Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Ålder spelar roll för hur vi uppfattas – inte minst på jobbet. Våra föreställningar om ålder har oftast både positiva och negativa sidor. Som att vara ung och entusiastisk men samtidigt oerfaren. Eller äldre och oflexibel men pålitlig. Men de här föreställningarna stämmer sällan. När Christel Lenz Augustson, som varit chef i tio år på Saab i Göteborg, tittar på sina medarbetare är verkligheten annorlunda.
– Det är inte bara yngre som visar potential. Det finns personer som är nära pensionsåldern som visar en sådan entusiasm och ett sådant intresse att man nästan blir förvånad. Åldern har inte hindrat när jag har gjort satsningar på till exempel utbildning, säger Christel Lenz Augustson.
Ändå finns de här fördomarna och det gagnar ingen, inte yngre och framför allt inte äldre. Speciellt inte eftersom vi numera förväntas jobba längre upp i åldrarna när pensionsåldern successivt höjs, men också för hur demografin utvecklas med en ökande andel äldre i befolkningen.
En som har forskat kring hur ålder och arbetsliv hänger ihop är Kerstin Nilsson, professor vid Lunds universitet. Hon har tagit fram en modell som heter Swage-modellen (se faktaruta) som utgår ifrån de faktorer som påverkar om individer vill ingå i arbetslivet.
För att kunna och att vilja arbeta är två olika saker. Det är många olika faktorer som bestämmer om man jobbar kvar på en arbetsplats, faktiskt oavsett om man går i pension eller väljer att byta jobb. Fyra överväganden avgör, enligt Kerstin Nilsson: privatekonomin, arbetsmiljön, relationer, stöd och gemenskap samt utförande av uppgift.
– Dessa gäller för alla, även om det som är avgörande är individuellt. Men kopplat till det här måste man vara medveten om åldern. Det är skillnad på en yngre och en äldre medarbetare, för åldrandet påverkar oss olika.
Ålder är helt enkelt ett lite för vagt begrepp för att få med allt som tiden gör med oss och hur det påverkar oss på jobbet. Kerstin Nilsson pratar därför om fyra olika åldrar: kronologisk, social, kognitiv och biologisk. Den kronologiska åldern är hur många födelsedagar du firat, och den är kopplad till ekonomiska system som den satta pensionsåldern. Social ålder handlar om de roller vi har i livet och är kopplad till var vi tycker vi borde vara i karriären.
De sista två åldrarna, kognitiv och biologisk, hör ihop med hur vi åldras mentalt och fysiskt. Minnet förändras, sinnena åldras och fysiska hinder, stora som små, kan dyka upp. Men erfarenheten ökar och med det också en samlad stor kompetens. Det är något Saab-chefen Christel Lenz Augustson har haft i åtanke när äldre medarbetare har fått krämpor som påverkat hur de kan utföra sina jobb.
– Då får man göra anpassningar, för det är jätteviktigt att visa att det finns möjlighet att vara kvar. Det handlar om att man får stötta och ta vara på det som fungerar. Kanske får någon annan yngre vara med och göra vissa arbetsuppgifter och den äldre får dela med sig av sina kunskaper och då växer båda, säger hon.
På samma sätt tänker hon när det gäller de yngre medarbetarna.
– Jag väljer inte ut personer till uppgifter för att de har gjort dem flest antal gånger. Man måste våga ge yngre ansvar inom nya områden och det måste vara okej att det blir fel ibland, säger Christel Lenz Augustson.
Ett hållbart arbetsliv som gör att man jobbar fram till uppnådd pensionsålder skapar man inte när medarbetaren fyller 60 år, utan under ett helt arbetsliv. Det är forskaren Kerstin Nilsson väldigt tydlig med.
– Vad vi utsätts för i unga år påverkar hur vi åldras. Vi ser till exempel att kvinnor i 30–40-årsåldern är mycket sjukskrivna och hur det kommer att påverka dem när de blir äldre vet vi inte riktigt ännu. Skadar man hörseln i unga år eller sitter med en dålig arbetsställning som ung påverkar det ditt åldrande.
Som chef är man ofta väldigt upptagen och tanken på att lägga till ytterligare ett moment är inte särskilt tilltalande. Men det menar Kerstin Nilsson att Swage-modellen inte innebär.
