Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Alla får en garanterad löneökning – oavsett om de arbetat hårt eller latat sig hela året. Är det rättvist?
En arbetare tjänar i snitt 10 000 kronor mindre än en tjänsteman. Är det rättvist?
En vd för ett svensk börsbolag tjänar lika mycket som 30 industriarbetare. Är det rättvist?
Svaren på samtliga tre frågor beror på vem man frågar. De flesta löneskillnader tycks gå att motivera. Det som alla verkar vara överens om är att rättvisa är viktigt. Eller, för att vara korrekt, den upplevda rättvisan är viktig. Det är alltså inte själva nivån på lönen som är den springande punkten, utan lönen i förhållande till andras löner.
– Vi jämför oss med varandra, med personer i liknande yrken i andra organisationer och personer med ungefär samma utbildningsbakgrund i andra branscher, säger Magnus Sverke, professor i psykologi vid Stockholms universitet, som bland annat forskat kring attityder och välbefinnande på arbetsmarknaden.
Enligt honom visar forskningen tydligt att upplevelsen av rättvisa är central för motivationen och hälsan.
– Om vi var kollegor och jag fick 50 kronor mer än du i lönepåslag, samtidigt som du tycker att du gör ett mycket bättre jobb än jag, då skulle du kunna tappa sugen. Och det trots att det handlar om en skitsumma.
Upplevelsen av orättvisa när det gäller lönen är inte ovanlig. I en undersökning som Kollega gjort anser fyra av tio att de inte har en rättvis lön i förhållande till andra inom samma yrke. I de fallen lär inte lönesättningen fungera som tänkt: att öka motivationen och produktiviteten. Snarare tvärtom.
Vårt förhållande till våra insatser på jobbet påminner en del om hur vi ser på våra insatser bakom ratten. Vi har en tendens att tycka att vi kör bättre än alla andra.
– Vi har en övertro till vår egen förmåga, det är mänskligt. Majoriteten av oss anser att vi presterar bättre än snittet. Det är lite av utmaningen när det gäller lönesättningen, säger Magnus Sverke.
De flesta av Unionens löneavtal innehåller en garanterad löneökning, ofta några hundra kronor. Det är alltså hundralappar som anställda får oavsett vad de uträttat på arbetet. Rättvist? Det tycker i alla fall inte Jonas Milton, vd för arbetsgivarorganisationen Almega.
– Det är mer rättvist att det sätts en individuell lön än att alla får lika mycket. Det tycker jag är djupt orättvist. Man presterar olika och bidrar olika mycket. De garanterade löneökningarna gör att man tappar möjligheten att fördela pengarna på dem som borde ha dem.
Även för Jonas Milton är alltså rättvisa ett centralt begrepp. Medarbetaren måste uppleva att han blir rättvist bedömd.
Fungerar det så på arbetsplatserna i dag?
– På det hela taget ja, men det kan bli bättre. Jag har varit med om att anställda som fått en bra löneökning har varit missnöjda, men jag har också varit med om att de som inte fått särskilt mycket varit nöjda. Är medarbetarna missnöjda har kanske inte processen varit bra, är de nöjda har de haft en fruktbar diskussion med chefen, säger Jonas Milton.
Att sätta löner på ett bra sätt ger en "vinna-vinna-situation" för både företag och anställda, anser han. De anställda blir nöjdare samtidigt som företagen ökar lönsamheten och minskar sjukfrånvaron.
Jonas Milton är en av dem som förespråkar större löneskillnader än i dag, både inom och mellan yrken. Enligt honom är den svenska lönespridningen den lägsta i hela västvärlden.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, håller inte med. Dagen innan vi pratar har han varit på arbetsplatsbesök.
– Jag träffade en kvinna som jobbade heltid och hade en månadslön på 23 000 kronor, då hade hon jobbat hela sitt liv och är utbildad undersköterska. Det är en anmärkningsvärt låg lön. Frågan är hur vi värderar människors arbetsinsats. Det är ett vägval.
