Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Hjälp! Min kollega luktar!

En kollega som luktar illa kan vara besvärande. Inte minst i dagens kontorslandskap när vi vistas närmare varandra än tidigare. Men hur påpekar man odören utan att såra?
Ola Rennstam Publicerad
Kvinna med passerar en grupp kollegor.
Att våga ta samtalet är bäst för alla parter – ingen människa vill ju lukta illa. Men förbered helst din luktande kollega på att du vill ha ett lite känsligt samtal, så att budskapet inte kommer som en chock. Illustration: Mattias Käll

Vi har alla mött dem. Personer med en andedräkt som instinktivt får oss att rygga tillbaka och dem vars svettlukt är så kväljande att vi undrar om de någonsin tvättar sina kläder. I de flesta fall är personen själv helt omedveten om odören som kringgärdar dem och att folk i deras närhet besväras. Just därför är det viktigt att ta mod till sig och uppmärksamma dem på problemet, inte minst om det handlar om en kollega, menar psykologen Alexandra Thomas.

– Det mest schyssta man kan göra gentemot den här personen är att ta samtalet över huvud taget. Det finns inte någon som vill gå runt och sprida dålig lukt och den jobbiga sanningen är det bästa i längden. Om fler visar civilkurage och omtanke behöver det inte bli ett så stort problem på så många arbetsplatser, säger hon.

Men uppriktighet är inte alltid så lätt. Av alla svåra samtal är de som handlar om en medarbetares lukt det som landets chefer bävar mest inför.

Varför är de samtalen så svåra?
– Att lukta illa är något ytterst personligt, det är inget beteende som att man kommer för sent eller har ett otrevligt tonfall, utan det hänger ihop med den mänskliga existensen. Man är rädd att såra, men som med all typ av feedback, särskilt när den är så personlig, är det viktigt att den tas direkt med personen. Man får inte glömma bort att det kan finnas alla möjliga orsaker till lukten, till exempel att man äter en viss medicin, säger Alexandra Thomas.

Man kan förstås inte ge någon sparken på grund av lukt

I takt med att egna rum ersätts av öppna kontorslandskap blir oangenäma lukter ett allt mer påtagligt problem. Nu måste du plötsligt sitta intill kollegan som du tidigare bara träffade vid kaffeautomaten. Och när vi kommer närmare varandra blir det nödvändigt att ta tag i de här frågorna. Att sprida dålig lukt kan, enligt Alexandra Thomas, också leda till konflikter och social utstötning på arbetsplatsen, som att kollegorna undviker att äta lunch med personen.

Men det är inte självklart att det måste vara chefen som tar samtalet, en kollega kan i vissa fall vara att föredra.

– Det finns ingen given ordning knuten till en befattning utan det beror på hur arbetsplatsen ser ut. Finns det ett tillitsfullt och öppet klimat är det bättre att en kollega tar samtalet. I vissa fall sitter chefen på annan ort, då går det inte att skyffla över frågan dit. En bra tumregel är att den som utsätts oftast och mest tar samtalet.

Vilka krav kan arbetsgivaren ställa på en medarbetare när det gäller lukter?
– Är det stark parfymlukt kan man kräva att det ska upphöra med hänsyn till att det finns överkänsliga personer på arbetsplatsen. Det är också lätt att åtgärda. När det gäller kroppslukter tycker jag att vuxna arbetstagare måste uppfylla baskraven för hygien, men man kan förstås inte ge någon sparken på grund av lukt.

Till skillnad från när det gäller till exempel ljus och ljud finns det inget regelverk för hur mycket det får lukta på en arbetsplats. Däremot finns krav på tillräcklig ventilation i kontorsmiljö. Kraven bygger på att människor ska uppfatta luktnivån som acceptabel och den nivån tar bort mycket av de lukter som vi människor avger.

– Ventilation och luftflöden utgår från att 80 procent ska uppleva det som acceptabelt att komma in i ett rum där det sitter folk, det kan alltså vara 20 procent som fortfarande tycker att det luktar lite illa, säger Gunnar Åhlander, sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

Krånglande avlopp och andra faktorer som kan ge lukt i byggnaden går att åtgärda tekniskt och arbetsgivaren är skyldig att gå igenom byggnaden och söka efter tänkbara lösningar. Personer som inte sköter sin hygien är däremot ingen fråga för Arbetsmiljöverket.

– Det är arbetsgivarens ansvar att alla ska trivas på sitt jobb, man kan vidta olika åtgärder som att flytta på folk eller ändra ventilationen, men man kan aldrig tvinga en människa att lukta på ett visst sätt.

Man får helt enkelt stå ut med att det luktar så länge vi vistas i samma miljö som andra människor. Om någon luktar svett är det ingen hälsopåverkan mer än att kan må lite sämre just när man upplever det, säger Gunnar Åhlander.

