Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Exakt 41 370 kronor var medellönen bland Unionens närmare 600 000 yrkesverksamma medlemmar förra året. Men det finns yrkesgrupper inom förbundet som bara kan drömma om en inkomst på den nivån.
I callcenterbranschen tjänar tjänstemännen i snitt 26 000 kronor i månaden, enligt Unionens lönestatistik. Men då är all personal – även chefer och personer med mer kvalificerade arbetsuppgifter – inkluderad. För de som arbetar med kundtjänst och support är lönerna betydligt lägre än så – även för dem som varit anställda i över tio år.
Arbetsgivarna använder nämligen avtalens lägsta tillåtna löner, de så kallade lägstalönerna, som tak. Det innebär att en nyanställd tjänsteman går in på lägstalönen, oavsett ålder och erfarenhet, vilket enligt det nya callcenteravtalet innebär 21 320 kronor. För den som ännu inte fyllt 24 år är lägstalönen ännu lägre – 18 400 kronor.
Arvid Taawo, som jobbar med teknisk support på ett callcenter i Umeå, har starka åsikter om lönenivån.
– Det är en riktig pisslön, inte värdig att leva på. Min ekonomi bygger på att jag bor och äter billigt, att spara är omöjligt. Min arbetsgivare har dessutom satt i system att göra alla nyanställningar till 80 procent, så med OB brukar jag få ut cirka 14 000 kronor, säger han.
Trots att kollektivavtalet för branschen har funnits i 20 år ligger lönerna fortfarande mycket lägre än på andra områden.
– Många har det som sitt första jobb och få planerar att stanna kvar, då engagerar man sig kanske inte fackligt.
Arvid Paawo är besviken på Unionens ledning som han tycker fokuserar för mycket på priviligierade yrkesgrupper. Ett första steg till förändring, anser han, är att få bort ungdomslönerna ur avtalen.
– Unionen har glömt bort oss längre ner på stegen. Det skulle behövas mer mobilisering från facket för att få upp de här lönerna. Ungdomslöner är lönedumpande och ovärdiga för oss som tvingas arbeta för dem. Om företagen försöker flytta verksamheten utomlands måste man ta fajten – callcenterarbetare måste ha en lön som går att leva på.
Men långt ifrån alla som arbetar i branschen är unga eller studenter som har det som extrajobb för att dryga ut kassan. På callcentret Sykes i Sveg är 65 procent av personalen över 24 år – många har jobbat länge.
Gunilla Larsson är en av dem. Hon började på Sykes 2007 och har bott i Sveg i större delen av sitt liv. I dag har hon en senior roll inom supporten till flygbolaget SAS Eurobonuskunder.
Hennes månadslön: 24 000 kronor, omräknat till en heltidstjänst. Att lönen är något högre än kollegornas beror på att Gunilla har fått tillgodoräkna sig en tidigare anställning hos SAS.
– Man anpassar sig, men det blir ingen guldkant på tillvaron direkt. Många som bor själva har nog lite svårt att klara sig. Bostäder är billigare här i Härjedalen, men maten kostar lika mycket som i Stockholm. Men det är så klart ett val man gör om man vill bo här, konstaterar Gunilla Larsson, en aning luttrat.
Hon är kritisk till att arbetsgivaren använder lägstalönerna som ett tak, och tycker att en skälig ingångslön borde ligga på tre, fyra tusen mer.
– Vi är många som arbetar backoffice men ändå står och stampar på lägstalön. Den enda höjning man får är, rent krasst, när lägstalönerna höjs. Jag önskar att jag hade ett bra svar på vad man kan göra åt problemet – i dag är enda chansen att få ett tillägg att bli chef.
Möjligheten till löneutveckling i branschen är alltså ytterst begränsad. Medarbetarna anses ha fått sin del av löneökningarna enligt avtalet i och med att lägstalönen höjs. Individuell lönesättning förekommer sällan eftersom alla pengar i lönepotten används till att höja lägstalönen.
Många Unionenklubbar i branschen har varit kritiska till arbetsgivarnas strategi, men det finns också förståelse för att lönenivån är låg. Per Wallin är ordförande i Unionenklubben på Sykes i Sveg med 140 medlemmar:
– Svaret på varför våra löner är så låga är att det är den verklighet vi lever i. Branschen hade inte funnits om den inte är en låglönebransch. Blir det för dyrt väljer kunderna att ha verksamheten i egen regi, eller flytta den utomlands, konstaterar han.
– Min känsla är att vi har varit bortglömda i löneförhandlingarna. En person med samma arbetsuppgifter som jag – som en schemaläggande mellanchef – har dubbelt så hög lön i en annan bransch. Många ser ner på callcenterpersonal, det finns ingen opinion för att vi ska ha en högre lön, som det gör för exempelvis vårdpersonal.
Att branschen skulle vara nonchalerad av Unionen håller Max Wivhagen, central ombudsman och ansvarig för branschen, inte med om.
– De är absolut inte bortglömda. Callcenterbranschen var tidigare ett helt oreglerat område, utan någon trygghet. Tack vare kollektivavtalet har våra medlemmar pensionsavsättningar, försäkringar och OB. Det är lyckat.
– Det står klart och tydligt i kollektivavtalen att lägstalöner inte är att betrakta som ingångslöner. Problemet är att företagen använder sig av lägstalöner som ingångslöner oftare än vad som är befogat, utan att Unionen får kännedom om det. Därför blir det inga påföljder. Det påverkar lönepotten negativt och ger sämre löneutveckling.
Anställda Kollega talat med är missnöjda med sina låga löner. Anser Unionen att de nivåerna är rimliga?
– Vi vill självklart att våra medlemmar ska ha så bra löner som möjligt. Det bör finnas karriärmöjligheter även inom callcenter, men som det ser ut nu är det inte den branschen man ska satsa på om man vill göra karriär.
Förklaringen till de låga lönerna är att de som kommer in på jobben i storstäderna är unga utan arbetslivserfarenhet och utbildning. Löneläget leder till hög personalomsättning.
– Då blir lönerna därefter. Men det är arbetsgivarna, inte Unionen, som sätter löner. Vi ser till att våra medlemmar får årlig reallöneökning, och genom höjningen som ”märket” ger är medlemmarna garanterade det.
Eftersom kunderna som anlitar callcenterföretagen kan pressa priserna genom upphandling är det svårt för facket att hitta utrymme till lönehöjningar. Enligt Unionen möts det lokala fackets krav på högre löner ofta med hot om nedläggning eller flytt av verksamheten.
– Vi jobbar stenhårt för att företagen ska dela med sig av de pengarna de tjänar och att kunderna ska vara villiga att betala för den kompetens man köper, säger Max Wivhagen.
Man anpassar sig, men det blir ingen guldkant på tillvaron direkt
Arbetsgivarorganisationen Almega Tjänsteföretagen delar bilden att lönerna är låga jämfört med andra branscher och menar att det är bekymmersamt att de två trappstegen med lägstalön – ett vid 20 år och ett vid 24 år (se faktaruta) – motverkar möjligheterna till löneutveckling.
– De här två stegen har sett ut på samma sätt i 20 år. Eftersom hela löneutrymmet går till att få upp folk i de här trappstegen blir det ingen löneutveckling utifrån prestation, säger Nils Bergh, arbetsrättsjurist på Almega.
Arbetsgivarorganisationen och Unionen kommer nu inleda ett arbete med göra om hela lönemodellen i grunden. Tanken är att fler kommer att stanna i branschen om en arbetsinsats även märks i lönekuvertet.
– Vi behöver hitta en annan modell som ger möjlighet att betala bra prestation med högre lön och därmed skapa långsiktighet i en anställning. Det kommer både företag och individ att tjäna på. Om individer presterar bra, går verksamheten bra och då får man in mer pengar, säger Nils Bergh.
Den låga lönen till trots har Gunilla Larsson valt att stanna kvar på Sykes i alla år.
– Vi har en fin stämning och arbetsuppgifterna är roliga. Det är ändå fasta arbetstillfällen som fyller en funktion, vi behöver inte sälja kalsonger och schampo. På en så här liten ort som Sveg finns det inte så många andra jobb och man vill att de ska finnas kvar. Det är en balansgång.
Arvid Taawo har i grunden samma inställning till yrket som Gunilla Larsson, men har, precis som många andra i branschen, nu sagt upp sig för att börja studera.
