Varningsklockorna började ringa tidigt. Trots att det inte jobbade så många säljare på tidningen, så utlystes det ofta nya tjänster. En person som anställdes samtidigt som Unionenmedlemmen hoppade av då han hört dåliga rykten om personalpolitiken på företaget. Och ryktena skulle visa sig vara befogade.

- Jag provanställdes i slutet av sommaren förra året. Det slutade en del folk redan innan jag började och det kändes olustigt, men jag ville ge det en chans. Jag visste att det var ett jobb som jag behärskar och tycker är kul.

Första veckan upptäckte Unionenmedlemmen att hon tjänade en tredjedel mindre än sin manliga kollega, som till skillnad från henne, inte hade någon erfarenhet av branschen.  

- Jag frågade vad det berodde på och de sade att han varit bättre på att förhandla, men så var det inte. Det var lönediskriminering. Jag kontaktade Unionen och de höll med om att det var galet, men bad mig ligga lågt då jag hade en provanställning som kunde avslutas. Löneskillnaden rättades senare till.

I samma veva anställdes en ny säljledare och då startade de riktiga problemen. Varje vecka var det bråk. Skrik och gråt hörde till vardagen och trots att säljavdelningen var överhopade med jobb och var tvungna att ro i land nya avtal gjorde sig chefen otillgänglig. Hon svarade inte på mejl och telefon. När arbetsbördan var som störst tog hon en vecka semester.

- Vi försökte få gehör från cheferna högre upp, men de sa att hon skulle ta itu med problemen själv. Som tur var hade vi säljare varandra, vilket var räddningen.

Men gemenskapen skulle även visa sig vara det som fällde Unionenmedlemmen.
Trots att hon vunnit både säljtävlingar och blivit utnämnd till veckans talang flera veckor i rad, blev hon inkallad till säljledaren som berättade att hon inte var nöjd med hennes resultat.

- Jag trodde inte att det var sant. Veckan innan hade jag blivit presenterad, och skulle ta hand om en av tidningens största kunder. Jag kämpade för att  få det att gå ihop och så fick jag det här i ansiktet. Hon såg vår gemenskap i säljguppen som ett hot och visste att vi var missnöjda. När jag förstod att hon menade allvar lämnade jag dator och nycklar och gick därifrån.

Då en provanställning kan avbrytas utan saklig grund fick Unionenmedlemmen sluta, bara några veckor innan hon blivit tillsvidareanställd. Nu har det gått några månader sedan samtalet med säljledaren. Men besvikelsen har inte lagt sig.

- Jag har jobbat i 30 år, men aldrig varit med om något liknande. Jag kan inte ens säga att jag tar med något från erfarenheten. Jag har inte repat mig än.