Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Flexpension – så mycket ger den

42 000 kronor. Så mycket har en Unionenmedlem med snittlön hittills fått som en extra insättning till tjänstepensionen sedan flexpensionen kom till för tio år sedan.
Anita Täpp Publicerad
Ett äldre par vid ett bord, läser ett papper och har en bärbar dator framför sig.
Flexpensionen ger generellt även en ökad möjlighet att gå ned i arbetstid vid 60 eller 62 års ålder. Foto: Colourbox.

Unionen lyckades 2013 – tillsammans med de andra facken i Facken inom industrin – att få till flexpensionen (eller deltidspensionen som den då kallades) med arbetsgivarna inom industrin.

Flexpensionen innebär dels att en del av löneutrymmet årligen sätts av till tjänstepensionen, dels en förstärkt möjlighet att gå ned i arbetstid i slutet av arbetslivet.

Eftersom vi lever längre och pensionen därför också behöver räcka längre var syftet just att ge löntagare fler valmöjligheter, genom att med hjälp av den extra tjänstepensionen ha råd att trappa ned i slutet av arbetslivet. Eller att få en bättre pension genom att jobba längre.

Snart får alla två procent

Hur stor ekonomisk betydelse flexpensionen kommer att få för medlemmarna beror bland annat på hur länge man hinner få den extra insättningen till tjänstepensionen, hur pengarna placeras och vilken avkastning det ger.

Sedan den första insättningen gjordes, med 0,2 procent av lönen 2014, har den successivt ökat till 1,6 procent under 2022. Och i och med det nya avtalet som nyligen slöts, som innebär att ytterligare totalt 0,4 procent ska avsättas till flexpensionen under 2023 och 2024, kommer många medlemmar nästa år att få minst 2 procent av lönen i sin flexpension.

 Eftersom 2 procent har varit vårt mål från början har vi nu fått till en slags målgång, säger Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen.

Hittills nära 42 000 kronor

– Sedan kommer det ta ytterligare några år i och med att det finns en viss eftersläpning när det gäller bland annat Almega. Men sedan kommer alla berörda medlemmar att ha minst 2 procent.

Nu har vi fått till en slags målgång

För att få en uppfattning om hur mycket extra pengar som satts in till tjänstepensionen genom flexpensionen, bad Kollega pensionsexperten Tomas Carlsson på Collectum att göra en beräkning.

Enligt den så har en Unionenmedlem med en snittlön år 2014 (34 730 kr) och 2022 (44 610 kr) – med en jämn löneutveckling däremellan – under dessa år fått nära 42 000 kronor extra till tjänstepensionen.

Unionen hotade med strejk

I dag har över 99 procent av de Unionenmedlemmar som omfattas av ett kollektivavtal på arbetsplatsen flexpension.

Men resan dit har inte varit helt okomplicerad. Hårdast motstånd fick facken av arbetsgivarorganisationen Almega, vilket ledde till att Unionen och Sveriges Ingenjörer 2016 hotade med strejk för att också medlemmarna i den privata tjänstesektorn skulle få flexpension.

Sedan Almega tillfälligt fått Arbetsdomstolens medhåll i sin uppfattning om att en strejk vore olaglig, då det rådde fredsplikt i pensionsfrågor, fortsatte parterna i stället att förhandla. Och 2017 gick också Almega med på flexpensionen.

Ingen rättighet gå ned i tid

När det gäller möjligheten att gå ner i arbetstid så handlar det generellt om att man från 60 eller 62 års ålder har en ”utökad möjlighet” att gå ner till en 80-procentig arbetstid. Det är alltså ingen rättighet.

– Unionens ambition var att det skulle bli en absolut rättighet. Men det är ju så när man förhandlar och tecknar kollektivavtal att det alltid blir kompromisser, åt båda håll. Och då tyckte vi ändå att det blev en bra kompromiss. För i och med att arbetsgivarna måste motivera ett avslag, som sedan även kan prövas i en lokal och central förhandling, så finns det starka mekanismer som gör att det i praktiken är möjligt att få till en sådan lösning, säger Martin Wästfelt.

Arbetsgivarna tycks följa reglerna

Hur många medlemmar som faktiskt har gått ner i arbetstid – eller fått avslag – är okänt. Men både Unionens medlemsservice och de avtalsansvariga ombudsmän som Kollega har varit i kontakt med upplever att arbetsgivarna, med några få undantag, följer regelverket när det gäller den förstärkta möjligheten att få gå ned i arbetstid.

