Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Kvinnor kan IT
Att påstå att kvinnor inte passar att jobba med IT och tech är inte bara korkat och diskriminerande. Det är dessutom historielöst – för från början var programmering i högsta grad ett yrke för kvinnor.
Att jobba med programmering var från början i hög grad ett kvinnoyrke. Sjuttiofem procent av dem som arbetade på Bletchley Park där britterna byggde den första datorn var kvinnor. Det här skriver Katrine Marçal, ekonomi- och politikskribent för Dagens Nyheter, i sin bok Att uppfinna världen. Hon konstaterar att så länge kvinnorna var i majoritet bland programmerare var lönen ganska skral – medan status och löner höjdes rejält när yrket så att säga bytte kön.
Boken berättar också om en ingenjör på Google som så sent som 2018 skrev ett pm om att kvinnor inte passar att arbeta med IT. Ett uttalande som alltså är historielöst, och dessutom ganska oerhört eftersom branschen skriker efter arbetskraft.
Anna Wikland är chef för Google Sverige. Och hon har förstått det som den olycklige – jo, han fick sparken – pm-skrivande ingenjören inte begrep. Att bristen på kvinnor är till skada för tech-branschen:
”Det är otroligt frustrerande och det finns ingen logik i varför det går så långsamt.” Hon vill vända utvecklingen, läs mer om hennes tankar i vår intervju.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare
Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.
Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?
Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!
Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det
Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?
Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.
