Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Sätt stopp för energitjuven!

Känns det som kollegan suger musten ur dig? Risken är att du råkat ut för en energitjuv, som njuter av att göra dig orkeslös.
Anita Täpp Publicerad

Det är möte på jobbet. Du har lagt fram en idé som hela arbetsgruppen verkar gilla. Tills en kollega, som hittills suttit tyst, protesterar högljutt. Han lägger snabbt fram ett annat förslag och argumenterar intensivt och bestämt för det. När en arbetskamrat ifrågasätter det nya förslaget möts hon av aggressivitet, när en annan ställer en kritisk fråga blir denne helt ignorerad.

Den nyss avslappnade stämningen är som bortblåst och ingen vågar längre opponera sig mot din kollegas förslag. Att det egentligen är ditt, som du förkastade sedan han idiotförklarat idén i kaffehörnan för några dagar sedan, tycks han helt ha glömt bort. Och du säger ingenting, för att inte verka småsint eller grälsjuk. Men känner dig djupt kränkt och sårad efteråt.

Känns mönstret igen? Då är risken stor att du råkat ut för en energitjuv, menar psykoterapeuten Ingalill Roos som skrivit en bok på temat. Hon hävdar att dessa energitjuvar, som får en energikick av att förminska andra, finns på de flesta arbetsplatser.

– När jag skrev boken för några år sedan kunde jag aldrig drömma om att jag skulle bli kontaktad av så många med det här problemet, säger hon.

Men vad är då en energitjuv?

Ingalill Roos förklarar att det normala är att vi både tar och ger energi i en relation. Där finns en ömsesidighet där vi båda lyssnar och visar respekt för varandra, så att båda blir glada och nöjda.

Om man har med en energitjuv att göra saknas det samspelet. I stället för att bli behandlad med respekt blir man ständigt kritiserad, nonchalerad och dominerad, vilket leder till att man kan bli trött, förvirrad och ledsen och tappar sin arbetsglädje på sikt.

I grunden handlar energitjuvens agerande om ett maktbeteende, där hon eller han vill förminska någon annan för att komma i överläge.

Ett sätt kan vara att ständigt ge dig små nålstick, som att hela tiden undra om du verkligen tycker du passar i den frisyr du har. Ett annat är att bli aggressiv och aldrig ge sig så fort ni diskuterar något.

En energitjuv njuter också av att obstruera och säga nej, vill göra allt på sina villkor och nonchalerar det du säger.

Han eller hon vill alltid ha sista ordet, intar försvarsställning och ser inte sin skuld i en konflikt.

Energitjuven kan också vara uppfylld av avundsjuka och missunnsamhet och ger då aldrig beröm. Att stjäla idéer och presentera dem som sina är inget som ger samvetskval.

– En energitjuv kan också styra genom att ständigt sura om han eller hon inte får som den vill. Och en sur kollega kan vara så skuldbeläggande för många att de då ger sig, säger Ingalill Roos.

Varför blir en del energitjuvar?
– I grunden handlar det om att det hänt något i ens uppväxt som man inte bearbetat.  Man kan ha en mängd obearbetad ilska inom sig som man inte orkat ta itu med. Och någonstans på vägen har man kommit på att man överför den frustration man känner på någon annan, genom att förminska den, så känner man själv en lättnad och får en energikick.

– Medan de som energitjuven tar kraft från blir trötta, handlingsförlamade och dränerade på energi. Och i värsta fall utbrända, säger Ingalill Roos.

Vad kan chefen göra om man har en energitjuv på arbetsplatsen?
– I och med att den här problematiken brukar ligga lite under ytan och energitjuven också ofta kan vara en trevlig och karismatisk person kan det vara svårt för chefen att hantera sånt här. Då är det bättre att ta hjälp av en expert utifrån.

Om det i stället är chefen som är energitjuven är det bättre att byta arbetsplats i stället för att vara kvar och kämpa, menar Ingalill Roos.

– Hon eller han kommer ändå aldrig att se sina egna fel och förstå vad du pratar om.

Går det inte att förändra en energitjuv?
– Normalt kan man ju inte göra en annan människa illa utan att reagera, men energitjuven kan inte sätta sig in i hur andra människor känner och leva sig in i deras situation. De är stora egocentriker som alltid lägger över skulden på andra.

Energitjuv

Tecken på att du har en energitjuv på jobbet:

  • Du blir ofta trött, nedstämd och förlorar arbetsglädjen när du möter kollegan.
  • Du blir inte lyssnad på eller får några följdfrågor, han eller hon talar hela tiden förbi dig.
  • Du gör aldrig rätt i personens ögon.
  • Dina förslag går aldrig igenom.
  • Du blir ofta kritiserad av kollegan och känner dig orättvist behandlad men når, trots upprepade försök, inte fram när du försöker diskutera saken.
  • Kollegan tycks njuta av att vara motvalls så ofta som möjligt.
  • Hon eller han tycks också njuta av att hävda sig i alla lägen och vara den som bestämmer.

Så kan energitjuven få dig att må:

  • Du blir förvirrad och tror du har gjort fel var på din självbild förändras successivt.
  • Du känner dig nedstämd och ledsen.
  • Du blir utmattad.

  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.