Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så känner du igen monstren på videomötet

Erkänn att du funderat över om dina kollegor förvandlats till monster under coronaisoleringen. Flera medarbetare beter sig minst sagt udda under videomötena och väcker en oförklarlig blodtörst hos dig.
Johanna Rovira Publicerad
En suddig figur i huva.
Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Foto: Shutterstock

Det påstås att hemarbetet i kombination med att många bara ses via Teams, Skype, Zoom, Google meet gör oss trötta och mer irriterade på varandra. Det sägs bero på att vi måste fokusera mer eftersom vi inte ser varandras kroppsspråk, ansiktsuttryck eller hör varandras ton- och röstläge. Vi går också miste om det där småtrevliga kallpratet vid kaffeautomaten, som fyller en sorts smörjande funktion på en arbetsplats och gör att man inte tycker kollegorna är totalt puckade hela tiden.

Men tänk om tröttheten och irritationen över kollegorna i själva verket beror på något annat? Tänk om coronaviruset bara är en avledningsmanöver, ett sätt att bana väg för det verkliga viruset som sakta men säkert förvandlar oss alla till de monster du redan sett åtskilliga tecken av på videomötena.
 

Videovampyren


Foto: Shutterstock

Hörs jag? Ser ni mig? För en videovampyr är det viktigt att stå i centrum, att höras och synas. Videomötena blir vampyrens enda verkliga chans att suga musten ur sina kollegor och då måste hen förstås försäkra sig om att alla verkligen lyssnar. Får videovampyren ordet släpper hen det inte i från sig i första taget. Hen filibustrar ofta och gärna eftersom hen upptäckt att kollegorna har svårare att avbryta under videomötena än IRL. De intetsägande, oftast självupptagna monologerna har en totalt urlakande effekt – får dig att vilja driva en påle genom ditt eget hjärta bara för att slippa höra mer.

Skypespöket


Foto: Shutterstock

Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och hen sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Ibland kan det fladdra förbi något vagt och världsfrånvänt uttalande som får resten av deltagarna att skruva oroligt på sig. Om de överhuvudtaget hör vad hen säger – oftast uppfattar man bara fragment av spröda viskningar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för den som låtsas ha hört och sedan sitter där med skägget i ektoplasman.

Zoomzombien


Foto: Shutterstock

Insjunkna kinder, döda ögon, livlöst hår och glåmig hy – apatisk stirrar Zoomzombien ut från skärmen och du känner hur livsandarna lämnar även dig vid blotta åsynen. Till skillnad mot andra bryr sig Zoomzombien inte om att stajla bakgrunden, fixa ljussättning och vinklar för att dölja eventuella diskhögar, dubbelhakor och rynkor. De senaste två månaderna har hen haft samma flanellskjorta varje möte – det är bara fläckarna av hjärnsubstans som är nya. Då och då vaknar Zoomzombien upp ur sin dvala och kommer med en idé som är identiskt med det gruppen ältat de senaste 20 minuterna.

Meetmonstret


Foto: Colourbox

Detta vidunder var förmodligen skoningslöst redan pre-corona, men dess olater har förstärkts rejält under videokonferensen. Bryr sig föga om mute-knappen utan delar ogenerat med sig av smackningar, sörplande, harklingar, hostningar, brakare (som monstret bortförklarar med att det pågår ombyggnad i huset) och andra icke-välkomna oljud. Har heller inget till övers för handuppräckningsknappen, utan avbryter gärna andra i tid och otid med mer eller mindre oövertänkta reflektioner.

Hangouthäxan


Foto: Shutterstock

Sur och illvillig kritiserar Hangouthäxan allt och alla. Kommenterar din frisyr: (Har du precis stigit ur sängen eller?) Recenserar din bakgrund: (Värst vad du har många uppstoppade fåglar hemma! eller Jaså … Teppanyakihäll minsann! Fint ska det va.) Insinuerar saker: (Jag ser att det blev ett och annat glas i går). Levererar ohemula påhopp och en himla massa utropstecken (Tala högre! Stäng av mikrofonen om du ska sörpla!). Dissar dina goda idéer men drar sig inte för att uppmuntra helt ogörliga projekt, så länge hen slipper göra dem själv. 

Teamtrollet


Foto: Shutterstock

Nu när hen inte längre kan göra sig lustig på din bekostnad genom att tapetsera ditt skrivbord med post-it-lappar, får denne clown till kollega ta till nya metoder för att få utlopp för sitt trängande tramsbehov. Stänga av din mikrofon mitt under din presentation. Låtsas som att uppkopplingen hängt sig genom att ”frysa” mitt i en mening. Trixa med dina inställningar som avslöjar dig i prekära situationer – möjligheterna att hitta på djävulskap är oändliga för ett teamtroll med lite teknisk kompetens.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.