Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Oro när Apoteket vill införa ensamarbete

Apoteksanställda kan tvingas att arbeta ensamma, enligt ett förslag från Apoteket. Förslaget har lett till stor oro bland medarbetarna, enligt Unionen.
David Österberg Publicerad
Fredrik Sandberg/TT
"Ett apotek är inte vilken butik som helst. Där hanteras högriskprodukter i form av narkotiska preparat. Förslaget har lett till väldig oro bland våra medlemmar", säger Unionens utredare Shadé Jalali. Fredrik Sandberg/TT

Apoteket AB har runt 370 apotek i Sverige. På flera av dem vill ledningen att personalen ska kunna arbeta ensamma sista timmen innan stängning. Men det är en dålig idé, enligt Margareta Helsing, huvudarbetsmiljöansvarig för Apoteksanställda.

– Redan i dag finns vissa apotek där man jobbar själv. Det kan exempelvis röra sig om ett apotek som ligger intill en vårdcentral eller i en stor galleria, så att man har folk omkring sig. Nu vill de införa det hej vilt. Men ensamarbete passar inte överallt, säger hon.

Det största problemet med ensamarbete är att det ökar rånrisken och känslan av otrygghet, enligt Margareta Helsing. Hon har arbetat för Apoteket i över 40 år och jobbar just nu i en av deras butiker i Avesta. De senaste åren har flera av ortens andra butiker, bland andra Lidl, OKQ8 och Guldfynd, utsatts för väpnade rån vid stängningstid.

– På ett apotek finns inte bara varor och pengar, utan även narkotika. Och många gånger har vi med psykiskt labila människor att göra. Är man två känner man sig tryggare och har större möjligheter att larma polisen om något skulle hända. Dessutom är det svårt att övervaka en stor lokal om man är ensam. Vad händer om man måste gå iväg för att exempelvis göra en penicillinspädning? Då lämnas hela butiken obevakad, säger hon.

Enligt Margareta Helsing motiverar arbetsgivaren förändringen med att det är få kunder i butiker strax innan stängning.

– Men då undrar jag varför vi behöver de långa öppettiderna? Då är det bättre att stänga tidigare.

Hon tror inte heller att Apoteket i slutändan kommer att spara pengar genom att införa ensamarbete.

– De tjänar in lite på minskad personal, men får igen det när personalen mår psykiskt dåligt, säger hon.

Även Shadé Jalali, utredare på Unionen, är kritisk till förslaget.

– Ensamarbete är en följd av att arbetsgivaren sparar in på allt. Men ett apotek är inte vilken butik som helst. Där hanteras högriskprodukter i form av narkotiska preparat. Förslaget har lett till väldig oro bland våra medlemmar, säger hon.

Per Stadler är förhandlingschef på Apoteket. Han säger att förslaget är ett led i arbetet att bemanna butikerna på ett bättre sätt.

– Vi tittar på kundtrycket. Är det lågt kan det finnas förutsättningar för ensamarbete. Men först gör vi en riskbedömning för att se till att vi har en bra arbetsmiljö. I den bedömningen är även skyddsombuden involverade. Därefter diskuteras riskbedömningen i delaktighetsmöten med personalen.

Per Stadler säger också att han har förståelse för att förslaget lett till oro bland personalen.

– När vi tittar på det här gör vi det utifrån en objektiv riskbedömning. Ligger butiken i ett riskområde? Har det förekommit rån tidigare? Men även om det inte finns några sådana risker objektivt sett kan det ändå finnas en oro hos personalen. Då är det viktigt att vi pratar om den oron och vad den grundar sig i. Kanske kan man vara beredd att pröva? Om man får testa några veckor släpper kanske oron.

På onsdag ska Apoteket och huvudskyddsombuden ha ett nytt möte för att diskutera frågan. Ombuden vill bland annat se lokala riskanalyser för varje apotek som berörs av förslaget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.