SKA DU TA SNACKET – TÄNK SÅ HÄR

  • Hänvisa inte till vad andra kollegor har sagt och kom inte med hypoteser om vad lukten kan bero på. Beskriv hur du själv upplevt odören och bolla över frågan om det är något som personen känner igen. Det är viktigt att snabbt involvera den andra och att hen får chansen att förklara sig.
  • Ta samtalet i ett avskilt rum och förvarna personen genom att säga att du vill ta upp ett lite känsligt ämne.
  • Avsätt generöst med tid till samtalet – du vet aldrig vilka reaktioner som kan komma. Och ge återkopplingen när du själv befinner dig i ett lugnt tillstånd och inte känner dig stressad. Det skapar utrymme för en bra dialog.
  • Var tydlig och ärlig. Linda inte in det du vill säga eller börja prata om ovidkommande saker – samtalet ska enbart handla om lukten.
  • Om personen inte kan relatera till problemet eller vill kännas vid det måste du bli mer specifik och eventuellt komma med förslag på hur lukten kan förbättras. Det är viktigt att vara lyhörd inför den person du har framför dig. Kommer du ingen vart bör du ta frågan vidare till er chef.
  • Ett agerande som givetvis är helt förbjudet är att som en välmenande hint lägga deodorant eller tandkräm på personens skrivbord.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Jobbet blev Eriks skyddsnät när dottern fick anorexia

Erik Bergqvists dotter drabbades av den dödligaste psykiatriska sjukdomen – anorexia nervosa. En bra chef och hjälp från arbetsplatsen gjorde att han kunde fokusera på det som var viktigt.
Lina Björk Publicerad 4 september 2025, kl 06:00
När Erik Bergqvists dotter drabbades av anorexia nervosa blev chefens stöd och arbetsplatsens resurser avgörande. Här berättar han om kampen hemma, vårdens insatser och varför arbetsgivare måste förstå psykisk ohälsa.
Erik Bergqvist fick stöd av sin chef Jean Hedayat under tiden hans dotter blev sjuk i anorexia. Foto: Peter Knutson

Kampen för att överleva pågick inte i en sjukhussal med vita rockar och blodprover. Den pågick hemma. I köket, i badrummet, bakom stängda dörrar. Varje gång någon skämtade om kalorier eller tackade nej till en bulle med orden ”man måste tänka på vad man äter”.

Den pågick vid tidningsställ med trådsmala modeller och varje gång någon kastade ur sig en komplimang om viktnedgång.

För två år sedan höll Erik Bergqvists dotter på att svälta ihjäl och han stod handfallen inför faktumet.

– Anorexia dödar inte snabbt. Den dödar långsamt, tyst och skoningslöst. Den bryter ner kroppen tills hjärtat stannar. Den bryter ner viljan så att den som drabbats inte längre vill leva. Och den bryter ner familjer vars enda vilja är att hjälpa, säger han.

Erik Bergqvist beskriver sjukdomen som en egen person. Som när Frodo erbjuds härskarringen i J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och förändras och blir en annan. En annan, som gör allt i sin makt för att få sin vilja igenom. Anorexia ljuger, skriker, hotar och lockar. Den manipulerar och smickrar för att skydda sig.

Men vi backar till en kall februaridag 2023. Då frågade Erik Bergqvist sin dotter rakt ut om hon inte åt. Visst hade han och exsambon märkt att hon var tunn, men nu var det allvar.

Efter att hon bekräftat att det var så gick allt väldigt fort. På akuten konstaterades att hennes värden var dåliga och pulsen låg. Hon remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin och skulle genomgå familjebaserad terapi.

Kampen mot anorexia i vardagen

I praktiken innebar det att Erik Bergqvist och hans exsambo skulle få sin dotter att äta. Behandlingen i hemmet stavades mat.

– Jag blev pappa, psykolog och fångvaktare i ett. Fokus från vården är primärt på den som är drabbad, vilket såklart är rätt. Men jag upplevde mig ganska maktlös utan verktyg att hantera situationen.

Eftersom det krävdes att han var närvarande nästan dygnet runt var han också tvungen att kliva av sin roll som teamleader på det Microsoftägda sociala nätverket Linkedin. Här fanns dock ett skyddsnät som både tillät honom att jobba flexibelt från hemmet och en chef som sade ”släpp allt”.

Jean Hedayat var den chefen.

– Jag ville i första hand skapa ett mentalt utrymme för att Erik skulle inse att han själv behöver hjälp för att kunna fortsätta hjälpa sin dotter. I det läget var han tvungen att sätta syrgasmasken på sig själv innan han hjälpte någon annan.

– Vår arbetsgivare har många förmåner och jag som chef började med att säkerställa att han använde den hjälp som fanns, men sedan var jag också tvungen att vidta åtgärder och säga stopp även om jag inte hade några lösningar just då, säger Jean Hedayat.

