Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Kvinnor kan IT
Att påstå att kvinnor inte passar att jobba med IT och tech är inte bara korkat och diskriminerande. Det är dessutom historielöst – för från början var programmering i högsta grad ett yrke för kvinnor.
Att jobba med programmering var från början i hög grad ett kvinnoyrke. Sjuttiofem procent av dem som arbetade på Bletchley Park där britterna byggde den första datorn var kvinnor. Det här skriver Katrine Marçal, ekonomi- och politikskribent för Dagens Nyheter, i sin bok Att uppfinna världen. Hon konstaterar att så länge kvinnorna var i majoritet bland programmerare var lönen ganska skral – medan status och löner höjdes rejält när yrket så att säga bytte kön.
Boken berättar också om en ingenjör på Google som så sent som 2018 skrev ett pm om att kvinnor inte passar att arbeta med IT. Ett uttalande som alltså är historielöst, och dessutom ganska oerhört eftersom branschen skriker efter arbetskraft.
Anna Wikland är chef för Google Sverige. Och hon har förstått det som den olycklige – jo, han fick sparken – pm-skrivande ingenjören inte begrep. Att bristen på kvinnor är till skada för tech-branschen:
”Det är otroligt frustrerande och det finns ingen logik i varför det går så långsamt.” Hon vill vända utvecklingen, läs mer om hennes tankar i vår intervju.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Är bäst-före-datum passerat?
Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.
När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.
Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.
Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?
Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.
Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.
