Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Nej-sägare tecken på sunt arbetsklimat

Total konsensus på en arbetsplats kan vara ett varningstecken. Det är ofta de som känner sig otrygga som inte vågar säga nej, även om magkänslan är en annan.
Lina Björk Publicerad
Colourbox
Är du rädd för att säga vare sig bu eller bä på jobbet? Colourbox

Tänk att du sitter på ett morgonmöte och din chef presenterar en i ditt tycke helt vansinnigt dålig idé.

Din första instinkt är att säga emot, men ingen annan reagerar. De nickar till och med uppmuntrande. När idén utvecklas börjar hurraropen skalla bland kollegorna och då blir du plötsligt osäker. Kanske har du missuppfattat hela grejen? Nu känns det enklast att ge vika för grupptrycket och hålla inne med din avvikande åsikt.

Enligt Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, finns det olika sorters ja- och nej-sägare på jobbet. Det finns de som håller med, och är ärliga med det. Men så finns det personer som säger ja, fast de egentligen skulle vilja säga nej.

– Det kan handla om anställda som är rädda för konsekvenserna av att opponera sig. Personer som vill ta nästa steg i karriären. Eller tvärtom, medarbetare med otrygga anställningar som är rädda att förlora jobbet eller missa att bli fast anställda om de skulle gå emot majoriteten. Dessa personer riskerar att uppfattas som tigande samtyckare.

För några år sedan undersökte Gunnar Aronsson om anställningsvillkor påverkar medarbetares möjlighet att framföra kritiska synpunkter, och hur de upplever risk för repressalier. Resultatet visade att majoriteten anställda med otrygga jobb undvek att klaga på brister, av rädsla för att vara till besvär och i förlängningen inte få jobba kvar.

– Det hade med trygghet att göra och skapade en tysthetskultur. Men sedan var det 20 procent som resonerade att de inte skulle hålla käften och bli kuvade, för de skulle ändå bli av med jobbet eller inte få en tillsvidareanställning.

Det finns även olika slags nej-sägare. Vissa säger ifrån och står för sina åsikter. Andra anställda säger nej för att de helt har förlorat tilliten till chef och ledning. De kanske har blivit utsatta för orättvisor på jobbet tidigare och misstänker därför att alla förslag som kommer från ledningen innehåller något dolt och dåligt. De säger nej även om de inte upptäcker det dolda.

– Dessa nej-sägare får lätt rykte om sig att vara surgubbar och bromsklossar. De är misstänksamma och är nästan automatiskt emot allt nytt. Förtroendet är raserat och det krävs mycket för att bygga upp det igen.

Sedan har vi den stora massan på jobbet: nja-sägarna. Personer som varken säger ja eller nej, som aldrig väljer sida, utan mest flyter med gruppen. De håller sig utanför diskussioner och försöker att inte bli indragna i beslut.

– Det bekväma och samstämmiga grupptänket är en stark komponent för att vika ner sig och inte säga emot.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro så är nej-sägare på en arbetsplats tecken på ett sunt arbetsklimat, enligt Gunnar Aronsson.

– Det tyder på att det inte innebär någon fara att sätta sig på tvären. Och det räcker ofta med att en person ifrågasätter för att fler ska våga ta bladet från munnen. På mer auktoritära arbetsplatser kan det vara svårt att ensam driva en egen mening, men när ytterligare en ansluter och gör sin röst hörd kan det göra stor skillnad, säger Gunnar Aronsson.

Läs mer: Surpuppor inte bara av ondo

På de flesta arbetsplatser finns det så klart en blandning av både ja-, nej- och nja-sägare. Men vad händer när en av grupperna tar över?

Har chefen bara personer som är entusiastiska ja-sägare runt sig är risken stor att inga beslut ifrågasätts och saker drivs igenom utan eftertanke. Är det nej-sägare som dominerar blir det i stället väldigt trögjobbat. Allt ska tröskas och diskuteras utifrån faror och problem och produktiviteten minskar.

– Helst vill man ha en bra blandning mellan ja- och nej-sägare, som är ärliga och inte har någon annan agenda än att göra det som är bäst för arbetsplatsen. Genom att ha högt i tak, visa att diskussioner uppskattas och att alla åsikter tas emot som bidrag till att göra någonting bättre så skapar man också ett bättre klimat, där alla medarbetare kan få sin röst hörd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält