Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

På Bombardier har många fått nog

Hos flyg- och tågtillverkaren Bombardier minskar antalet anställda stadigt. Detsamma gäller dock inte mängden arbete. Många upplever att de går på knäna.
Johanna Rovira Publicerad
Annika Huett
Annika Huett

Helena Åsell har jobbat på Bombardier i snart 28 år. Efter flera neddragningar och omorganisationer är det fortfarande fullt upp att göra och tjänstemännen har högre arbetsbelastning än någonsin.

– Alla här har stark press på sig att klara allt inom budgeten, oavsett om det är realistiskt eller inte. Arbetsanhopningen syns inte i statistiken – jag tror att många kollegor skriver att de jobbar åtta timmar trots att de jobbar mycket mer, säger Helena Åsell.

– Eller så låter de bli att skriva upp övertid eftersom de inte vill belasta projekten med mer tid eftersom all tid ifrågasätts uppifrån.

Pressen kommer från koncernledningen i Europa. Företaget går visserligen bra och levererar vinst, men inte tillräckligt för att aktieägarna ska bli nöjda. Ledningen, som inte är på plats och ser vilka konsekvenser dess beslut får, kräver att företaget ska bli än mer konkurrenskraftigt och effektivt. Det har inneburit att folk plockas bort för att målen ska uppnås.

– Tidigare hade vi till exempel tjänster som produktionsansvarig. När de tjänsterna försvann spreds arbetsuppgifterna ut på andra funktioner. Det gör att man lätt missar något och att det helt plötsligt inte fungerar. Jag tvivlar på att neddragningarna blir kostnadseffektiva, för oftast har det gått lite för fort och man har inte tänkt igenom konsekvenserna.

Men sjuktalen skulle kunna vara högre.

– Jag tror att många helt enkelt inte vågar känna efter. Sedan är det nog många som inte vågar berätta att de mår dåligt, av rädsla för att hamna på listan över dem som får gå vid nästa neddragning – även om det kanske inte finns fog för den oron, säger Helena Åsell som också är regionordförande i Unionen Mälardalen.

Själv kände hon sig slut i våras, efter att ha tagit över ett projekt i ett rätt tufft ekonomiskt läge med hård press från alla håll och kanter. När symtomen på överansträngning blev för många för att kunna ignoreras tog hon upp sin vacklande hälsa med sina närmaste kollegor. De avlastade henne genom att ta över en del av ansvaret.

– Tack vare deras support och hjälp står jag fortfarande upp. Det jag kan göra som projektledare är att föregå med gott exempel. Att jag var öppen mot dem jag jobbar med innebär att de kan visa förtroende tillbaka och säga till när det blir jobbigt.

Senast i oktober aviserade Bombardiers ledning nya neddragningar – 7 500 tjänster ska bort. Hur många av dessa som finns i Västerås är i skrivande stund oklart, men de anställda är oroliga och många har fått nog och börjat söka sig härifrån, enligt Helena Åsell.

– Engagemanget och arbetsglädjen minskar. Man gör det man ska, inte mer. Bastryggheten är försvunnen eftersom det kommit besked om neddragningar med jämna mellanrum under flera år. 

Röster om arbetsmiljö

”De enklare jobben har försvunnit. I dag är tjänsterna mer specialiserade och unika, på gott och ont” 
Arbetsmiljöombud

”Det är klart att vi ser en ökad sjukskrivning. Tar man bort ett jobb måste arbetsuppgifterna ju göras av någon annan” 
Huvudskyddsombud

”Det är inte alltid man kan ta lagstadgade fyra veckors sammanhängande semester under sommaren, eftersom det inte funkar för verksamheten” 
Förtroendevald

”I slutänden är det alltid kunderna som drabbas – vi kan helt enkelt inte leverera i den takt vi behöver” 
Arbetsmiljöombud

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.