Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så känner du igen monstren på videomötet

Erkänn att du funderat över om dina kollegor förvandlats till monster under coronaisoleringen. Flera medarbetare beter sig minst sagt udda under videomötena och väcker en oförklarlig blodtörst hos dig.
Johanna Rovira Publicerad
En suddig figur i huva.
Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Foto: Shutterstock

Det påstås att hemarbetet i kombination med att många bara ses via Teams, Skype, Zoom, Google meet gör oss trötta och mer irriterade på varandra. Det sägs bero på att vi måste fokusera mer eftersom vi inte ser varandras kroppsspråk, ansiktsuttryck eller hör varandras ton- och röstläge. Vi går också miste om det där småtrevliga kallpratet vid kaffeautomaten, som fyller en sorts smörjande funktion på en arbetsplats och gör att man inte tycker kollegorna är totalt puckade hela tiden.

Men tänk om tröttheten och irritationen över kollegorna i själva verket beror på något annat? Tänk om coronaviruset bara är en avledningsmanöver, ett sätt att bana väg för det verkliga viruset som sakta men säkert förvandlar oss alla till de monster du redan sett åtskilliga tecken av på videomötena.
 

Videovampyren


Foto: Shutterstock

Hörs jag? Ser ni mig? För en videovampyr är det viktigt att stå i centrum, att höras och synas. Videomötena blir vampyrens enda verkliga chans att suga musten ur sina kollegor och då måste hen förstås försäkra sig om att alla verkligen lyssnar. Får videovampyren ordet släpper hen det inte i från sig i första taget. Hen filibustrar ofta och gärna eftersom hen upptäckt att kollegorna har svårare att avbryta under videomötena än IRL. De intetsägande, oftast självupptagna monologerna har en totalt urlakande effekt – får dig att vilja driva en påle genom ditt eget hjärta bara för att slippa höra mer.

Skypespöket


Foto: Shutterstock

Du vet inte om hen är där, för hen syns aldrig i bild och hen sitter mestadels tyst under mötena. Det enda du ser är Skypespökets initialer eller en fantombild. Ibland kan det fladdra förbi något vagt och världsfrånvänt uttalande som får resten av deltagarna att skruva oroligt på sig. Om de överhuvudtaget hör vad hen säger – oftast uppfattar man bara fragment av spröda viskningar, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för den som låtsas ha hört och sedan sitter där med skägget i ektoplasman.

Zoomzombien


Foto: Shutterstock

Insjunkna kinder, döda ögon, livlöst hår och glåmig hy – apatisk stirrar Zoomzombien ut från skärmen och du känner hur livsandarna lämnar även dig vid blotta åsynen. Till skillnad mot andra bryr sig Zoomzombien inte om att stajla bakgrunden, fixa ljussättning och vinklar för att dölja eventuella diskhögar, dubbelhakor och rynkor. De senaste två månaderna har hen haft samma flanellskjorta varje möte – det är bara fläckarna av hjärnsubstans som är nya. Då och då vaknar Zoomzombien upp ur sin dvala och kommer med en idé som är identiskt med det gruppen ältat de senaste 20 minuterna.

Meetmonstret


Foto: Colourbox

Detta vidunder var förmodligen skoningslöst redan pre-corona, men dess olater har förstärkts rejält under videokonferensen. Bryr sig föga om mute-knappen utan delar ogenerat med sig av smackningar, sörplande, harklingar, hostningar, brakare (som monstret bortförklarar med att det pågår ombyggnad i huset) och andra icke-välkomna oljud. Har heller inget till övers för handuppräckningsknappen, utan avbryter gärna andra i tid och otid med mer eller mindre oövertänkta reflektioner.

Hangouthäxan


Foto: Shutterstock

Sur och illvillig kritiserar Hangouthäxan allt och alla. Kommenterar din frisyr: (Har du precis stigit ur sängen eller?) Recenserar din bakgrund: (Värst vad du har många uppstoppade fåglar hemma! eller Jaså … Teppanyakihäll minsann! Fint ska det va.) Insinuerar saker: (Jag ser att det blev ett och annat glas i går). Levererar ohemula påhopp och en himla massa utropstecken (Tala högre! Stäng av mikrofonen om du ska sörpla!). Dissar dina goda idéer men drar sig inte för att uppmuntra helt ogörliga projekt, så länge hen slipper göra dem själv. 

Teamtrollet


Foto: Shutterstock

Nu när hen inte längre kan göra sig lustig på din bekostnad genom att tapetsera ditt skrivbord med post-it-lappar, får denne clown till kollega ta till nya metoder för att få utlopp för sitt trängande tramsbehov. Stänga av din mikrofon mitt under din presentation. Låtsas som att uppkopplingen hängt sig genom att ”frysa” mitt i en mening. Trixa med dina inställningar som avslöjar dig i prekära situationer – möjligheterna att hitta på djävulskap är oändliga för ett teamtroll med lite teknisk kompetens.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.