fram gemensamt av arbetsmarknadens parter.

Är högskolan anpassad for yrkesverksamma tycker du?

– Det är uppenbart att det behövs ett arbete på lärosätena. Samtidigt ska de ju redan arbeta med livslångt lärande och se till att ha exempelvis korta kurser som möter de behov som finns.

Just nu har regeringen inga planer på att styra högskolan mer mot livslångt lärande.

– Nej det är inte på bordet, utan vi kommer följa införandet av reformen noga.


Fotnot: Kollega har intervjuat företrädare för dessa universitet: Karlstad, Linköping, Luleå, Mälardalen, Uppsala och Örebro.

Studiestödet i korthet

FÖR VEM?

Den som har jobbat minst åtta av de senaste fjorton åren och minst ett av de senaste två åren. Gäller även visstidsanställda och deltidare.

HUR MYCKET PENGAR?

Nästan ett år på heltid eller längre på deltid, med upp till cirka 80 procent av lönen, beroende på vad du tjänar och vilket avtal du har.

NÄR BÖRJAR DET ATT GÄLLA?

Riksdagen röstar om lagförslaget i juni. Det ska gå att söka från den 1 oktober för studier med start i januari 2023.

 

Enkät – Varför kompetensutvecklar du dig?

Tatjana Karpenja bakom laptop.
Tatjana Karpenja. Foto: Klas Sjöberg

TATJANA KARPENJA

JOBBAR MED: Projektledare Hållbarhet och digitalisering, RISE forskningsinstitut.

ÅLDER: 41 år.

KURS: Tjänstefiering, 5 högskolepoäng, masternivå.

– Det var mitt eget initiativ. Jag har jobbat här i 14 år så det är ett tag sedan jag studerade. Tjänstefiering är ett nytt aktuellt område som blir allt viktigare – jag behövde kunskapen.

Vad är tjänstefiering?

– Det innebär att man behöver ställa om till tjänster snarare än att konsumera produkter i olika delar av samhället. Det är ett sätt att bedriva affärer mer hållbart, få en smartare produktion och resursanvändning. Jag ville lära mig mer ordentligt om tjänstelogik och vad det innebär i praktiken.

Hur kändes det att börja plugga igen?

– Det var lite utmanande och spännande att komma tillbaka till skolbänken – och det digitalt. Ska man kombinera arbete med studier måste man planera för det. Jag fick veta i förväg när vi hade lektioner, vilket var bra, men man ska också planera för att hinna göra hemläxorna.

Vad tycker du om kursen?

– Intressant! Under kursens gång kunde jag öva på att skapa en tjänst om en förpackningsstrategi. Jag har redan nytta av kursen och kommer ha nytta av den även längre fram.

Känner du till det nya omställningsstudiestödet?

– Jag läste om det i Kollega, en viktig och spännande satsning.

Kommer du använda stödet i framtiden?

– Det tror jag säkert, för vi lever i en ständig förändring där man behöver förnya sina kompetenser och arbetssätt.

 

JOHAN CARLSSON

Johan M Carlsson.

JOBBAR MED: Affärsutvecklare, Akademiska Hus AB.

ÅLDER: 34 år.

KURS: Tjänstefiering, 5 hp, masternivå.

– För att få tid att reflektera, för att få hjälp med teorier från forskare och prata med andra deltagare som jobbar med det här dagligen. Jag har läst om ämnet tidigare, men nu har jag mer praktisk erfarenhet och case jag ska utveckla.

Vad tycker du om kursen?

– Jättebra. Duktiga lärare och deltagarna var bra på att dela med sig. Det var en lagom omfattning som gick att kombinera med arbetet, jag läste delvis på arbetstid, delvis på fritiden.

Känner du till det nya studiestödet?

– Jag känner till att det är en del av las-överenskommelsen, men jag har inte satt mig in i vad det betyder mer konkret. Det låter som en bra idé.

Kommer du utnyttja det längre fram tror du?

– Jag vet inte.

 

BJÖRN WESTLING

Björn Westling
Björn Westling

JOBBAR MED: Biträdande projektchef, Johanneberg Science Park.

ÅLDER: 62 år.

KURS: Service management för yrkesverksamma, 5 hp, masternivå.

– Jag driver projekt om tjänsteinnovation och försöker hjälpa mindre bolag utveckla tjänster, så de tre kurser jag har läst på CTF passar mig extremt bra.

Vad tycker du om utbildningarna?

– Det var kul att komma i kontakt med forskning på ett sätt jag inte gjort sedan jag gick ut Chalmers 1982. Man får tillgång till välmeriterade lärare. Man får lägga ner en del jobb, men det är väl värt insatsen.

Känner du till det nya omställningsstudiestödet?

– Nej, men det låter vettigt.

Kommer du utnyttja det längre fram?

– Nej, jag kanske inte tillhör den primära målgruppen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.