
När Håkan Andersson började jobba i Stockholm för 30 år sedan fanns inte samkönade äktenskap, och det var inte förbjudet att diskriminera någon på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Sedan dess har mycket hänt. Värderingar har förändrats och Håkan har bytt både jobb och titel.
– Jag har kommit ut som homosexuell på många arbetsplatser, men det innebär inte att man berättar en gång och sedan är det klart. Även om jag tycker att jag varit öppen så kan någon på en fikarast undra hur det är med min fru – och då får jag komma ut igen.
Alla människor är mer eller mindre privata på jobbet, och att prata om sin familj är naturligtvis upp till var och en. Men för Håkan var det aldrig någon tvekan – han ville vara öppen med sin homosexualitet. Han såg det nästan som en politisk handling att berätta.
– Det är alltid bättre att få vara sig själv, då blommar du som människa. Efter att jag berättat möttes jag av en gäspning i vissa fall och ett avståndstagande i andra. I början när jag kom ut på jobbet var det så pass ovanligt att varje ord från kollegor fick stor betydelse. Alla människor vill ju vara omtyckta och de behöver få höra att de är det, och särskilt när de är unga och bryter normen.
Att tänka på vilken norm som speglar en arbetsplats är viktigt. Hur uttrycker man sig i personalmatsalen? Vilka bilder sätts upp på väggarna? Hur ser företagets utskick ut? Här är ledningens och närmaste chefens roll central.
– Det har stor betydelse vilka signaler en chef skickar ut. På ett tidigare jobb ordnade en chef hbtq-fika under Prideveckan. Det var en liten gest, men en tydlig signal om vilka värderingar som råder på den arbetsplatsen.
Håkan Andersson har nu själv titeln förvaltningschef och försöker att implementera sunda värderingar i vardagen genom att vara tydlig med allas lika värde vid rekryteringar, att själv vara öppen och transparent och att sätta in frågorna i ett större sammanhang, vilket inte alltid är lätt.
– Jag försöker att ta upp värderingsfrågor på ett vardagligt sätt, på arbetsplatsträffar, i lönerörelsen, i den fackliga samverkan. Men som chef kan det också hända att man får reda på saker sist av alla och då gäller det att fiska efter svar och visa att man är intresserad av vad som pågår på arbetsplatsen.
Men inte ens om känselspröten är på och man som chef märker att något är galet är det alltid lätt att agera.
– Det händer att anställda som blir illa behandlade eller diskriminerade på jobbet inte vill göra en stor sak av det. De orkar inte hamna i centrum.
Håkan Anderssons erfarenheter säger att diskriminering och osunda värderingar finns i alla branscher och på alla arbetsplatser. Men blandade arbetsgrupper – med män och kvinnor, olika bakgrunder och etnicitet – har ofta kommit längre i sitt värderingsarbete än homogena samlingar, menar han.
– Samtidigt ska man vara medveten om att man inte är immun för att man själv har blivit utsatt eller tillhör en utsatt grupp. Man kan ju vara homosexuell och rasist, eller vara funktionsnedsatt och tycka att hbtq-personer inte ska få gifta sig.
Att komma ut på jobbet är fortfarande svårt för många. Och egentligen finns det ingen rätt eller fel tidpunkt, menar han.
– Nej, den rätta tiden infaller aldrig. Och trassla inte in dig och börja prata om en partner av motsatt kön om du inte har det, för då blir det så komplicerat att förklara i efterhand.
– Börja i det lilla, berätta för en kollega du litar på. Ett annat sätt är ju att inte berätta något om sitt privatliv och det är också okej – men vill du vara öppen ska du få allt stöd att vara det.