Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Dina barn jobbar inte här!

Kollegan som pratar om sina fantastiska eller odrägliga barn. Inte på en (1) fikapaus, utan på nio av tio. Har du svårt att stå ut med snacket eller håller du på att dö av uttråkning? Då ska du läsa det här.
Ola Rennstam Publicerad
Illustration: Kristian Ingers
Även som medarbetare har du ett ansvar för att fikasamtalen inte bara är intressanta för några få. För in samtalet på något nytt om det känns exkluderande. Illustration: Kristian Ingers

Så var det dags igen. Barnpratet dina kollegor emellan. Fikarast efter fikarast, lunch och after work – inget tillfälle får gå till spillo när föräldraskapets bergochdalbana ska ventileras. Trotsålder, skolk och de besvärliga skjutsningarna till fotbollscuperna diskuteras med en inlevelse som aldrig infinner sig på möten som rör arbetsplatsens egentliga verksamhet.

Själv sitter du tyst. Och lyssnar återigen till referatet om den dramatik som utspelat sig samma morgon när lilla Tova vägrade ta på sig overallen.

Det pratas mycket om barn kring fikaborden på landets arbetsplatser. Det beror enligt psykologen och organisationskonsulten Alexandra Thomas på att ämnet ligger oss så känslomässigt nära.

– Man tror att det är något som alla delar och kan relatera till, och glömmer exempelvis dem som inte har barn. Många kommer uppfyllda av sin morgon och pustar ut vid fikabordet för att söka stöd. Och då är det skönt att höra att andra har varit med om samma sak, säger hon.

Barn är det käraste vi har. Samtidigt vill vi inte nödvändigtvis veta allt om våra kollegors privatliv. Hur ska man tänka kring gränsen mellan det personliga och det privata?

– I ett team är det viktigt att odla det personliga, att man lär känna varandra. Men det kan lätt bli enformigt om man snöar in på ett ämne, oavsett om det är barn, trädgård eller hockey. Man ska prata om det man känner för, men det är viktigt att ha koll på hur det landar i gruppen och vilka spelregler som gäller. Man kan inte bara hålla en ocensurerad monolog.

Barn är det käraste vi har – samtidigt vill vi inte veta precis allt om våra kollegors privatliv

En bra tumregel, enligt Alexandra Thomas, är att göra en integritetskoll och fråga sig själv om du skulle berätta samma sak om din truliga tonåring var med i rummet.

– Skulle din tonåring vilja att det här återgavs för dina tolv kollegor? Om svaret är ”troligen inte” bör du förstås avstå.

En annan aspekt är att det finns människor som är ofrivilligt barnlösa, eller som helt enkelt inte vill ha barn. Patientföreningen Barnlängtan, som jobbar för att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet, får många samtal och mejl från personer som tycker att det är jobbigt med barnprat på arbetsplatsen.

Läs mer: Barnprat på jobbet kan göra ont

Den som är mitt uppe i något som är jobbigt, till exempel en skilsmässa eller ett barn med något problem, kan bli hjälpt av att vara öppen med att man inte riktigt är sig själv.

– Det kan vara en fördel om kollegorna känner till det, men blir det ett evigt samtalstema behövs mer djupgående insatser som till exempel företagshälsovård. Det kan lätt bli obekvämt om någon vräker ur sig detaljer inför hela personalgruppen, säger Alexandra Thomas.

Hennes råd är att försöka hitta varierade ämnen att prata om i gruppen.

– Det är ett sätt att lära känna varandra bättre. Som kollega kan du ta ansvar och föra in samtalet på ett annat spår – sitt inte tyst och knyt näven i fickan. Påpeka exempelvis att ni nu har pratat om barn i en halvtimme, nu måste jag få berätta om något annat. Och hjälp dem som inte brinner för blöjprat att komma till tals, fråga vad de tycker. För om samtalen blir för enkelspåriga lär man bara känna varandra på ett plan.

Hur bör man då som chef agera om man får signaler om att det finns de som inte uppskattar barnpratet i arbetsgruppen?

– Visa vägen genom att själv föra in olika ämnen. Kom inte med ett papper med regler om att prata mindre om barn. Låt gruppen lösa det själva genom att diskutera hur väl de känner varandra och vilken bild de har av vad man pratar om. För fram argumentet att det kan vara berikande att prata om något annat också.

Kollegas barnpratande reporter: "Jag erkänner"

SNACKTIPS

  • Gör en integritetskoll innan du berättar privata saker för dina kollegor. Fråga dig om det är okej för ditt barn att du berättar om honom eller henne.
  • Ta ansvar som kollega. Märker du att en kollega sitter tyst när ni pratar om barn, påpeka att ni har snackat om samma sak en lång stund och för in samtalet på ett annat spår.
  • Om du själv är den som sitter tyst och känner dig utanför – flagga för att ni kanske kan prata om något annat, men gör det med glimten i ögat så du inte hamnar i offerrollen.
  • Fråga inte nya personer du träffar i jobbet om de har barn – de berättar själva i sinom tid.
  • Är du chef? Låt gruppen få reflektera över vad de egentligen pratar om? Diktera inte vad de ska prata mindre om utan låt gruppen lösa det själva.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför kan ett nej till AW bli dyrköpt för karriären

Nu börjar trivseltalibanernas högsäsong. Det ska sommarfestas, tävlas, after workas och umgås med kollegor till varje pris. Att tacka nej kan vara riskfyllt för din karriär.
Johanna Rovira Publicerad 5 juni 2026, kl 05:59
Två som sjunger karaoke
Två kollegor tar ton på karaoken under en after work – men bakom det lättsamma umgänget kan det finnas en social press att delta för att inte hamna utanför på jobbet. Foto: Sandra Lund

Under maj och juni får trivseltalibanerna, de socialt utsvultna kollegorna, något hetsigt i blicken och insisterar på sociala aktiviteter som aldrig förr. Vid sidan av vanliga AW:n föreslås femkamper, tävlingar, minigolfturneringar, picknickar, sommarfester och en hel radda andra umgängesformer. Detta kan skapa en social press hos anställda som tycker 40 timmar i veckan räcker mer än nog för att umgås med kollegorna. 

Anneli Matsson är doktor i socialt arbete och forskar kring organisationspolitik vid Göteborgs universitet. Hon menar att den som konsekvent tackar nej till frivillig samvaro med kollegorna bör vara medveten om att det har ett pris. 

– Man ska naturligtvis inte behöva bli orättvist behandlad för att man inte är med på olika sociala jippon, men man bör vara medveten om att sociala aktiviteter är viktiga för att positionera sig och visa kollegorna vem man är, säger hon. 

Syns du inte finns du inte

Hennes och andras forskning visar att flertalet beslut på jobbet fattas utanför mötesrummet och om man är för anonym för sina kollegor och sina chefer är risken stor att man hamnar utanför de cirklar där man har möjlighet att påverka olika beslut.

– Det kanske underlättar om man ser aktiviteterna som en strategi för att nätverka och bli någon som kollegorna känner sig trygga med, säger Anneli Matsson. 

Nina Jansdotter, beteendevetare och författare, är inne på samma linje: 

– Det borde vara okej att tacka nej till aktiviteter, det ska inte vara obligatoriskt att delta, men du riskerar att hamna utanför om du avstår. Kollegorna kan känna att du tar avstånd, uppfattar dig som finare än dem, få för sig att du anser att de inte duger.  

Så säger du nej utan att stänga dörren

Hon menar att om man absolut inte orkar eller vill delta i gruppens aktiviteter utanför jobbet, så får man försöka hitta andra sätt att få till gemenskap med kollegorna.

– Om du missar en del av det sociala behöver du hämta hem det, anstränga dig mer på andra sätt. Tacka nej på ett sätt som öppnar upp för att du gärna är med en annan gång eller var med i 45 minuter. Visa intresse för AW:n i efterhand, även om du inte var med, är hennes tips. 

Ett annat tips är att välja de aktiviteter som du är med på med omsorg. After work kan vara problematiskt eftersom det förekommer alkohol. Är du nykter alkoholist eller av andra skäl känner dig obekväm när folk dricker, ska du kunna avstå utan att behöva tala om varför. 

Gemenskap på rätt villkor

Anneli Matsson menar att det finns bättre och sämre typer av aktiviteter. Handlar det till exempel om saker som är direkt förnedrande bör man sätta ned foten och förklara att man gärna är med på gemensamma aktiviteter, men inte förnedring.  

– Man kan också ifrågasätta om tävlingar hit och dit är bästa sättet att umgås – konkurrens har man tillräckligt av i arbetslivet ändå. För att skapa psykologisk säkerhet på jobbet ska vara aktiviteter eller upplevelser som alla mår bra av och som leder till att man får något att prata om. Varför inte gå ut tillsammans och krama träd? 

Därför spelar relationerna på jobbet roll

19% känner sig ensamma eller isolerade på jobbet.

60% anser att vänner på jobbet är lika viktiga som vänner utanför jobbet.

75% håller med om att vänner ökar välbefinnandet på jobbet.

67%  av de som har en nära vän på jobbet känner sig glada på jobbet

44% av de som saknar en nära vän på jobbet känner sig glada på jobbet.

25% av dem som inte är så sociala på jobbet har börjat fundera på nästa steg i karriären jämfört med 12% av de som är mycket sociala.

Källa: Undersökningen The Power of Socialisation från Compass Group