Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Kvinnorna halkar efter

Den som får barn är minst lika intresserad som andra av karriär, visar en ny undersökning. Trots det halkar kvinnorna efter i kompetensutveckling.
Susanna Lundell Publicerad 15 maj 2012, kl 08:17

Kvinnor och män behandlas olika redan när de har berättat att de ska ha barn och det påverkar senare vilka som gör karriär och utvecklas. Exempelvis erbjuds tre av fyra kvinnor inte kompetensutveckling under graviditeten, medan hälften av männen möter samma öde.

Enligt den nya rapporten Barn, kompetens och karriär, som Ipsos har gjort på uppdrag av Unionen, finns det ingenting som tyder på att karriär och kompetensutveckling är mindre viktigt för den som tar ut lång föräldraledighet. Det är alltså inte kvinnorna själva som är mindre intresserade av att ha krävande och stimulerande jobb. Dock erbjuds de mer sällan utbildning jämfört med sina manliga kollegor och jämfört med kollegorna som inte har barn.

Nästan hälften av alla kvinnor och män i rapporten uppger att de har blivit bättre på att prioritera sedan de blev föräldrar. Många kvinnor tycker också att de har fått bättre ledaregenskaper sedan de fick barn. Trots detta händer något när tjänstemännen bildar familj eftersom var femte kvinnlig chef funderar på att sluta.

Varför är det så? Jo. Siffror visar att det oftast är kvinnorna som tar ut den största delen av föräldraledigheten och samtidigt tar ett större ansvar för hem och barn. Förväntningarna på kön styr alltså hur ansvarsfördelningen för familjen ser ut. Detta ger sedan utslag också på karriärmöjligheterna. Denna nedslående utveckling börjar redan under graviditeten då arbetsgivarna behandlar arbetstagarna olika. Var femte kvinna får då frågan om hon ska gå ner i arbetstid i samband med att hon och hennes partner väntar barn. Bara två procent av männen - alltså inte ens en av tio män - får samma fråga.

Rapporten visar också att suget efter karriär och kompetensutveckling verkar öka med antalet barn. Det finns alltså inget stöd för tanken att den som har många barn inte är intresserad av att göra ett bra jobb eller av att utvecklas i sitt yrke.

Det finns dock mycket som arbetsgivarna och anställda själva kan göra för att motverka att kvinnorna halkar efter. Eftersom kvinnor i dag tar ut mer föräldraledighet än män kan de ibland vara borta i ett och ett halvt till två år från arbetsplatsen. Under denna tid missar de kanske två utvecklingssamtal och således också två möjligheter att diskutera sin kompetensutveckling. En arbetsgivare som värnar om att de anställda utvecklas bör vara mån om att utvecklingssamtal blir av även för den som är föräldraledig. Eftersom var fjärde kvinna och var tionde man byter jobb efter sin föräldraledighet kan detta också vara ett sätt att se till att anställningarna blir mer attraktiva och långsiktiga. Den som får utvecklas i sitt arbete blir med största sannolikhet mer motiverad att stanna på sin arbetsplats.

Kräv därför att du får utvecklingssamtal när du är föräldraledig. Då kommer både du och arbetsgivaren att få fördelen av att du förmodligen får en bättre karriärutveckling och stannar längre på din arbetsplats!

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.