För Torbjörn Johansson är det solklart att skillnaderna i samhället blivit för stora.
– Människor ska ha en dräglig tillvaro och man ska inte vara fattig när man jobbar heltid. I debatten har man glömt att det finns människor av kött och blod i det här som också ska överleva.
Risken, enligt Torbjörn Johansson, är att LO radikaliseras och tvingas ta till strejkvapnet allt oftare i framtiden. Men Torbjörn Johansson pekar på en lösning.
– Kan de som har marknaden i ryggen frivilligt vara med och avstå för att få ett vettigt samhälle? Skulle vi ha en bredare uppslutning bland arbetstagarrepresentanterna, akademiker, tjänstemän och arbetare, och skapa en bättre samsyn om vad som är vettiga skillnader, skulle arbetsgivarna inte kunna stå emot.
Det är inte givet att det går. 2012 låg arbetarnas medellön på 23 500 kronor i månaden. Tjänstemännen tjänade 33 700 kronor i snitt. Drygt 10 000 kronor i månaden är ganska mycket pengar.
Men skillnaderna inom tjänstemannagruppen är också stora. Här finns lågavlönade, exempelvis bland callcenteranställda, med löner under 20 000 kronor, liksom chefer som tjänar över 50 000. Att anställda inte tjänar lika mycket är å andra sidan inte automatiskt något dåligt, konstaterar Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen.
– I grunden faller löneskillnaderna tillbaka på vår lönepolitik som säger att lönen ska vara individuell och differentierad. Vi tycker att individerna ska tjäna olika mycket, men självklart baserat på sakliga grunder och fastställda kriterier.
I Unionens löneprinciper står bland annat att lönen ska bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraden i arbetsuppgifterna och den anställdes sätt att uppfylla dem.
– För att bli accepterad både av den enskilde och kollegorna är det väldigt viktigt att lönen uppfattas som rättvis och kopplad till de arbetsuppgifter som man utför, säger Martin Linder.
– Rättvisan är fundamental, men det gäller att veta vad man talar om. När jag jämför mig med kollegan som får 50 kronor mer än mig i lönehöjning trots att jag gör ett bättre jobb kan det tyckas orättvist. Men det kan mycket väl vara en fråga om rättvisa, påpekar Bosse Hallberg, som är Unionens avtalsexpert.
– Våra avtal handlar om lönen, inte lönehöjningen. Du kanske har en högre lön från början, då ska du ju inte ha ett lika stort lönepåslag.
Bosse Hallbergs recept för rättvisa löner är transparens, det vill säga att det ska vara väl känt på vilka grunder lönen sätts, och att cheferna är tydliga i sina lönesamtal och utvecklingssamtal.
Uppenbarligen fungerar det inte så vidare värst, inte när fyra av tio anser att deras lön inte är rättvis i förhållande till andra inom samma yrke. Ändå vill de flesta ha individuell lönesättning, enligt professor Magnus Sverke. Anledningen är enkel: vi anser ju lite till mans att vi är duktigare än andra.
Magnus Sverke hyser ingen illusion om att det skulle gå att skapa en absolut rättvisa när det gäller lönen. Varje lönesystem bär ett frö till orättvisa inom sig. Individuell lönesättning öppnar för avundsjuka och upplevd orättvisa. I ett lönesystem där höjningarna bestäms av ålder och hur länge man varit i företaget slipper man visserligen godtycke. Å andra sidan får prestationen noll och intet värde.
– Lönekriterierna är det absolut viktigaste redskapet, de berättar vad som ska presteras och varför. Det gäller att bryta upp kriterierna i sådant som är någorlunda mätbart och går att förstå. Eftersom vi sällan är nöjda med lönen, måste proceduren skötas på ett så bra sätt som möjligt.
Undersökningen, som gjorts av Novus, har besvarats av 932 personer.
Frågan var:
Anser du att du har en rättvis lön i förhållande till andra inom samma yrke, på din och andra arbetsplatser?
Kollega/Novus
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr