Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Peter Gerhardsson lyssnar in spelarna

Hemligheten bakom damlandslagets fotbollsframgångar består av ”feel good-ledarskap” i Peter Gerhardssons tappning. Som han laddar upp inför med musik hemma i ”pojkrummet”. Då förvandlas han till en 17-åring igen – tiden då allt var möjligt. Även att bli förbundskapten.
Publicerad
Karl Nordlund
Från bingo-utropare till kontorist till polis till förbundskapten. Peter Gerhardssons drivkraft har alltid varit lust. Karl Nordlund

Under Idrottsgalan 2020 utsågs Peter Gerhardsson till Årets ledare.

Peter Gerhardssons första smakprov på ledarskap har 45 år på nacken. Han stod i den rökiga bingolokalen i uppväxtstaden Uppsala omsluten av otåliga vuxna, hukande framför sina bingobrickor. En märkbart nervös 15-årig bingoutropare. Han ropade ut på tok för fort, vilket de vuxna var snabba att protestera mot. Snart hittade dock Peter den rätta lunken och kunde köpa sina första vinylskivor.

Nu har han uppemot 3 000 skivor och ett av fotbolls-Sveriges finaste tränarjobb, förbundskapten för damlandslaget i fotboll. En ledare som hyllats stort efter landslagets sensationella seger med 2–1 i bronsmatchen mot England i VM i somras.

Jag tror inte att någon eller någonting blir bättre av utskällningar

Han tar emot iklädd jeans och T-tröja med rockmotiv. Dock inte vilken T-tröja som helst. Den är designad av idolen Ulf Lundell. Och bara några kliv bort från det vitlaserade köksbordet tronar ”utlandsavdelningen” av Peters skivsamling i bokhyllan. Prydliga rader i en närmast pedantiskt alfabetisk ordning.

Musiken är mer än bara njutning, den är oumbärlig i hans yrkesroll. Men mer om det senare.

Grovt förenklat kan hans ledarskapsfilosofi sammanfattas så här: Alla har ansvar för att må bra. Han själv, de andra ledarna i teamet och spelarna. Kombinationen han omhuldar är egoismen (det man själv mår prima av) parat med empati (hänsyn till andras välmående). Där är även goda relationer och ömsesidig tillit viktiga komponenter. När alla tar sitt ansvar och mår bra i harmoni med varandra kan de prestera på topp och vinna tuffa matcher, som den historiska bronsmatchen mot England. Där har vi Peters ”Feel good-management” i ett nötskal.

Kruxet är att verkligheten sällan är så enkel, i synnerhet inte i damlandslaget i fotboll. Vilket han är snabb att påpeka.

– Vi har 23 spelare som alla drömmer om att spela, men bara elva får göra det. Det är en svår situation. Några kan ana att de inte blir uttagna, eftersom det är prestationsberoende. Men besvikelse hör till vardagen och de tolv som inte spelar måste acceptera det.

För att besvikelsen inte ska grumla lagets välmående och prestationer måste den hanteras. Peter har hittat ett konkret sätt. Redan dagen efter matchen samlar han de tolv spelare som inte fick vara med till ett ”feel good-träningspass”. Han deltar, liksom de flesta ledarna för teamet. En tydlig markering.

– Jag vill synliggöra dem och visa att de är viktiga trots att de inte spelade just den här gången. Det blir ett bra tillfälle att se hur de mår och ge dem en klapp på axeln. Så gjorde vi dagen efter segermatchen mot England.

Gav den träningen verkligen några resultat?
– Vi gjorde en utvärdering bland spelarna som inte fick spela så mycket under VM och det visade sig att den här träningen var väldigt viktig för deras välmående.

En annan kritisk hörnpelare i hans filosofi är tydlighet om hur man ska spela. Tanken är att spelarna ska inges trygghet att fatta självständiga beslut när det gäller.

