Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Erika Grahm räknas trots sina 29 år redan till veteranerna inom damhockeyn med över 200 A-landskamper och 13 säsonger i SDHL-klubben Modo hockey. Sedan ett drygt år tillbaka huserar hon i Gävleklubben Brynäs. Erika är heltidsanställd och kombinerar rollerna som aktiv spelare på 25 procent och sportchef för föreningens tjej- och damverksamhet resten av tiden.
Att hockeyn har jämställdhetsproblem vet Erika om någon. Så de enorma löneskillnaderna mellan damer och herrar förvånar inte alls. Men att se siffrorna 121 000 mot 5 500 svart på vitt betyder ändå något, det är ett bevis på att verkligheten är skev.
Läs mer: Stora löneskillnader i hockeyn
– Jag tror att statistiken ändå kan få andra som inte är lika insatta att haja till, säger Erika Grahm.
Bara sju procent kan försörja sig helt på sin sport, resten pluggar eller jobbar dagtid för att kunna träna och spela match, oftast på kvällar och helger. Dagarna blir oändliga och återhämtningen som idrottare på elitnivå behöver, blir lidanden. Det leder till att många slutar med hockeyn fast de skulle ha många bra år kvar att ge.
När Erika spelade i Modo tog hon tjänstledigt ett år från sitt jobb för att spela hockey på heltid. Med facit i hand blev det inte så roligt som hon hade hoppats på.
– Eftersom damerna ofta får träna på kvällarna blev dagarna långa och rent ekonomiskt gick det runt precis. Det hade inta varit hållbart i längden. För att det här ska fungera behöver man en hyfsad ersättning och andra träningstider så att hockey blir mer av ett yrke.
Löneskillnaderna till trots vill Erika Grahm ändå börja i en annan ände när det kommer till vad som behöver göras för att tjejer ska ha en sportslig chans att utvecklas som hockeyspelare.
Innan man pratar pengar måste klubbar och hockeyförbundet arbeta med acceptans, attityder och synsätt på damhockeyn. Tjejer jämförs med killar på ett sätt som inte sker inom andra idrotter. En damskidåkares styrka eller snabbhet ställs sällan mot en herråkares, enligt Erika.
– Hockey är en manlig bransch och det finns många gubbar som tycker att hockey är för män. Men det är 2020 och idrott ska vara för alla, oavsett kön, religion, läggning eller etnicitet. Vi har en enorm resa framför oss inom hockeyn.
Processen är redan igång men förändringar sker inte över en natt. Mycket har ändrats till det bättre de senaste åren menar Erika. Att damkronornas långdragna konflikt med hockeyförbundet i höstas ledde till att ett nytt avtal som bland annat ger spelarna ersättning för förlorad arbetsinkomst vid landslagsspel är ett steg. Många klubbar jobbar också aktivt med jämställdhet och mångfald men det behöver göras ännu mer.
Och tjejerna som vill lira hockey blir fler. Brynäs har två flicklag med 70 spelare som intar isen varje vecka.
– Det är halva grejen med mitt jobb att ge nästa generation det vi inte haft. De ska kunna spela professionell hockey om de vill. Men de här tjejerna växer upp i ett annat samhälle än vad jag gjorde. När jag var 10 år var jag den enda tjejen som spelade hockey där jag bodde, säger Erika Grahm.
Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal.
Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent.
Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad.
Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen.
– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten.
Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas.
– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson.
Vad får det här för effekter?
– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar.
Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?
– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra.
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?
– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal.
Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata?
– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning.
Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?
– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.
Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?
– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats.
Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande.
”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som:
• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.
• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det.
• Ofta görs i skymundan.
• Inte kräver några särskilda specialkunskaper.
• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt.
Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår.
Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work.
"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.