Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Många unga mår dåligt på jobbet

Många mår dåligt när de går till jobbet. Störst är problemet bland yngre. Ingen vet exakt vad det beror på, men stressigare arbetsplatser kan vara en förklaring.
David Österberg Publicerad
shock/Colourbox.com
shock/Colourbox.com

Förra veckan kom den årliga rapporten Jobbhälsobarometern – en enkätundersökning om hur vi upplever arbetsmiljön. Bakom undersökningen står branschorganisationen Sveriges företagshälsor.

Enligt rapporten känner många psykiskt obehag av att gå till jobbet. Störst är problemet bland yngre människor upp till 30 år. Ungefär en fjärdedel av dem uppger att de mår dåligt av att gå till jobbet några gånger i månaden eller oftare.

Bäst verkar äldre män må. 15 procent av männen över 55 år svarar att de känt psykiskt obehag av att gå till jobbet.

Obehaget skiljer sig också åt mellan branscher. Personer som arbetar i hotell- och restaurangbranschen mår sämre än genomsnittet. Det gäller också anställda inom utbildning, vård och omsorg och fordonsteknik. I finansbranschen mår människor bättre, liksom i branscher som reklam, energi, juridik, ekonomi och telekom.

Per Lindberg är forskare i arbetshälsovetenskap vid högskolan i Gävle. Såvitt han vet kan ingen säga exakt vad det beror på att yngre människor mår sämre än äldre.

– Men jag tror att arbetslivet generellt har blivit stressigare. Tidigare fanns en viss elasticitet, luft i organisationerna. Nu är arbetslivet mer slimmat och sidouppgifterna läggs på de medarbetare som är kvar.

Per Lindberg tror dessutom att yngre många gånger har högre krav på arbetslivet och kanske är sämre rustade för det jämfört med tidigare generationer.

– Ytterligare en hypotes är att det bland yngre är mer tillåtet att ge uttryck för psykiskt obehag. Vi har tidigare sett att äldre, i synnerhet män, gärna somatiserar psykisk ohälsa och söker vård för exempelvis ryggont när de mår psykiskt dåligt, säger han.

Per Lindberg har forskat på vad som får oss att må bra på en arbetsplats – så kallade friskfaktorer. En sådan är bra ledarskap.

– Det är förstås en oerhört bra hjälp om man ha en naturlig läggning för att vara ledare. I rekryteringen av chefer används ofta fel urvalskriterier och då blir rekryteringen undermålig. Den som vill vara en bra ledare måste känna sig själv väl. Då känner man sig inte hotad när man blir kritiserad. Alltför många chefer är narcissistiska i sin personlighet. Den som är starkt narcissistisk har uppfattningen att medarbetarna är till för att han eller hon ska kunna glänsa. I ett bra ledarskap "föser" ledaren medarbetarna framför sig och ger dem credits för framgångar, medan narcissisten säger: ”det här har jag åstadkommit”.

Men även medarbetarna har ansvar för att skapa en god arbetsmiljö, säger Per Lindberg. På en frisk arbetsplats förhåller medarbetarna sig professionellt till varandra, hälsar, låter alla tala till punkt på möten, tar initiativ till förbättringar och liknande.

Ytterligare friskfaktorer är möjlighet till fortbildning och utveckling, återkoppling på de arbetsuppgifter man utför, tydlig rollfördelning och en god fysisk arbetsmiljö.

– Risken är annars att man får känslan att ”jag är inte värd att satsas på eftersom jag får jobba i den här skruttiga miljön”, säger Per Lindberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.