– Detta är ingen extra grej att göra. Man gör det på utvecklingssamtalet och det är inte krångligare än så.
Text: Teres Hallman.
Swage, Sustainable Working Life for all Ages. Den har fyra huvudområden som bestämmer om vi väljer att lämna eller stanna på en arbetsplats. Används vid medarbetarnas utvecklingssamtal och på gruppnivå i arbetsmiljöarbetet. Läs mer på swage.org
KRONOLOGISK: Antalet år sedan vi föddes. Kronologisk ålder används i lagar och regler som till exempel vid vilket år vi blir myndiga. Den bestämmer också pensionsåldern och när den infaller påverkar ekonomin.
SOCIAL: Kopplad till hur vi lever våra liv. Social ålder handlar om attityder och normer till vissa åldrar och åldersgrupper. Vi firar jämna årtal som milstolpar, men oroar oss också över karriären eller om det är dags att gå i pension.
KOGNITIV: Påverkas av hjärnan och hur vi mentalt åldras. Med ökad ålder får vi svårare att lära oss saker inom helt nya områden eller om informationen kommer på ett nytt sätt. Det kan behövas extra stöd, vilket en chef behöver vara medveten om.
BIOLOGISK: Hur kroppen förändras med tiden och påverkas av vårt genetiska arv och vår livsstil. Mångas syn och hörsel blir till exempel sämre redan i 50-årsåldern, men också sådant som reaktionsförmåga och balans försämras. Detta påverkar hur och vilka arbetsuppgifter vi kan göra och vilka risker det kan medföra. Det biologiska åldrandet påskyndas dessutom av om vi har ett slitsamt eller stressigt arbete.
När du ser tillbaka på din tid som ung chef – vad var svårast i början?
– Att inte bli tagen på allvar. Jag fick ofta frågan: ”Kan jag prata med din chef i stället?” Därför gjorde jag många avtal på telefon och ibland fick en äldre kollega fronta även om svaren var mina. Det var frustrerande men nödvändigt för att få igenom det jag ville.
För tolv år sedan såg ditt ledarskap helt annorlunda ut. Du har tidigare sagt att du själv aldrig hade velat jobba för dig – ”vilken hemsk människa!” Kan du utveckla?
– Jag hade så svårt att släppa kontrollen och detaljstyrde allt in i minsta detalj. Hotellet var min bebis och min uppfattning var att alla anställda borde ta hand om det precis som jag gjorde. Men alla har sina olika förutsättningar och är i olika stadier i livet. Jag var tvungen att förstå mig på människor bättre innan jag kunde leda. Vändpunkten kom när en verkligen uppskattad medarbetare sade upp sig – och påpekade att jag styrde med rädsla. Kunde lilla jag vara skrämmande? Insikten blev att lägga mitt ego åt sidan.
Hur förändrades ditt sätt att leda?
– Jag gick massor av ledarskapsutbildningar och lärde mig att anpassa informationen efter hur människor tar den till sig – vissa föredrar skriftligt, andra fysiska demonstrationer eller upprepningar. Vi började ha tätare samtal med personalen och fokusera mer på dem. Resultatet märktes snabbt med bättre gästbetyg, färre sjukdagar och mindre personalomsättning.
– Det viktigaste verktyget har varit emotionellt ledarskap – EQ, emotionell intelligens. I dag tar jag ett steg tillbaka och försöker hitta lösningar tillsammans med mina medarbetare.
Vilka för- och nackdelar ser du med en chefsroll tidigt i livet?
– En nackdel är att inte veta vem man är som ledare. Som ung tjej ville jag hävda mig och försökte kräva respekt i stället för att förtjäna den. Jag hamnade också i fällan att härma andra. Fördelen är att man är formbar och kan hitta sin egen ledarstil. Många gånger kan självförtroende vara bättre än erfarenhet. Det är oftast då man får tjänster man vill ha. Kunskapen kan komma i efterhand.
Hur bygger man självförtroende som ung, tvivlande chef?
– Fira dina bedrifter och se vad du faktiskt har gjort. Människorna som säger att du har gjort skillnad för dem – kom ihåg den känslan och kör på!
