En högskoleutbildning har länge varit en inträdesbiljett till arbetslivet. Sedan har en och annan internkurs fixat kompetensutvecklingen fram till guldklockan.
Men när datoriseringen och automatiseringen tar fart på allvar kommer det inte att räcka långt. De jobb som försvinner kommer – åtminstone delvis – att ersättas av andra. Så var det när spinnmaskinen gjorde handspinnare arbetslösa, när skördetröskan gjorde lantarbetare överflödiga och när grävmaskinen ersatte arbetare med spett och spade. Teknikutvecklingen har hela tiden skapat nya yrkesroller och så har det fortsatt. För vem hade för 30 år sedan hört talas om bloggare, webbutvecklare och zumbainstruktörer?
Å andra sidan går teknikutvecklingen rasande snabbt i dag. För 15 år sedan fanns inte Iphone. Och i dag är artificiell intelligens, virtuell verklighet och pratande robotar inte längre fantasieggande ingredienser i science fiction-filmer.
Utvecklingen kommer att tvinga oss att hela tiden lära nytt, lära om och kanske helt byta yrke. Det innebär att vi måste se på utbildning på ett annat sätt än i dag, tror Gunnar Karlsson, professor i teletrafiksystem på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Han har lanserat idén om studier som varvas med arbete. En högskolestudent skulle exempelvis kunna läsa en basutbildning på två år och sedan börja arbeta. Därefter varvas arbete på 60 procent med studier på 40 procent.
Vem hade för 30 år sedan hört talas om, bloggare, webbutvecklare och zumbainstruktörer?
– Om tekniken utvecklas väldigt snabbt är det svårt att veta exakt vad man ska utbilda sig till. Därför måste utbildningen fortgå hela livet. I dag är våra utbildningar ofta på fem år, men det finns ingen mening med att ha så mycket utbildning initialt. Därför tänker jag mig att man går två år på campus och läser de mest koncentrationskrävande ämnena och sedan kombinerar studier och arbete. Då kan kurserna tillämpas direkt.
Med ett kombinerat arbets- och studieliv blir det också nödvändigt för universiteten att erbjuda kurser som är användbara på arbetsmarknaden, enligt Gunnar Karlsson.
– I dag är högskoleprogram som att skjuta med hagel: man träffar en del behov, men missar många. En bråkdel av de kurser som ingår i en utbildning kommer till användning i arbetslivet. Det är inte resurseffektivt.
Utbildningar måste också anpassas för redan yrkesverksamma. De enstaka kurser som finns på universitet och högskolor saknar alltför ofta koppling till arbetslivet, menar Gunnar Karlsson.
– Utan att raljera: dagens kurser är mer riktade mot personer som är på väg att lämna yrkeslivet, som vill läsa ämnen inom samhällsvetenskap och humaniora för sin egen bildnings skull. Det har jag självklart inget emot, men det är inte vad arbetslivet behöver.
Högskolorna måste anpassas efter detta. Men där är kapaciteten inte tillräcklig. Därför måste även andra aktörer bidra, till exempel kommersiella utbildningsföretag och såväl avgiftsbelagda som gratis nätkurser.
– Men ofta är det oklart för en arbetsgivare vilken nytta en kurs verkligen ger. En lösning är att högskolan står för kvalitetssäkringen. Efter utbildningen skulle man kunna komma till exempelvis KTH, som styrker att man verkligen har lärt sig något. Som myndighet med hög tilltro i samhället är det en roll som passar oss. Och kurserna behöver inte nödvändigtvis ge högskolepoäng. För en yrkesverksam är det viktigare att lära sig något än att få poäng.
Omställningen mot det livslånga lärandet måste börja redan nu. Arbetsmarknadens parter måste ta fram kurser som passar redan yrkesverksamma.
– Fackföreningarna borde ta ett större ansvar för sina medlemmars kompetensutveckling. Det skulle även vara ett väldigt bra incitament för att vara med i facket!
JOHANNAS LIV – ETT EXEMPEL
18 år ➧ Johanna tar studenten
18–24 år ➧ Tillfälliga jobb via app
24–29 år ➧ Läser programmering, arbetar halvtid med programmering
29–38 år ➧ Arbetar, läser robotik på distans
38–47 år ➧ Utvecklar robotar
47–50 år ➧ Medborgarlön, arbetar ideellt
50–60 år ➧ Studerar AI, arbetar halvtid med självkörande bilar
60 år ➧ Medborgarlön/pension