– Ibland blir det rätt och ibland fel, men vi kan inte ha spelare som inte vågar ta beslut på plan. Det skulle inte funka.

Blir spelarna utskällda för fel beslut?
Frågan triggar i gång honom. Han lutar sig fram över bordet och tar nästan i från tårna.

– Jag tror inte på utskällning! Det finns en sådan kultur i branschen, och medierna lyfter gärna upp det som något bra och vinklar till det som att en tränare får till stånd bättre spel efter en utskällning. Men jag tror inte att någon eller någonting blir bättre av det. Som tränare kan man jobba med korrigering av spelet på andra sätt. Man kan också byta ut en spelare som inte presterat bra.

Det sistnämnda gjorde han som tränare i BK Häcken – bytte ut två spelare efter 35 minuter. Indirekt ett eget misslyckande, menar han.

– I slutänden slår det tillbaka på mig, det var jag som fattade det felaktiga beslutet att ta in dem.

Hur kommer det sig att du är så öppen med dina egna misstag?
– Jag ogillar ordet efterklok. För mig tyder det på att man inte har gjort sitt jobb. I fotboll kan du förbereda dig för en del saker, men du kan inte förutse någonting. Ändå måste du fatta beslut och stå för dem. Då måste man acceptera att det kan bli fel ibland. Det är en förutsättning för att man ska göra ett bra jobb.

Frågan är om hans må bra-filosofi kan tillämpas även utanför fotbollsplanen – exempelvis i näringslivet.

– Absolut, det hoppas jag!

Skulle du kunna gå raka vägen och bli vd på Coop?
Han skrattar.

– Jag vet inte. Om det bara handlade om att leda personal så är det inget problem, men jag tror att man även måste ha branschspecifika kunskaper. Däremot tror jag att bra ledare i näringslivet skulle kunna träna fotbollslag. Det är inte så stor skillnad.

Innan han började i damlandslaget för två år sedan hade han tränat män i 25 år. I grunden är det samma sak, framhåller han.

– Jag ser inga skillnader mellan att leda kvinnor och män. Alla är människor. Det finns skillnader mellan människor, men inte över könsgränserna.

Är du feminist?
– Javisst. Det betyder inte att man i en relation måste ha en millimeterrättvisa i fördelning av arbetsuppgifterna hemma. Man måste prata om det och göra upp om vad som passar bäst.

Där kommer vi osökt in på frågan om de markanta löneskillnaderna mellan herrar och damer i bland annat allsvenskan, något som Kollega har skrivit om vid flera tillfällen. Det märks att vi är inne på minerad mark: Peter lyfter armarna från bordet, lutar sig tillbaka på köksstolen och lägger dem i kors över bröstet.

– När jag spelade i Hammarby och tjänade 1 200 kronor i månaden var jag tvungen att samtidigt jobba på matbutik, så jag har full förståelse för att damerna kan ha det tufft emellanåt. Principiellt tycker jag att det är självklart att män och kvinnor ska ha exakt samma lön. Men i fotbollen är frågan rätt komplex, säger han.

Sedan seglar han i väg med en lång förklaring om faktorerna bakom löneskillnaderna inom fotbollen, om antalet åskådare, sponsorpengar och tv-ersättningar.

Den som väntat sig ett politiskt brandtal är fel ute. Förvisso har pappa varit fackordförande på Försäkringskassan, men Peter själv är uttalat ointresserad av politik.

Däremot är hans passion för vinylskivor och musik påtaglig. Nu vinkar han åt mig att följa med uppför trapporna. Väl uppe pekar han på ett rymligt lekrum bräddfyllt med leksaker. Här rumsterar vanligtvis hans sexårige son från andra äktenskapet. Och alldeles bredvid finns det han kallar ”pojkrummet”. I detta ljusa rum med grå matta och nästan sakral stämning finns den svenska delen av skivsamlingen. Här brukar han ligga på sängen eller sitta på den svarta fåtöljen med fårskinn och lyssna.

Fotboll i all ära, men det är coachningen som är det mest intressanta

– Jag har ett lugn här uppe. Musiken gör mig mer kreativ och är väldigt viktig för mig. Jag laddar inför matcher genom att lyssna och bli avstressad. Jag brukar också ha musik på när jag tittar på och analyserar matcher i datorn. Då blir det inte bara jobb, utan också en njutning.

Bakom namnet pojkrummet finns en förklaring.

– När jag lyssnar på musik får jag må bra-känslor som när jag var 17. Just den perioden i högstadiet och gymnasiet var jättetrevlig. Jag hade en trygg bas med mamma, pappa och en yngre syster. Och så upptäckte jag mycket – både fotboll och tjejer. Jag visste inte vart livet skulle ta vägen, men jag var inte orolig. Allt var möjligt!

Karriärvägen har dock präglats av avsaknad av några konkreta mål. Drivkraften har alltid varit lust. Från början till att spela fotboll. Allt kretsade runt fotboll och han arbetade på livsmedelsföretag och senare inom polisen för att bekosta denna passion.

Under tiden som närpolis tränade han upp en förmåga som han har stor nytta av som förbundskapten – att bygga upp förtroliga relationer med andra människor.

För att träna lika mycket som han ville tog han tjänstledigt för studier på GIH. Så stiftade han bekantskap med, och blev så småningom fascinerad av, tränaryrket.

– Fotboll i all ära, det är coachningen som är mest intressant. Att jobba med människor.

Som människa har Peter Gerhardsson nära till sina känslor, framhåller han. Inte sällan är det låttexter eller filmer som griper tag. Han fiskar upp mobilen och letar tills han hittar låten han senast grät till: Lars Winnerbäcks Tror inte jag hittar hem.

– Det är rätt befriande att gråta ibland, säger han.

 

9 SNABBA: "Jobbet är min hobby"


Inför matcherna laddar han sig med kreativitet och lugn med hjälp av musik.

Vad har du för relation till facket?
– Jag är med i Unionen och har alltid varit med i något fackförbund, även som fotbollsspelare. Jag har aldrig behövt någon hjälp, men är med ifall jag någon gång skulle behöva det.

Hur ser din arbetsdag ut?
– Den är oerhört flexibel – och det passar mig bra. När vi är borta är vissa aktiviteter fasta, annars styr jag mycket själv – till exempel vilka matcher jag vill se. Två, tre dagar i veckan brukar jag åka till dem som gör svenskfotboll.se i Solna.

Hur hanterar du mejlkorgen?
– Att kolla mejlen handlar om respekt för andra. Det är inte så att jag får panik och skyndar mig att svara direkt, men jag är medveten om min position och vill inte att det ska bli stopp i organisationen på grund av mig. Om det är ett sådant mejl är jag väldigt snabb.

Har du favoritappar?
– Forza, för att få reda på fotbollsresultat, Spotify, naturligtvis, och diverse musiktidningar i appar.

Varför ska man ledas av dig?
– Jag ser till att ha bra människor runt omkring mig, att det blir ett bra team. Och om något inte är bra försöker jag att få till en förändring.

Är din egen arbetssituation hållbar?
– Absolut – eftersom det är jag som styr väldigt mycket.

Hur mycket jobbar du?
– Det kan låta lite konstigt, men sanningen är att jag inte vet. När jag var polis kände jag att jag ville vara ledig då och då, men i det här jobbet har jag inget behov av att vara ledig. Egentligen jobbar jag med min hobby!

Vad gör du om du får en stund över på jobbet?
– Pratar med folk som jobbar för Svenska Fotbollförbundet i Solna.

När släcker du på kvällen?
– Kvällen är en bra tid för att planera saker. Jag brukar släcka runt elva, absolut inte efter midnatt.

 

3 röster om Peter

KOSOVARE ASLLANI, SPELARE

Kan du berätta om Peters ledarskap?
– Han är tydlig, målinriktad och bra på att kommunicera. Och han sprider ett lugn i laget.

Är det något du skulle vilja ändra på?
– Hans musiksmak, haha!

 

HEDVIG LINDAHL, SPELARE

Hur tycker du Peter är som chef?
– Det jag gillar bäst är att allt inte behöver vara utifrån ett kollektivt perspektiv. Han ser individens behov. Om det kör ihop sig hemma så har han förståelse för att man till exempel behöver komma senare till en träning.

Önskar du något annat av Peter som chef?
– Lite mer edge! Han är lite monoton och tråkig ibland.

 

KENTA OHLSSON, FÖRE DETTA LAGKAMRAT I HAMMARBY

Vad kan du berätta om Peters ledarskap?
– Vi spelade tillsammans i början av 1980-talet och då var han inte någon ledare, inte ens lagkapten. Det kom senare. Men jag tror att han har bra ledaregenskaper. Han är rätt lugn och hetsar aldrig upp sig. Han argumenterar sakligt för det han tror på och är inte den som gapar.

Vad tror du att han behöver bli bättre på?
– Det är snarare så att han skulle kunna lära mig ett och annat. Peter har järnkoll på det han håller på med och har damernas respekt.

text EYAL SHARON KRAFFT

foto KARL NORDLUND, BILDBYRÅN, HANS FRIDÈN

PETER GERHARDSSON

ÅLDER: 60 år.

GÖR: Förbundskapten för damlandslaget i fotboll.

FAMILJ: Gift med Linda. Sonen Casper, 6, och sedan tidigare äktenskap Andreas, 35, och Emma, 32 år.

BOR: I Uppsala.

 

PETERS KARRIÄRLINJE

1974 – Provar sina vingar som bingoutropare.

1978 – Inleder en karriär som fotbollsspelare i Hammarby IF, men ersättningen är låg (1 200 kronor i månaden) så han försörjer sig som kontorist på livsmedelsföretaget Metrobutikerna.

1982 – Genomgår en utbildning på Polishögskolan. Jobbar bland annat som närpolis och har senare yttre tjänst i Farsta utanför Stockholm. Spelar fortfarande för Hammarby IF.

1988 – Går fotbollslinjen på Gymnastik- och idrottshögskolan, eftersom det då blir enklare att ta tjänstledigt för att spela fotboll. Ungefär samtidigt byter han klubb och spelar för Vasalund.

1992 – Fortbildar sig till riksinstruktör hos Svenska Fotbollförbundet för att det passar hans personliga utveckling. Slutar som aktiv spelare på grund av trilskande hälsena och blir tränare på deltid i stället. Fotbollsklubbarna är i division 2 och vartannat eller vart tredje år byter han klubb. Parallellt arbetar han alltjämt som polis och undervisar även på Polishögskolan.

2004 – Peter Skiljer sig, flyttar till Skåne och blir assisterande tränare för Helsingborgs herrlag. För första gången ett elitlag i allsvenskan, för första gången heltidslön som tränare. Slutar på polisen.

2009 – Blir huvudtränare för BK Häcken i Allsvenskan.

2017 – Blir förbundskapten för damlandslaget i fotboll.

2019 – Damerna vinner bronsmatchen mot England och tar VM-brons i Nice. Peter Gerhardsson hyllas med rätta stort.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Hon ska ta rymden in i framtiden

När Charlotta Sund fick frågan om att leda Svenska Rymdaktiebolaget kunde hon bara inte tacka nej. Trots att hon var nervös som om hon varit 19.
– Jag är orädd och bra på att säga ja.
David Österberg Publicerad 11 juni 2025, kl 06:00
Som ung drömde Charlotta Sund aldrig om toppjobben. Längtan efter utmaningar och nyfikenhet har tagit henne dit ändå. Foto: Karl Norldund.

Artikeln sammanfattad:


Ledarskap i rymdindustrin: Charlotta Sund är vd för SSC och leder satsningen på att skjuta upp satelliter från Esrange – en tekniskt och ekonomiskt krävande uppgift i en växande bransch.

Fyra verksamhetsområden: SSC arbetar med forskning (raketer/ballonger), satellitkommunikation (största intäktskällan), konsulttjänster och framtida satellituppskjutningar.

Empatiskt och resultatinriktat ledarskap: Sund kombinerar tekniskt intresse med krav på lönsamhet och betonar vikten av empati och balans i ledarskapet.

 

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Någon hög chef tänkte hon inte bli. Gruppchef, kanske. På sin höjd.

Nej, Charlotta Sund ville göra mer än att jobba: skaffa många barn, ha roligt, resa, läsa böcker, åka skidor. Fast samtidigt ta jobbet på allvar, såklart.

– Jag är fostrad i att man ska göra rätt för sig. Både min syster och jag fick lära oss att klara oss själva. Att inte vara beroende av en man för sin försörjning. Och jag har alltid varit väldigt ambitiös och inte sett några begränsningar i livet. Men jag har samtidigt haft en ganska avslappnad inställning till karriären och drivits mer av nyfikenhet än av drömmen om toppjobb.

På 80-talet lämnade hon Sävedalen och Partille för att plugga till civilingenjör i Linköping (där hon för övrigt träffade den man hon fortfarande är gift med). Efter examen fick hon jobb på Ericsson och strax innan hon fyllde 30 fick hon sin första chefstjänst.

– Jag blev tillfrågad och tackade ja. Så har det nästan alltid varit för mig; jag har knappt sökt några jobb. Jag har fått frågan och sagt ”ja, jag prövar”. Jag har varit orädd.

Blev uppringd av en headhunter

Det skulle bli många år på Ericsson. Charlotta Sund jobbade mycket internationellt och chefade på amerikanska, asiatiska, nordiska och europeiska avdelningar. En period jobbade hon mycket med Ryssland och Ukraina med ständiga resor utanför Sverige.

Först efter 26 år – då satt hon i ledningsgruppen för Ericsson – lämnade hon telekombolaget för att bli vd och koncernchef på Tekniska Verken i Linköping. Där stannade hon i fem år innan hon sa upp sig efter ett samtal om rymden.

– Jag blev uppringd av en headhunter. Jag trivdes extremt gott i Linköping och tycker att det är väldigt spännande med energifrågor. Men när headhuntern ringde och började prata om rymden, så gick det inte – ingenjör som man är – att säga nej. Det här teknikområdet verkade så väldigt spännande.

Charlotta Sund pratar välvårdad göteborgska, trots många år på ostkusten. Orden kommer snabbt och hon skrattar mycket och kryddar gärna meningarna med en del engelska – en följd av många år i internationella sammanhang. Självförtroendet är gott efter att ha klarat tuffa utmaningar i ett långt arbetsliv. 

Men när hon skulle kliva på vd-stolen i Swedish Space Corporation, SSC, kom ändå nervositeten. 

– Det är inte så mycket tid till att läsa på när du börjar ett nytt vd-jobb. Du lär dig as you go along, skulle jag vilja säga. Och då går du såklart på vissa minor. Och du blir lika nervös som du blev när du var 19 år. Så du måste steppa upp. Du kan inte bli complacent (nöjd, självbelåten), det funkar inte här. Det kan vara jobbigt, men är också väldigt kul och utmanande.

Ska skjuta upp satelliter från Kiruna

Huvudkontoret i Solna, där Charlotta Sund tillbringar den största delen av sin arbetstid, ser ut som de flesta andra kontor. Men då och då reser hon till rymdbasen Esrange som är en betydligt mer spännande plats och själva hjärtat i bolaget.

SSC:s verksamhet är uppdelad i fyra områden: raketer och ballonger för forskning, markstationer för satellitkommunikation, expertkompetens till rymdmissioner och – inom kort – uppskjutning av satelliter.

– Forskningssidan är kärnan, där vår verksamhet på Esrange började på 60-talet. I samarbete med exempelvis universitet, NASA och ESA (den amerikanska och den europeiska rymdorganisationen) skjuter vi upp sondraketer och ballonger. Med hjälp av dem kan forskare göra olika experiment i en miljö utan gravitation. Forskningen genomsyrar vår kultur: här gör vi något gott, här tar vi mänskligheten vidare.

Satellitkommunikation största intäkten

Största intäkterna kommer från SSC:s verksamhet för satellitkommunikation. Sådana finns på Esrange men också på platser i bland annat Chile, Australien, USA och Kanada. Stationerna plockar ner data och kommunikation från rymden och skickar kommandon till farkoster. Nyligen användes markstationerna när amerikanska Firefly Aerospace landade på månen för att göra experiment. Den typen av uppdrag följer Charlotta Sund i realtid.

– Det är nervkittlande! Allt måste fungera och ett sådant uppdrag innehåller flera kritiska moment. Först uppskjutning, sedan landningen och därefter förbindelsen så att man får data.

Det tredje området är en konsultverksamhet. Medarbetare i flera europeiska länder jobbar tillsammans med de stora institutionerna i olika rymdmissioner.

Sist, men inte minst, jobbar SSC för att kunna skjuta upp satelliter från Esrange.

– Vi är lite svävande på när det kommer att ske. Det är ett avancerat teknikprojekt och just nu vågar jag inte lova något. Det kostar väldigt mycket pengar och vi behöver ha våra finanser under kontroll. Vi är ett ganska litet bolag och därför behöver vi se över hur mycket resurser vi kan ösa in i det här.

”Rymden är en boomande industri”

Pengarna, ja. SSC är ett statligt bolag. Nyligen fick de – liksom andra statliga bolag – krav på sig att vara lönsamma. Det var också en av anledningarna att just Charlotta Sund, erkänt duktig på att jobba med lönsamhet, fick jobbet som vd.

– Utan det kravet hade jag aldrig tackat ja till det här jobbet, för jag är så fostrad i att det ska finnas lönsamhet i ett bolag. Det betyder inte att bolaget har drivits på ett felaktigt sätt innan, men det har haft en annan styrning. Rymden har heller inte varit en så boomande industri som den är i dag. Tidigare var verksamheten enbart forskningsorienterad, men drivs nu även av kommersiella krafter. Det gäller inte bara SSC utan det gäller globalt.

Men pengar att tjäna finns, det är Charlotta Sund övertygad om.

– Och jag brukar säga att vi får mer frihet om vi tjänar pengar. Då kan vi satsa på nya, spännande projekt. Om vi inte tjänar några pengar blir det jättejobbigt. Det försöker jag prata mycket om.

Tycker folk att det är jobbigt?

– Det tror jag inte. Men de kanske inte tycker att det är så intressant. Det är intressantare att prata om nästa rymdmission eller nya tekniska lösningar än att prata om marginaler eller om vi kan leverera ett projekt i tid. Men vi behöver göra både och. Men alla behöver ju inte göra allt, vi är ett team.

Lär sig om rymden på ledig tid

Charlotta Sund beskriver medarbetarna som ”extremt engagerade”. Det är, förstås, enbart en fördel för en vd. Men det gäller samtidigt att medarbetarna lägger sin energi och entusiasm på rätt ställen.

– Ibland känns det som att jag är den tråkiga i rummet. Att jag alltid är den som frågar ”Hur lönsamt är det?”. Det är en ny ledarskapsutmaning för mig, jämfört med tidigare arbetsplatser. Jag trodde nog att jag skulle jobba mer med att lära mig saker om rymden, men har ägnat väldigt mycket tid åt intern effektivitet. På min lediga tid får jag se till att lära mig mer om rymden.

Nej, ledig tid är inte så mycket ledig tid för Charlotta Sund. Så har det nästan alltid varit – och hon har varit beredd att betala priset för det.

– Det är alltid något som går i huvudet på mig. Det inskränker ganska mycket på mitt privatliv. Har man min läggning kan allt alltid bli lite bättre, det finns inga begränsningar. Då gäller det att ibland säga till sig själv att nu räcker det, det här är tillräckligt bra.

Andra gånger gäller det att ha förståelse för att medarbetarna inte alltid presterar på topp.

– Som ledare måste man vara ödmjuk och det är något jag har lärt mig under åren. Jag har större förståelse för andra människor nu än jag hade när jag blev chef första gången. Jag förstår att saker händer i livet som påverkar en. Man kan bli sjuk, man kan ha svårigheter med sina barn, saker händer i ens relationer, föräldrar går bort. Jag var runt 30 år när jag blev chef första gången och då var min livserfarenhet mer begränsad. 

Kan alla lära sig att bli en bra chef?

– Ja. Men man behöver en empatisk grund. Det är viktigt att ha med den empatiska biten, även när det är tufft. På Ericsson sa jag upp folk varje år. Men kan man avsluta med någon och ha en relation efteråt, kanske till och med vara referent, då har man lyckats ta med sig sitt empatiska jag.

SSC har 750 anställda, utspridda över Sverige och världen. När alla jobbar tillsammans med en tydlig vision är det roligast att vara chef, tycker Charlotta Sund.

– När vi kan komplettera varandra. När tekniker med spetskompetens kan arbeta tillsammans med medarbetare som vet hur man driver projekt och har koll på ekonomin. När vi har jobbat länge med ett nytt projekt eller nytt system och gör det tillsammans. Jag gillar inte soloprestationer eller ”hjältar” inom organisationen. Alla behövs och min uppgift är se till att grupperna fungerar bra.

Hur gör du det?

– Ibland handlar det om att lösa konflikter, att se att en konflikt är på väg att uppstå och få ihop medarbetarna igen. Att ibland gå in och detaljstyra och ibland lätta från rummet. Att vara tydlig med vart vi ska. Det handlar mycket om att anpassa ledarskapet utifrån gruppen och medarbetarna. Att ge tydlig återkoppling och ha bra dialog med sina medarbetare. Och att fira segrar. Både på grupp- och individnivå. Men det behöver jag bli bättre på.

Kan du fira egna framgångar?

– Jag är nästan alltid inne i nästa grej. När något har löst sig börjar jag direkt fundera över vad som inte fungerar. Men det är bra att tvinga sig själv att tänka på det som gick bra, trots att man kanske har haft en riktig skitdag. Det tar jag med mig ibland.

Är det en del av din framgång, att du aldrig har varit riktigt nöjd?

– Det låter ju hemskt, som att jag har haft ett tråkigt liv. Jag tycker att jag har haft ett roligt liv. Jag tror snarare att det handlar om att jag har sagt ja. Många som har varit i min situation; tre barn ganska tätt och en man som har jobbat mycket, har varit försiktigare i arbetslivet trots att jag har upplevt dem som mycket smartare och duktigare än vad jag har varit. Men jag har sagt ja och varit orädd.

Charlotta Sund, Vd för det statliga Svenska Rymdaktiebolaget, eller SSC (Swedish Space Corporation).
Charlotta Sund har jobbat med tusentals människor genom åren, men medarbetarna på SSC är de mest engagerade. Foto: Karl Nordlund.

Hade gärna varit trädgårdsmästare

Namn: Charlotta Sund

Gör: Vd för SSC.

Okänd sida: Älskar trädgårdar. "Om jag inte hade blivit civilingenjör hade jag blivit trädgårdsmästare."