Text: Elle Carlsson
GÖR: Hotell- och personalchef på Quality Hotel Carlia i Uddevalla med cirka 50 anställda.
ÅLDER: 37.
KARRIÄR: Receptionist på Carlia vid 19. Hotellchef vid 25, och åtta år senare delägare. Utvecklat verksamheten från ett mindre B&B till hotell med takbar och spa i Strawberrykedjan.
UTBILDNING: Yrkeshögskoleutbildning till resekonsult och flera fristående ekonomi- och ledarskapskurser.
Hur är du som chef – plommon eller ägg? Förhoppningsvis ett mjukt och följsamt plommon med en stabil och pålitlig kärna. Och inte ett ägg som under ett hårt men skört skal har ett löst och oformligt innehåll. Under sina många år (snart sammanlagt 50) har organisationskonsulterna och psykologerna Ola Jameson och Magnus Stalby mött en hel del riktigt fina plommon. Men den senaste tiden tycks de ha blivit en bristvara.
– Något verkar ha hänt i ledarskapet, det fattas någonting viktigt. En riktning, en förståelse och en tydlighet. En moralisk kompass och en kärna, sammanfattar Ola Jameson, som tillsammans med Magnus Stalby gett sig ut på en vindlande och reflekterande resa för att finna vad som saknas i vårt alltmer komplexa arbetsliv.
Det har resulterat i boken På spaning efter ledarskapets kärna där de med hjälp av sitt stora musikintresse och favoritlåtar av bland annat David Bowie, Kraftwerk, Nick Cave och Depeche Mode fångar in sina insikter och erfarenheter. Målet är att röra om i grytan och mana till eftertanke för att kunna skapa förändring.
– Pendeln har svängt från detaljstyrning och mikromanagement till en diffus strävan efter tillit och ett otydligt självledarskap, som ingen riktigt begriper. Det är dags för en syntes mellan synsätten, säger Magnus Stalby.
Det försvåras av att vi i Sverige lever vi en stark konsensuskultur där chefer inte vågar sticka ut och ta plats, menar de.
– Det leder till ett undvikande som skapar osäkerhet hos medarbetarna. Men det är viktigt att vara tydlig och att kunna stå ut med att inte alla gillar en. Forskning visar att det är ett passivt snarare än ett aktivt ledarskap som gör mest skada för organisationer, påpekar Magnus Stalby.
Ola Jameson flikar in att det finns en envis missuppfattning om att tillit inte går att förena med att vara kravställande.
– Tydliga förväntningar skapar motivation. Tillit som bas för styrning tror vi däremot är en omöjlighet. Snarare uppstår tillit som en följd av tydliga förväntningar, slår han fast.
Så här gör organisationskonsulterna Ola Jameson och Magnus Stalby själva för att kunna hålla i längden:
1. Underhåll dina relationer.
2. Lyft tunga saker ofta. Både på gym och i samtal.
3. Lyssna på massor av bra musik (gärna David Bowies Heroes ”som när allt kommer omkring förmodligen är världens bästa låt”).
Med ett starkt och tydligt ledarskap följer också ett ansvar. En bra ledare lever enligt mottot: ”Är man stark så måste man vara snäll” eller ”With great power comes great responsibility”. En klokskap som återfinns hos superhjältar som Bamse och Spindelmannen. Därför är också nyfikenhet och lyssnande tidernas bästa ledarverktyg, enligt psykologduon. Chefer behöver öva sig i samtalsteknik för att kunna hantera olika typer av samtal – utvecklingssamtal, gränssättande samtal, inspirationssamtal med mera. Och grunden för ett bra är samtal samma sak: att vara tyst och lyssna, menar de.
– Att lyssna är kanske den viktigaste av alla ledaregenskaper. I det ligger också att kunna utgå från att vi ofta tänker olika och att ditt eget perspektiv kanske inte alltid är det enda eller rätta, säger Ola Jameson.
En annan bärande idé i boken är att kontroll och förutsägbarhet är en omöjlighet i dag. Såväl i livet som i arbetslivets organisationer.
– Världen är kaotisk snarare än linjär. Både ledare och medarbetare måste numera förhålla sig till det osäkra. Bristen på kontroll är det nya normala. Det gör att vi måste tänka om, vilket faktiskt också kan vara ganska spännande, menar Ola Jameson.
För att kunna navigera in i denna ovissa framtid behöver vi släppa på kontrollen och odla nya ledaregenskaper, menar de båda.
En sådan egenskap är psykologisk flexibilitet. I korthet innebär begreppet att kunna stå ut med obehag, tvivel, tristess och rädsla. Och att dessutom erkänna och acceptera de obekväma känslorna. Men att samtidigt våga agera – trots obehaget.
”Kärna”, ”värderingar”, ”riktning” och ”moralisk kompass” – visst låter det bra. Men hur gör jag för att hitta rätt? Här är några sätt:
Avsätt regelbunden tid för reflektion. Det går inte bara att spela match. Lika viktigt är att träna, vila och reflektera. → Fundera över vilken förebild du har. Vilka egenskaper har den personen? Vad står hen för? Vad och hur gör din förebild – och vad kan du lära dig av det? Hur vill du att ditt eftermäle som chef ska vara? Fråga dig själv: Vart vill jag? Vad gör jag? Hur fungerar det? Var nyfiken!
Då hjälper det att ha en stark kärna. Vikten av denna pålitliga plommonkärna går som en röd tråd genom organisationskonsulternas spaning.
Men vad betyder det egentligen?
Ola Jameson och Magnus Stalby framhåller att kärnan består av värderingar. Det vill säga idéer om vad som är viktigt i våra liv.
Som de formulerar det i boken: Värderingar fungerar som ett slags inre kompass. En kärna. Och det fina med den här inre värderingskompassen är att den hjälper oss att bete oss på ett sätt som för oss dit vi vill även när det stormar som värst.
Att sakna den moraliska kompassen är förödande, då hamnar du förr eller senare fel, varnar författarna. De inskärper också vikten av reflektion för att kunna vässa viktiga ledaregenskaper som kreativitet, nyfikenhet – och för att hitta och underhålla den egna plommonkärnan. Ett sätt att öppna för reflektion och perspektivskifte är alla former av kultur.
– Så sätt i gång att öva på perspektivskifte. Strecka en halv dag i kalendern och begrav dig i en bok. Läs alla Tintin-album. Gå på museum, lyssna på en podd, fågelsång, tystnad eller på världens bästa skiva, uppmanar Ola Jameson och Magnus Stalby.
Text: Gertrud Dahlberg
För att må bra och kunna prestera på topp behövs ett så kallat psykologiskt kapital. Det består av fyra mentala resurser vars engelska begrepp är: hope (hopp), efficacy (egenförmåga/självförtroende), resilience (motståndskraft) och optimism. De första bokstäverna i dessa ord bildar ordet ”hero”, det vill säga hjälte.
Här är de fyra resurserna och hur du uppnår dem:
H – hopp handlar om vägen framåt och att kunna sätta tillvaron i perspektiv. Viktigt är att veta vart du är på väg och vad du behöver för att nå dit. Och att tänka om när det inte funkar.
E – egenförmåga beskriver din tilltro till att du klarar av saker. Med andra ord en sorts självförtroende som du kan påverka och utveckla. Här gäller ordstävet ”övning är inlärningens moder”. Ola Jameson och Magnus Stalby citerar en strof från en av bandet Funkadelics låtar för att förklara: ”Free your mind and your ass will follow”.
R – resiliens visar förmågan att hämta sig från motgångar. Men också att vi inte faller bottenlöst när vi ibland ramlar. Sömn, mat och träning är viktigt. Även tid för reflektion ökar resiliensen: Vad är viktigt? Varför har jag blivit chef? Kan jag agera i enlighet med mina värderingar?
O – optimism handlar inte om något hurtigt som att ”tänka positivt”. Det bygger på att vi kan distansera oss från våra tankar och inte identifierar oss själva med dem. Exempelvis ”jag gjorde något dumt” i stället för ”jag är dum”. Optimismen handlar också om att inte ta på dig skuld över något du inte rår över. Men inte heller att skylla ifrån dig eller ducka när du är ansvarig.
Källa: Ola Jameson och Magnus Stalby.