Och enligt förhandlingschef Martin Wästfelt har förbundet inte fått några signaler om motsatsen.

– Visst kan man ibland tänka att hälsan tiger still. Men eftersom vi har lagt ned så mycket energi på och följer det här noga så är min uppfattning att allt har fungerat bra, säger han.

Flexpension i korthet

Avtal krävs. Gäller anställda hos arbetsgivare som har tecknat kollektivavtal.
Extra pengar. Ger varje år en extra insättning till den kollektivavtalade tjänstepensionen.
Mindre arbetstid. Ger större möjlighet att gå ned i arbetstid i slutet av arbetslivet. Generellt gäller till 80 procents tjänstgöring från 60 eller 62 års ålder.
Svårt neka. Arbetsgivaren är skyldig att pröva ansökan så snart som möjligt. För att neka krävs en redovisning av hur deltiden medför betydande störningar i verksamheten.
Vid avslag. Vid ett avslag kan man få förhandlingshjälp av Unionen. Om man inte kommer överens i lokal och central förhandling gäller dock arbetsgivarens beslut. Om Unionen anser att denna bryter mot avtalet kan man ytterst kräva skadestånd och gå vidare till Arbetsdomstolen, AD, för avgörande.
Läs mer. På unionen.se hittar du ditt kollektivavtal och kan se hur många procent av din lön som ska gå till flexpensionen och vilka regler som gäller dig som vill gå ned i arbetstid

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Lön

Facken: Regeringens besked är märkligt och överraskande

Regeringen väntar med att införa lagen om lönetransparens. Enligt Nina Larsson (L) beror det på kritik från fack och arbetsgivare. Facken kallar regeringens nya ståndpunkt märklig och överraskande.
David Österberg Publicerad 27 mars 2026, kl 08:58
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, vill förhandla om lönetransparensdirektivet
Nina Larsson (L), jämställdhetsminister, pausar införandet av EU:s lönetransparensdirektiv. Direktivet leder till för mycket regelkrångel för företagen, anser hon. Facken är kritiska. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT/Christine Olsson/TT.

EU:s direktiv om lönetransparens ska vara genomfört senast den 7 juni år. Regeringen hade först tänkt införa det den 1 juli, men ändrade sig sedan och sköt på införandet till januari 2027. Igår kom beskedet att regeringen vill omförhandla direktivet med EU innan det blir lag i Sverige. 

Regeringen tycker fortfarande att direktivets syfte är gott men anser att den administrativa bördan "riskerar att minska jämställdhetsvinsterna."

Regeringen skriver också i sitt pressmeddelande att den har haft dialog med arbetsgivare, fack och civilsamhället "om svårigheterna med direktivet." 

Martin Wästfelt är förhandlingschef på Unionen. Han säger att beslutet var överraskande.

– Huvuddelen av kritiken kommer från arbetsgivarsidan, även om vi också har haft vissa invändningar mot lagrådsremissen.

"Direktivet är inte så betungande"

Martin Wästfelt anser inte att de förändringar som direktivet medför är så betungande som kritikerna påstår.

– Inte för de företag som redan sköter lönekartläggningen i samråd med fackförbunden. Men tyvärr finns det många företag som inte sköter de befintliga reglerna och för dem innebär direktivet ett ökat tryck. Man måste samtidigt komma ihåg att vi har ett samhällsproblem i form av ojämställda löner och därför är lönetransparens bra, säger han.

Så direktivet skulle kunna leda till mer jämställda löner?

– Ja, det tror jag, även om den metod som regeringen har föreslagit inte är optimal. Det vore önskvärt att ha ett större utrymme att jobba med de här frågorna avtalsvägen. Men jag konstaterar samtidigt att regeringen utsätter Sverige för en viss risk genom att inte implementera direktivet nu.

Är det arbetsgivarsidan som har drivit på för att stoppa direktivet?

– Ja, som jag förstår det är det så både i Sverige och andra EU-länder. Det finns flera länder som släpar med att införa direktivet.  

"Riskerar Sveriges trovärdighet i EU"

Inte heller fackförbundet Vision har uttryckt kritik mot att direktivet införs. 

– Regeringens nya ståndpunkt är märklig. Vi anser tvärtom att det är dåligt för jämställdheten att inte införa direktivet. Det riskerar dessutom Sveriges trovärdighet i jämställdhetsfrågor och vår ställning i EU-samarbetet. Regeringen hänvisar till nära dialog med arbetsmarknadens parter, men från Visions sida har vi varit tydliga med att lönetransparensdirektivet måste införas, säger Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision, i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna välkomnar regeringens besked

Arbetsgivarna är dock nöjda med regeringens besked.

– Det är mycket bra att regeringen pausar genomförandet av direktivet. Det ligger helt i linje med vad andra europeiska länder gjort. En ökad administrativ börda på företagen hade bara tagit resurser från det praktiska och långsiktiga jämställdhetsarbete som svenska arbetsgivare redan genomför, säger Mattias Dahl, vice vd för Svenskt Näringsliv i en kommentar.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen håller med.

– Regeringen har hörsammat det som vi och många av våra medlemsföretag har framfört under lång tid, att direktivet i sin nuvarande utformning riskerar att skapa betydande administrativa bördor utan att fullt ut bidra till sitt syfte, säger Anna Nordin, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen.

Direktivet ska minska löneskillnaden

Syftet med EU:s lönetransparensdirektiv är att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Direktivet innebär bland annat att arbetsgivare ska redovisa lönespann i jobbannonser, rapportera löneskillnader mellan kvinnor och män till Diskrimineringsombudsmannen och informera anställda om snittlönen på arbetsplatsen.

Kollega har sökt jämställdhetsminister Nina Larsson (L) för en kommentar.

Lön

Ha en rik barndomsvän kan ge högre lön

Kompisen du satt bredvid i skolbänken kan påverka din lön som vuxen. En ny svensk avhandling visar att svenska barn från fattiga hem med minst en god vän från en rik familj tjänade betydligt bättre som vuxna.
Elisabeth Brising Publicerad 25 mars 2026, kl 06:00
Vi blir som vi umgås sägs det. Vilka vänskapsband du knyter som barn kan påverka dig resten av livet enligt forskning. Foto: Colourbox

För barn från svenska familjer med låga inkomster kan en enda god vän i klassen från en rik bakgrund vara tillräckligt för att tjäna mer på jobbet som vuxen. 

Det här visar en ny avhandling av Klara Gurzo vid institutionen för Folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet. 

Vänner ersatte något som saknades hemma

Klara Gurzo
Klara Gurzo. Foto: Håkan Soold/SU

Det vi fann mest anmärkningsvärt var att när vi studerade barn födda 1953, som nu är pensionerade, såg vi att det var viktigt om någon hade en priviligierad vän med föräldrar med mycket hög inkomst. Det verkar som om den här vännen kunde ersätta något som barnet saknade hemma, säger hon. 

Hur kan vänskap hjälpa barn att klättra på samhällsstegen?

Vi kunde inte se en exakt mekanism. Vi såg att barnen med mer priviligierade vänner tenderade att nå en högre utbildningsnivå. Men även utöver det såg vi samband mellan dessa vänskaper och goda utfall senare i livet. Det tyder på att vänskapen kan ha underlättat att hitta jobb och gett nätverk och kontakter på arbetsmarknaden, säger Klara Gurzo. 

13-åringar intervjuade om bästa klasskompisarna

Forskningen gjordes på 10 000 svenskar födda 1953. Barnen i studien intervjuades när de var 13 år gamla om vilka deras tre bästa vänner i klassen var och de följdes upp senare i arbetslivet beträffande lön och hälsa. 

Barn från de lägsta inkomstgrupperna som hade minst en vän som kom från en välbärgad familj tjänade som vuxna betydligt mer än barn som inte hade haft sådana vänskaper.

Det är en väldigt ovanlig studie även om det finns liknande på större datamaterial som skolområdens påverkan, säger Klara Gurzo. 

Bostadspolitik och skola påverkar lön på lång sikt

Hur kan studien användas för att minska socioekonomiska skillnader bland barn?

I den här gruppen spelade bostadspolitiken stor roll. Det byggdes nya bostäder, unga familjer flyttade in och områden blev socioekonomiskt blandade. Eftersom barn då vanligtvis gick i den skola som låg närmast hemmet blev klassrummen mycket heterogena i socioekonomiska bakgrunder. Samtidigt såg vi att barn från låginkomstfamiljer ändå hade färre vänner bland barn från höginkomstfamiljer - trots den mixade miljön, säger Klara Gurzo.

Så gjordes studien: Mer än 10 000 svenskar födda 1953 undersöktes. Med hjälp av uppgifter som samlades in bland barnen om deras vänskaper i 13-årsåldern på 1960-talet följdes deltagarnas inkomster mellan 37 och 48 års ålder. 

Länk till avhandlingen: Perspectives on income and health: cohort change, intergenerational social mobility, and the role of personal attributes and childhood friends, Stockholms universitet.