Chefens stöd gav kraft i krisen

För Erik Bergqvist har arbetsplatsens hjälp varit avgörande för att kunna hjälpa dottern att tillfriskna.

En hjälp som erbjuds anställda på Linkedin är en så kallad EAP, employee assistance program. Det är ett team man kan ringa anonymt och beskriva vilken utmaning man har, vilket kan vara allt från finansiella, juridiska eller hälsorelaterade frågor. Gruppen hjälper sedan till att planera vilka åtgärder som behövs. De har även en privat sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till psykolog.

– Jag är väldigt medveten om att verkligheten inte ser ut så för de flesta föräldrar vars barn insjuknar. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa för ersättning från Försäkringskassan, samtidigt som jag kämpade för mitt barns liv hemma.

Men oavsett vilka förmåner Erik Bergqvists arbetsgivare hade, så var det ändå medkänslan och det ledarskap hans chef hade som underlättade mest.

När Jean Hedayat beskriver sin ledarstil är det just de orden han trycker mest på: empati och handlingskraft.

– Mitt jobb handlar inte bara om att säga: ”jag känner för dig”, utan om att fråga hur du ska lösa problemet och hur jag kan stötta dig i det. Det handlar om att förmedla självledarskap.

Vid köksbordet hemma i huset i Knivsta pågick en maktkamp i flera månader. Erik Bergqvist lirkade, tjatade och förhandlade i timmar. Sex mål om dagen stod på kostschemat från läkarna. Ibland blev det ett steg framåt och två tillbaka. Ibland stod det stilla. Mat var så förknippat med ångest att varje tugga blev en kamp.

– Jag var borta helt ungefär ett halvår, men den akuta fasen varade kanske i några månader. Under tiden hade jag löpande kontakt med min chef som var införstådd med situationen.

Kunskap om ätstörningar på jobbet

Väl tillbaka på jobbet slogs Erik Bergqvist av flera saker. Stödet från kollegor var stort, men okunskapen om sjukdomen utbredd. Framför allt kring hur dödlig anorexia nervosa faktiskt är. Omkring en av tio dör av de medicinska följderna.

– Många ser det som en vald livsstil, att det bara är att börja äta så blir man frisk. Ingen skulle säga till en cancersjuk patient att skärpa sig. Men det är lite så man ser på ätstörningar.

Han påpekar också att mycket i sjukdomsbilden handlar om prestation och kontroll. Att upptäcka en person med ätstörningar på samma sätt som till exempel en beroendesjukdom som alkoholism är svårt, eftersom den som är drabbad ofta sköter skola eller sitt jobb prickfritt.

– Jag tycker att arbetsplatser och framför allt chefer och ledare borde utbildas inom ätstörningsproblematik för att fånga upp tecken på ohälsa. Vi måste också våga prata om riskbeteenden, vilket är svårt för det är ju tabu att kommentera någon annans kropp.

Vägen till återhämtning är ofta lång och kantad av olika nivåer av självinsikt. I början ses personer som vill hjälpa ofta som hotfulla, med syfte att förstöra ens mål att gå ner i vikt.

För Erik Bergqvists dotter kom tillfrisknandet steg för steg. För att återigen använda Sagan om ringen-metaforen så förlorade ringen gradvis sin attraktionskraft. Med det sagt så fortsätter kampen om att fortsätta må bra.

– Du friskförklaras när du skrivs ut från ätstörningsenheten, men det är ett fortsatt arbete för att inte hamna där igen. Det är klart att jag oroas, för det här är en sjukdom och ingenting den drabbade väljer själv.

Arbetsplatsen ett skyddsnät

För Erik Bergqvist har jobbet aldrig varit hela hans identitet. Livet har alltid gått före, vilket blev extra tydligt när hans dotter insjuknade. Men efter erfarenheten har han blivit än mer värderingsstyrd. Han vill göra saker som betyder något och som har mening. I dag jobbar han för sig själv, tillsammans med två tidigare kollegor.

– Jag tror att arbetsplatsen kan vara ett skyddsnät. I mitt fall var det orsaken till att jag tog mig igenom en av de jobbigaste perioderna i mitt liv.

Även för hans chef Jean Hedayat har saker blivit tydligare.

– En lärdom är att om vi tror på anställda så ger de tillbaka. I slutet av dagen är vi bara människor och jag vill hellre bli ihågkommen som en chef som bryr sig om sina medarbetare än en som landar stora affärer, säger han.

ANOREXIA NERVOSA

  • Anorexia innebär självsvält. Kroppsuppfattningen är ofta förvrängd.
  • Sjukdomen innebär en omfattande viktminskning och undernäring.
  • Andra vanliga inslag är tvångsmässig motion och en stor skräck för att gå upp i vikt.
  • Cirka 190 000 personer är diagnostiserade med en ätstörning på klinisk nivå, enligt en rapport från Socialstyrelsen.