Varje år gör fackförbundet Unionen en undersökning om vilka möjligheter tjänstemännen har att få kompetensutveckling. Den återkommande slutsatsen är att möjligheterna är små men behovet stort.

I den senaste undersökningen svarade sex av tio att de måste få vidareutbildning för att de ska fortsätta vara attraktiva på arbetsmarknaden. En av tre tror att de kommer att behöva öka sin kompetens genom utbildning de inte kan få via sin arbetsgivare.

Samtidigt visar flera undersökningar att brist på rätt kompetens är det största hindret för tillväxt i Sverige. 

Höga chefer får mer utbildning

I en ny undersökning har Unionen frågat företagsledare om de har skaffat sig kompetensutveckling det senaste året. Enligt den svarar sju av tio att de har det. Motsvarande siffra för tjänstemän i privat sektor är 41 procent.

– Det är så klart positivt att företagsledare har förstått att man på dagens arbetsmarknad ständigt måste kompetensutveckla sig, men för att bygga en organisation som är redo för framtiden måste det även investeras i anställdas kompetens. Frågan är inte längre om företag har råd att satsa på kompetensutveckling – utan om de har råd att låta bli, säger Peter Hellberg, Unionens ordförande, i ett pressmeddelande.

Anställda med låg lön får mindre kompetensutveckling

Redan 2019 visade en rapport från den fackliga organisationen PTK att arbetsgivare snålar på kompetensutveckling. Under ett år deltog ungefär hälften av de anställda i en kurs. En fjärdedel av kurstimmarna lades på obligatoriska kurser i hälsa och säkerhet, varav somliga är lagstadgade.

De med lägre löner och osäkra anställningsvillkor får i genomsnitt mindre kompetensutveckling än de med högre lön och tillsvidareanställning. Chefer eller anställda med längre utbildning får mer kompetensutveckling än andra, enligt rapporten.

Omställningsstudiestödet infördes i samband med den nya LAS-överenskommelsen 2022, då arbetsgivare bland annat gavs större möjligheter att göra avsteg från turordningsreglerna. Tanken med studiestödet var att ge arbetstagare en utökad möjlighet till vidareutbildning för att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden. Kollega har i flera artiklar berättat om de långa handläggningstiderna till följd av att CSN, Centrala studiestödsnämnden, inte haft tillräckliga resurser att hantera det stora söktrycket.

Nu har två professorer i nationalekonomi, Peter Fredriksson och David Seim, analyserat hur de två första ansökningsperioderna har gått. Rapporten har gjorts på uppdrag av organisationen SNS och levererar kritik på en rad punkter.

Lågutbildade nås inte av stödet

För det första slår forskarna fast att omställningsstudiestödet inte når de grupper som behöver det mest. Enligt rapporten ansöker lågutbildade och personer som jobbar i yrken med störst risk att ersättas av AI om stödet i betydligt lägre utsträckning än dem med högre utbildning.

För det andra konstaterar de att sannolikheten att beviljas stödet är lägre bland lågutbildade och personer med hög arbetslöshetsrisk. Omställningsstudiestödet används alltså främst av andra grupper än de som är i störst behov av kompetensutveckling, skriver forskarna i sin rapport.

Enligt de båda nationalekonomerna sub­ventionerar reformen utbildningar som ändå hade kommit till stånd. Benägenheten att påbörja en utbildning är nämligen lika stor oavsett om den sökande får sin ansökning beviljad eller inte, vilket forskarna tyder på att stödet inte påverkar viljan att börja studera.

Slöseri med skattemedel

En av forskarnas slutsatser är att omställningsstudiestödet är ett slöseri med skattemedel i sin nuvarande form, de anser att det nuvarande studiemedelssystemet skulle kunna tillgodose behovet av omskolning.
Man anser att stödet kan motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv - om det riktas till grupper med stort behov av att uppgradera sin kompetens och som inte skulle göra detta utan samhällets hjälp. Till exempel borde stödet begränsas till personer som varslats om uppsägning.

Facken upprörda

Forskarnas slutsatser får inte några stående ovationer från fackligt håll. Enligt facken har rapporten landat i felaktiga slutsatser eftersom utgångspunkten präglas av missförstånd.

− Vi håller inte med dem. Syftet med reformen har aldrig varit att fungera som en traditionell arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Måste även beakta saker som kommer man att kunna jobba längre och kommer man att orka. Men den typen av aspekter har det inte tittat på i den här studien, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt. 

Är det inte viktigt att analysera om skattemedlen används på rätt sätt?
− Jo, absolut men för att kunna göra en sådan analys måste man titta på fler aspekter och det är för tidigt. De första perioderna präglades av ett antal barnsjukdomar i CSN:s handläggning som till exempel gjorde att de som redan var i studier fick stödet beviljat.

Även högutbildade riskerar arbetslöshet

Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, skriver på Linkedin: "Oj vad många fel två professorer kan ha om omställningsstudiestödet" och  påpekar att det redan finns en statlig arbetsmarknadspolitik, inte minst för dem med svag ställning på arbetsmarknaden.

Facken ställer sig också frågande till rapportens slutsats att stödet inte når de grupper som har störst behov, eller att det endast är personer med lägre utbildning som löper risk att bli arbetslösa eller behöva ställa om till följd av AI.

− Den snabba AI-utvecklingen påverkar i hög grad högutbildade grupper. Forskning visar att just generativ AI på ett annat sätt än tidigare tekniksprång kan komma att påverka grupper med högre utbildning och inkomstnivåer. Det är centralt att akademiker ges möjlighet att växla spår och framtidssäkra sin kompetens genom omställningsstudiestödet, säger Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef på Akavia i en kommentar.