– Jag skulle gärna ha stannat om lönen var högre, för jag trivs med kollegor och arbetsuppgifter. Nu när jag får studiebidrag kommer jag ha nästan samma summa i plånboken som tidigare.
Företrädare för Sykes har avböjt en intervju med Kollega.
(Undertecknades av Unionen och Almega 31 maj 2021)
LÖNERNA 2020
Gäller Unionenmedlemmar i branschen callcenterverksamhet (som innefattar alla befattningar på företagen).
Unionens lönestatistik
Att leda ett fackförbund kan ge mycket goda inkomster. Tidningen Arbetsvärlden publicerar i dag en lista på vad ordförandena i fackförbunden tjänar. Tidningen har dels tagit reda på vilken lön facktopparna har från sitt förbund, dels hur mycket de har i extrainkomster, exempelvis från styrelseuppdrag.
Högst lön – om man bortser från extrainkomster – har Andreas Miller, ordförande för Ledarna, som tjänar 160 500 kronor i månaden. Lägst lön har Tull-Kusts ordförande Johan Lindgren, med en månadslön på 20 850 kronor. Peter Hellberg, ordförande för Unionen, tjänar 122 877 kronor.
Om man räknar med facktopparnas extrainkomster blir listan en annan. Då toppar Ulrika Boëthius, ordförande för Finansförbundet. Hon tjänar 116 976 kronor, men har en total månadsinkomst på 470 783 kronor. Anledningen är främst att hon tidigare varit anställd på Handelsbanken och fortfarande tar del av bankens vinstdelningsprogram.
Även Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, har betydande extrainkomster. Hennes lön är 110 540 kronor. Totalt tjänar hon dock 187 933 kronor. Extrapengarna kommer från styrelseuppdrag och rese- och bostadsförmåner, enligt Arbetsvärlden.
Ordförande, förbund, uppgiven och taxerad inkomst.
I snitt ökade chefslönerna med 5,5 procent förra året, vilket är 1,4 procentenheter mer än löneökningarna för arbetsmarknaden i stort.
Samtidigt finns det – precis som tidigare år - betydande skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Snittlönen för kvinnliga chefer var 54 400 kronor förra året. Männen tjänade i genomsnitt 61 800 kronor. Kvinnornas löner ökade med 5,24 procent medan männens ökade med 5,68 procent och alltså drog ifrån kvinnorna ytterligare. Det innebär en löneskillnad på 12 procent.
En del av löneskillnaden är oförklarad. Det innebär att den inte förklaras av att kvinnor och män arbetar i olika yrken och branscher, har olika utbildningsnivå, arbetstid eller ålder.
Trots det går det inte att slå fast att löneskillnaden beror på diskriminering, enligt en rapport från Medlingsinstitutet. Anledningen är att statistiken inte kan fånga alla faktorer som påverkar lönen.
Amanda Lundeteg är vd för stiftelsen Allbright som arbetar för jämställdhet och mångfald på ledande positioner. Hon ser flera orsaker till att kvinnor tjänar mindre än män.
– En förklaring är att arbetsmarknaden är könsuppdelad och att kvinnors arbete oftare värderas lägre än mäns. En annan förklaring är att kvinnor tar, och förväntas ta, mer ansvar för hem och familj. I familjer med minst ett barn tjänar mannen mer, trots att kvinnan i 41 procent av fallen har högre utbildning, säger hon.
För fackförbunden finns mycket att göra för att minska löneskillnaderna bland chefer, enligt Amanda Lundeteg.
– De bör förespråka ett flexibelt arbetsliv för att göra det lättare att få ihop arbetsliv och familjeliv. De bör också jobba för bra lönekartläggningar och för jämställd rekrytering. Män rekryteras oftare för sin potential, kvinnor för sin erfarenhet, och det syns i plånboken.
Allbright förespråkar individuell föräldraförsäkring och utbildningar i jämställt föräldraskap.
– Först när vi är jämställda i privatlivet finns förutsättningar för en jämställd arbetsmarknad. Att kvinnor tar störst ansvar för familjen leder till sämre löneutveckling och lägre pensioner. Det kan dessutom få katastrofala följder om ett par går skilda vägar.
Olle Brynja är utredare och jämställdhetsexpert på Unionen. Liksom Amanda Lundeteg ser han den segregerade arbetsmarknaden som en delförklaring till löneskillnaden mellan kvinnor och män.
– Vi vet också att kvinnor oftare är chefer i första linjen, medan männen oftare är chefer i toppen där lönerna är högre.
Även Olle Brynja lyfter det ojämställda föräldraskapet, liksom föreställningar om kvinnliga och manliga egenskaper, som förklaringar till löneskillnaden.
– Men det är anmärkningsvärt att det fortfarande finns ett oförklarat glapp mellan kvinnors och mäns löner. Av de företag som gör lönekartläggningar upptäcker 40 procent osakliga löneskillnader, säger han.
För att komma till rätta med löneskillnaderna behövs arbete på flera fronter, enligt Olle Brynja. Förutom lönekartläggningar kan det till exempel handla om utbildnings- och opinionsinsatser.
– Unionen arbetar för ett mer jämställt arbetsliv och för att utbilda arbetsgivare i hur man skapar föräldravänliga arbetsplatser. Men det finns förstås könsnormer som genomsyrar hela samhället och som är svårare för oss som fackförbund att göra något åt.
Olle Brynja tror att karriärsnormer många gånger påverkar chefer starkare än anställda som inte är chefer.
– Jag är övertygad om att det till exempel fortfarande finns föreställningar om att chefer inte ska vabba eller jobba deltid, säger han.
Unionen förespråkar en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel är vikt åt vardera föräldern och en tredjedel kan användas fritt. På så vis kan männens uttag av föräldradagar öka.
– I dag tar kvinnor ut 70 procent av föräldradagarna. Det påverkar deras chefskarriärer. I dag ligger kvinnor och män relativt lika lönemässigt fram tills de får sitt första barn. Då drar männen ifrån.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män var i princip oförändrad jämfört med året innan, men den långsiktiga trenden är att den minskar. Amanda Lundeteg tror att EU:s kommande lönetransparensdirektiv kommer att minska skillnaden ytterligare.
– Företagen blir tvingade att ange lön i annonser och redovisa hur lönespannet ser ut bland anställda. Först när alla fakta är på bordet vet vi var skevheten uppstår. Det blir en del jobb för bolagen, men på sikt tror jag att det kommer att leda till mer jämställda löner, säger hon.
It & telekom: 71 000
Media & Kommunikation: 64 900
Konsult & finans: 63 700
Farmaci & hälsa: 63 200
Energi & miljö: 61 000
Industri & teknik: 60 100
Handel: 57 600
Bygg & fastighet: 57 400
Transport & logistik: 53 700
Organisationer & föreningar: 50 500
Service & tjänster: 47 900
Källa: Unionens lönestatistik
Stockholm: 65 700
Göteborg: 61 400
Sydväst: 59 000
Östra Sörmland/Gotland: 56 000
Bergslagen: 55 700
Uppland: 55 200
Småland: 54 600
SjuHall: 54 200
Mälardalen: 54 200
Öst: 53 900
Värmland: 53 000
Gävleborg: 52 500
Sydost: 52 400
Skaraborg/Väst: 52 400
Västerbotten: 51 900
Dalarna: 51 000
Mellannorrland: 50 800
Norrbotten: 49 600
20–24 år 37 600 kr
25–29 år 43 200 kr
30–34 år 50 400 kr
35–39 år 56 000 kr
40–44 år 60 100 kr
45–49 år 62 600 kr
50–54 år 63 200 kr
55–59 år 61 600 kr
60–67 år 59 400 kr
I alla EU-länder tjänar kvinnor i snitt mindre än män. De senaste åren har EU på olika sätt försökt få medlemsländerna att minska det gapet, men utan större framgång. Därför har EU-kommissionen tagit fram ett direktiv som ska minska osakliga löneskillnader. Det kallas lönetransparensdirektivet och träder i kraft i juni 2026.
Förhoppningen är att mindre hemlighetsmakeri när det gäller löner kommer att leda till minskade löneskillnader mellan könen.
Strax före sommaren presenterades en utredning med förslag på hur direktivet ska genomföras i Sverige. Det här betyder förslaget om lönetransparens i korthet för dig: