Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så stoppar du gnällaren på jobbet

Ett ständigt gnällande ökar stress, minskar kreativitet och kan skada hälsan. Dessutom kan det lätt sprida sig. Men det går att stoppa.
Elisabeth Brising Publicerad
Ett kontorslandskap där något sprider sig i luften
Lämna klagoburen – långvarigt gnällande skapar stress och påverkar hjärnan negativt. Illustration: Sam Brewster

Chefen är skit och på den andra avdelningen gör de inget vettigt. Vädret är dåligt och tån värker.

Liria Ortiz.
Liria Ortiz. Foto: Model House

– Gnäll är när man upprepar klagomål utan något som helst syfte att det ska ske en förändring, säger psykologen Liria Ortiz som skrivit en bok om att stoppa gnäll hos sig själv och andra.

Många tycker nog att de har en kollega som ständigt gnäller, men få ser sig själva som gnällspikar. Då kallar vi det hellre för kritik eller att man ”säger som det är”.

– Alla gnäller, för när vi gör det mår vi lite bättre i stunden, säger Liria Ortiz.

Kroppens belöningssystem triggas på kort sikt eftersom hjärnan tror att vi löser ett problem bara vi tänker på det.

Gnäll skapar stress

Utdraget gnäll under lång tid skapar däremot stress och påverkar hjärnan negativt. Gnäll sprids också lätt till andra. Samlas missnöjda ihop skapas en gnällkultur. Det bidrar till en känsla av hopplöshet, irritation och tröghet i en organisation.

Gnäll kan ge en känsla av samhörighet och risken är att nyanställda känner att de måste verka missnöjda för att få höra till. Kopplingar finns också till personers psykiskt mående.

Nykära klagar mindre 

– Vi vet att när en person är nykär så minskar lusten att gnälla. Men hos en nyskild ökar den, säger Liria Ortiz.

Arbetsgivaren kan också vara orsaken till gnissel i maskineriet. Många omorganisationer, otydliga ledare och förändringar uppifrån som ingen får diskutera ökar missnöjet i en organisation, enligt Liria Ortiz.

Hon understryker också att konstruktiv kritik inte ska avfärdas som gnäll.

– Varje gång en person påpekar något som inte fungerar och samtidigt kommer med lösningar, eller i alla fall är öppen för att göra något för att förändra situationen med sig själv eller andra, så är det inte gnäll.

Förbud löser inte missnöjet

Att förbjuda gnäll är ingen lösning, utan leder bara till mer undertryckt missnöje, enligt Liria Ortiz. Så hur motar man Grin-Olle i grind?

– Tänk på hur mycket uppmärksamhet du ger till den som gnäller. I stället för att själv delta i andras gnäll, bekräfta att situationen är jobbig för personen men kommentera inte vidare och ge inte gnället mer uppmärksamhet, tipsar Liria Ortiz.

Andra förslag är att byta samtalsämne genom att ställa en fråga om något annat, eller gå därifrån med en ursäkt. Den modige kan pröva att vänligt säga:

– Vet du, vi har redan pratat om det här så många gånger. Kan vi prata om något annat?

Om du inser att du själv är en gnällspik kan du fundera på hur det påverkar ditt mående. Gnällisen har också mycket att vinna på att sluta av sociala skäl.

– Om man bara gnäller slutar människor lyssna och man blir inte tagen på allvar. I början får personen kanske uppmärksamhet eller gemenskap, men med tiden tröttnar andra och kanske undviker hen, säger Liria Ortiz.

Skjut upp gnället till senare

Vill du ändra ditt eget beteende finns knep. Pröva att ge dig själv tillåtelse att gnälla en kort stund, någon minut och fokusera sedan på något annat. Du kan också skriva ner allt du vill klaga på i stället för att prata med någon.

Ett alternativ är att skjuta upp gnällandet till klockan åtta på kvällen. Först då får du gnälla ordentligt - men högst 15 minuter. Sedan är det stopp.

Så stoppar du gnället

  • Lyssna noga så att du vet säkert att det är gnäll och inget annat.
  • Ge inte gnället uppmärksamhet.
  • Instäm inte, ge inga kommentarer.
  • Byt ämne, ställ frågor om något annat.
  • Fråga vänligt personen om ni kan prata om något annat.
  • Gå därifrån med en ursäkt.

Därför klagar vi

  • Ett inlärt beteende, en dålig vana. Ett sätt att reglera negativa känslor i stunden.
  • Ett socialt kitt. Kan skapa en känsla av gemenskap, ”vi mot dem”.
  • Framhäver en person eller grupp som bättre än andra.
  • Känsla av maktlöshet. Oförmåga att påverka sin situation.
  • Svårigheter att uttrycka behov.

… men det här är okej

  • Konstruktiv kritik med förslag på lösningar.
  • Att uttrycka sorg och behov av stöd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Jobbet blev Eriks skyddsnät när dottern fick anorexia

Erik Bergqvists dotter drabbades av den dödligaste psykiatriska sjukdomen – anorexia nervosa. En bra chef och hjälp från arbetsplatsen gjorde att han kunde fokusera på det som var viktigt.
Lina Björk Publicerad 4 september 2025, kl 06:00
När Erik Bergqvists dotter drabbades av anorexia nervosa blev chefens stöd och arbetsplatsens resurser avgörande. Här berättar han om kampen hemma, vårdens insatser och varför arbetsgivare måste förstå psykisk ohälsa.
Erik Bergqvist fick stöd av sin chef Jean Hedayat under tiden hans dotter blev sjuk i anorexia. Foto: Peter Knutson

Kampen för att överleva pågick inte i en sjukhussal med vita rockar och blodprover. Den pågick hemma. I köket, i badrummet, bakom stängda dörrar. Varje gång någon skämtade om kalorier eller tackade nej till en bulle med orden ”man måste tänka på vad man äter”.

Den pågick vid tidningsställ med trådsmala modeller och varje gång någon kastade ur sig en komplimang om viktnedgång.

För två år sedan höll Erik Bergqvists dotter på att svälta ihjäl och han stod handfallen inför faktumet.

– Anorexia dödar inte snabbt. Den dödar långsamt, tyst och skoningslöst. Den bryter ner kroppen tills hjärtat stannar. Den bryter ner viljan så att den som drabbats inte längre vill leva. Och den bryter ner familjer vars enda vilja är att hjälpa, säger han.

Erik Bergqvist beskriver sjukdomen som en egen person. Som när Bilbo erbjuds härskarringen i J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och förändras och blir en annan. En annan, som gör allt i sin makt för att få sin vilja igenom. Anorexia ljuger, skriker, hotar och lockar. Den manipulerar och smickrar för att skydda sig.

Men vi backar till en kall februaridag 2023. Då frågade Erik Bergqvist sin dotter rakt ut om hon inte åt. Visst hade han och exsambon märkt att hon var tunn, men nu var det allvar.

Efter att hon bekräftat att det var så gick allt väldigt fort. På akuten konstaterades att hennes värden var dåliga och pulsen låg. Hon remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin och skulle genomgå familjebaserad terapi.

Kampen mot anorexia i vardagen

I praktiken innebar det att Erik Bergqvist och hans exsambo skulle få sin dotter att äta. Behandlingen i hemmet stavades mat.

– Jag blev pappa, psykolog och fångvaktare i ett. Fokus från vården är primärt på den som är drabbad, vilket såklart är rätt. Men jag upplevde mig ganska maktlös utan verktyg att hantera situationen.

Eftersom det krävdes att han var närvarande nästan dygnet runt var han också tvungen att kliva av sin roll som teamleader på det Microsoftägda sociala nätverket Linkedin. Här fanns dock ett skyddsnät som både tillät honom att jobba flexibelt från hemmet och en chef som sade ”släpp allt”.

Jean Hedayat var den chefen.

– Jag ville i första hand skapa ett mentalt utrymme för att Erik skulle inse att han själv behöver hjälp för att kunna fortsätta hjälpa sin dotter. I det läget var han tvungen att sätta syrgasmasken på sig själv innan han hjälpte någon annan.

– Vår arbetsgivare har många förmåner och jag som chef började med att säkerställa att han använde den hjälp som fanns, men sedan var jag också tvungen att vidta åtgärder och säga stopp även om jag inte hade några lösningar just då, säger Jean Hedayat.

Chefens stöd gav kraft i krisen

För Erik Bergqvist har arbetsplatsens hjälp varit avgörande för att kunna hjälpa dottern att tillfriskna.

En hjälp som erbjuds anställda på Linkedin är en så kallad EAP, employee assistance program. Det är ett team man kan ringa anonymt och beskriva vilken utmaning man har, vilket kan vara allt från finansiella, juridiska eller hälsorelaterade frågor. Gruppen hjälper sedan till att planera vilka åtgärder som behövs. De har även en privat sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till psykolog.

– Jag är väldigt medveten om att verkligheten inte ser ut så för de flesta föräldrar vars barn insjuknar. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa för ersättning från Försäkringskassan, samtidigt som jag kämpade för mitt barns liv hemma.

Men oavsett vilka förmåner Erik Bergqvists arbetsgivare hade, så var det ändå medkänslan och det ledarskap hans chef hade som underlättade mest.

När Jean Hedayat beskriver sin ledarstil är det just de orden han trycker mest på: empati och handlingskraft.

– Mitt jobb handlar inte bara om att säga: ”jag känner för dig”, utan om att fråga hur du ska lösa problemet och hur jag kan stötta dig i det. Det handlar om att förmedla självledarskap.

Vid köksbordet hemma i huset i Knivsta pågick en maktkamp i flera månader. Erik Bergqvist lirkade, tjatade och förhandlade i timmar. Sex mål om dagen stod på kostschemat från läkarna. Ibland blev det ett steg framåt och två tillbaka. Ibland stod det stilla. Mat var så förknippat med ångest att varje tugga blev en kamp.

– Jag var borta helt ungefär ett halvår, men den akuta fasen varade kanske i några månader. Under tiden hade jag löpande kontakt med min chef som var införstådd med situationen.

Kunskap om ätstörningar på jobbet

Väl tillbaka på jobbet slogs Erik Bergqvist av flera saker. Stödet från kollegor var stort, men okunskapen om sjukdomen utbredd. Framför allt kring hur dödlig anorexia nervosa faktiskt är. Omkring en av tio dör av de medicinska följderna.

– Många ser det som en vald livsstil, att det bara är att börja äta så blir man frisk. Ingen skulle säga till en cancersjuk patient att skärpa sig. Men det är lite så man ser på ätstörningar.

Han påpekar också att mycket i sjukdomsbilden handlar om prestation och kontroll. Att upptäcka en person med ätstörningar på samma sätt som till exempel en beroendesjukdom som alkoholism är svårt, eftersom den som är drabbad ofta sköter skola eller sitt jobb prickfritt.

– Jag tycker att arbetsplatser och framför allt chefer och ledare borde utbildas inom ätstörningsproblematik för att fånga upp tecken på ohälsa. Vi måste också våga prata om riskbeteenden, vilket är svårt för det är ju tabu att kommentera någon annans kropp.

Vägen till återhämtning är ofta lång och kantad av olika nivåer av självinsikt. I början ses personer som vill hjälpa ofta som hotfulla, med syfte att förstöra ens mål att gå ner i vikt.

För Erik Bergqvists dotter kom tillfrisknandet steg för steg. För att återigen använda Sagan om ringen-metaforen så förlorade ringen gradvis sin attraktionskraft. Med det sagt så fortsätter kampen om att fortsätta må bra.

– Du friskförklaras när du skrivs ut från ätstörningsenheten, men det är ett fortsatt arbete för att inte hamna där igen. Det är klart att jag oroas, för det här är en sjukdom och ingenting den drabbade väljer själv.

Arbetsplatsen ett skyddsnät

För Erik Bergqvist har jobbet aldrig varit hela hans identitet. Livet har alltid gått före, vilket blev extra tydligt när hans dotter insjuknade. Men efter erfarenheten har han blivit än mer värderingsstyrd. Han vill göra saker som betyder något och som har mening. I dag jobbar han för sig själv, tillsammans med två tidigare kollegor.

– Jag tror att arbetsplatsen kan vara ett skyddsnät. I mitt fall var det orsaken till att jag tog mig igenom en av de jobbigaste perioderna i mitt liv.

Även för hans chef Jean Hedayat har saker blivit tydligare.

– En lärdom är att om vi tror på anställda så ger de tillbaka. I slutet av dagen är vi bara människor och jag vill hellre bli ihågkommen som en chef som bryr sig om sina medarbetare än en som landar stora affärer, säger han.

ANOREXIA NERVOSA

  • Anorexia innebär självsvält. Kroppsuppfattningen är ofta förvrängd.
  • Sjukdomen innebär en omfattande viktminskning och undernäring.
  • Andra vanliga inslag är tvångsmässig motion och en stor skräck för att gå upp i vikt.
  • Cirka 190 000 personer är diagnostiserade med en ätstörning på klinisk nivå, enligt en rapport från Socialstyrelsen.