Hoppa till huvudinnehåll
Stress

Mindfulness – smart eller trams?

Lättillgänglig frälsning eller överdriven hajp? Åsikterna om mindfulness går vitt isär. Men ett är säkert, metoden är otroligt populär just nu – inte minst i arbetslivet.
Publicerad
Illustration: Sara-Mara/Söderberg Agentur
Illustration: Sara-Mara/Söderberg Agentur

Missnöjd med något i livet? Till exempel stressen på jobbet? Ta dig an livets realiteter med upphöjt buddistiskt lugn. Steg ett kan vara att ingående studera ett russin: skrynklorna, formen, färgen, konsistensen och smaken.

Jo, det är sant – detta är en vanlig mindfulnessövning. Eller att med samma riktade uppmärksamhet angripa ett äpple: se, känna, lyssna, lukta och smaka.

Hur känns det när du duschar, hur känns handduken mot huden?

Det senare förespråkas faktiskt till och med av myndighetskontrollerade Vårdguiden. Att långsamt äta ett äpple med alla sinnen eller att medvetet observera sig själv när man duschar kan vara vägen till inre harmoni och minskad stress och kallas mindfulness, medveten närvaro, menar Vårdguiden.

På dess webbplats där man också kan ladda ner olika övningar finns faktiskt också en brasklapp. Om man är i psykisk obalans eller har en psykos ska man vara försiktigt med att ge sig på vissa mindfulnessövningar, till exempel sittande meditation – då ska man tala med en läkare först.

Russin- och duschövningarna ovan kan tyckas löjeväckande, men begreppet mindfulness har de senaste åren bubblat upp som en lösning på det mesta.

Mindfulness, kommer ursprungligen från buddismen, brukar också kallas för medveten närvaro. Det går ut på att man ska vara i nuet, observera utan att värdera. Det handlar också om att ha en viss distans till sina känslor, att bara kunna iaktta dem utan att låta tankarna fastna.

En googling visar på ett stort utbud av coacher och kurser med mindfulnessinriktning, liksom en mängd instruktörsutbildningar i ämnet. Inom arbetslivet är efterfrågan också stor.

– De senaste två åren har intresset ökat, både bland arbetsgivare och bland medarbetare, säger Martin Ström, specialiserad på corporate mindfulness. Alla letar efter något sätt att hantera kaoset som många av oss befinner oss i.

Läs mer: Mindfulness anpassat för arbetslivet

Att vi är ständigt uppkopplade, de enorma mängderna information och distraktion som sköljer över oss, multitasking med medföljande splittring – är enligt honom de främsta skälen till det ökande mindfulnessintresset. Själv arbetade han som stressad civilingenjör innan han bytte bana till mindfulnessföreläsare och –instruktör.

– Den främsta anledningen till att det kommer så stort är effekten av att träna upp sin förmåga till fokus, att kunna placera uppmärksamheten där man vill och behålla den där och att inte låta tankarna vandra till morgondagens krävande möte eller jobbiga samtal. Det gör att man slipper det där omedelbara stresspåslaget, säger Martin Ström.

Att lukta på basilika är inte anpassat för arbetslivet.

Enligt honom är insikter i mindfulness ett sätt att förvärva ett slags mental grundkondis. Men den är färskvara. Liksom den fysiska konditionen måste den hållas vid liv. I så fall stärks arbetsminnet, koncentrations- och den empatiska förmågan.

– Att lukta långsamt på basilika är inte anpassat för arbetslivet. Corporate mindfulness innebär att man dels lär sig riktad uppmärksamhet, eller fokus, samt medveten uppmärksamhet, att man är uppmärksam på tankar, känslor och sinnesintryck, säger han.

Martin Ström är övertygad om att mindfulness passar alla, själv har han jobbat med många yrkesgrupper, från olika typer av administratörer till managementkonsulter och akutläkare. Chefer, mer än andra, behöver enligt honom kunskaper i mindfulness. När den stressade reptilhjärnan är aktiverad tänker man och prioriterar inte lika bra som i vanliga fall.

– Mindfulness behöver också börja uppifrån. Men som arbetsgivare kan man inte se det som någon quick fix. Det måste finnas ett seriöst intresse att förändra företagskulturen och organisationen, säger han.

Läs mer: Från stress till lugn på jobbet

Martin Ström avvisar kritiken mot mindfulness, men visst kan han hålla med om att somliga vill kapitalisera på fenomenet på ett oseriöst sätt. Själv har han till exempel blivit kontaktad av någon som ville ha hjälp med lanseringen av en mindfulnessläsk.

Det har blivit en gårdfarihandlarnas universalmetod.

Psykologen Jenny Jägerfeld var tidigt ute med att kritisera synen på att mindfulness är lösningen på det mesta, hon tog upp det i sitt sommarprat redan 2012.

– Tanken att man ska befinna sig i nuet och kunna känna känslor utan att värdera är jättebra och verksamt för många. Men det funkar inte för alla människor och alla tillstånd, säger Jenny Jägerfeld.

– Mindfulness har nu blivit en universalmedicin mot allt från ångest, cancer, ofrivillig barnlöshet eller vilket annat psykologiskt problem som helst. Det tror jag inte stämmer.

Individualisera inte strukturella problem!

Det Jenny Jägerfeld främst kritiserar är att man individualiserar problem som är strukturella. Och påpekar att om 95 procent av alla medarbetare på att företag är stressade så måste enligt henne problemet ligga på strukturell nivå. Troligen har företaget en arbetsmodell som inte fungerar.

– Jag är kritisk till överanvändandet, att det har blivit gårdfarihandlarnas universalmetod. Man ger en utarbetad undersköterska en coachande kurs i mindfulness när man borde sätta in en undersköterska till i stället.

– Det är också svårt med kollektiva övningar. Folk kommer från så olika håll och det kan bli väldigt påtvingat. Det blir som en typ av obligatorisk terapeutisk insats man inte brukar ägna sig åt om inte folk är tvångsinlagda på psykiatrisk klinik. Detta är tveksamt, säger hon.

Vi behöver stillhet, lugn och ro.

Ända sedan 1970-talet har Lars Johansson, lärare i religionsvetenskap vid Örebro teologiska högskola, studerat meditation, mindfulness, yoga och österländsk andlighet. Han har även varit hemma hos buddistledaren Dalai Lama. Även han är kritisk till att mindfulness används som en patentlösning till exempel för personal och patienter inom vården.

Tidigare har det varit andra metoder. Just nu är det yoga och mindfulness som har ett enormt genomslag både i det offentliga och inom näringslivet.

– Jag är inte ett dugg förvånad att folk tycker att de mår bra av det här. Vi behöver stillhet, lugn och ro. Men jag tycker det är konstigt att de kan slinka igenom så många granskningsnivåer. Hur verifierade och granskade är effekterna av behandlingsmetoderna?

Han hänvisar till bästsäljaren The Buddha Pill. Boken är skriven av två psykologer som forskat på vad yoga och meditation har för effekt på personer som sitter i fängelse. De har också gått igenom mängder av vetenskapliga rapporter om effekterna av bland annat mindfulness. Frid och lycka är enligt dem inte alltid slutresultatet.

– Och även som det skulle vara det så är det väldigt mycket annat som kan ha en god effekt, som att läsa en god bok eller ringa vänner som man inte har hört av sig till på länge. Man kanske kan få samma resultat om man fem gånger om dagen lägger sig på knä i riktning mot en viss stad i Mellanöstern. Det är också ett sätt att bryta mönster via en strukturerad intervention, säger Lars Johansson.

I många fall är det ett slags utväg för att slippa ändra på verksamheter.

Han lyfter också fram det faktum att en metod med en förankring i en religiös tradition så lätt kan bli accepterad i det offentliga Sverige. Han tror att det beror på att vi inte har förmågan att känna igen religiösa komponenter när de kommer från österlandet.

– Vi reagerar däremot direkt om något är kristet, judiskt eller muslimskt. Mindfulness bottnar i en av de stora världsreligionerna och kan, för somliga, fungera som en skolningsväg in i religiöst tänkande. Frågan är om vi vill ha det i vården? En läkare som vill be för sina patienter skulle väcka väldigt liv. Folk har fått avsked för sådant, säger Lars Johansson.

Och påpekar, liksom Jenny Jägerfeld, att vågen av yoga och mindfulness bör betraktas ur ett samhällsperspektiv.

– I många fall är det ett slags utväg för att slippa ändra på verksamheter. Det är billigare att skicka folk på kurs, och ännu billigare om det är gruppsessioner. Arbetsgivarna kommer undan sitt ansvar, säger han.


Cajsa Högberg
brev@kollega.se

Hållbar trend?

Kommer mindfulness-trenden att hålla i sig?

JA, menar Martin Ström, mindfulnessinstruktör
– Det kanske inte kommer att heta just mindfulness längre. Men jag tror att det är en företeelse som bara har börjat. Jämför med forskarna på Harvard Fatigue Laboratory (trötthetslaboratorium) som för hundra år sedan blev utskrattade när de kom fram till att vi mår bra av att träna fysiskt. Vår hjärna är formbar. Att träna uppmärksamhets- och känsloreglering kommer i framtiden vara lika självklart som att träna fysiskt.

NEJ, menar Jenny Jägerfeld, psykolog
– Det måste komma en backlash. Det är så sjukt att oreflekterat tvångsordinera detta till långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, utan att ens kolla av vad det är för åtgärd/vård/behandling de skulle må bäst av. Användandet måste bli mer nyanserat, man kan använda det som en delterapi när det passar. Men i längden måste man förstå att man inte kan individualisera strukturella problem. Det blir svindyrt i längden. Jag tror på sex timmars arbetsdag och mindre mindfulness!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.