Om du stannar mer än två år på samma arbetsplats är du en loser, förklarar en yngre man för mig. Flera av hans vänner, som jobbar i IT-branschen i Stockholm, har samma uppfattning.

Men är det så? Har arbetsmarknaden förändrats så att ingen av oss längre borde vara kvar på samma arbetsplats längre än så, även om vi trivs?

Enligt Jan Paulusz, rådgivare på TRR, Trygghetsrådet, som har koll på rekryteringstendenser och framtidens arbetsliv, är det inte omöjligt att uppfattningen att man bör vara max två år på varje arbetsplats blir allt vanligare. Åtminstone bland yngre i storstäderna, där det finns gott om jobb att välja bland.

– Jag kan förstå dem som tänker så. De ser ju att de kan få högre lön och att de breddar sitt kontaktnät och hela tiden lär sig nytt som de kan lägga in i sitt cv, vilket gör att de kan fortsätta utvecklas.

På mindre orter, där man kanske bara har en enda stor arbetsgivare, är det sannolikt inte lika vanligt med den här inställningen.

– Om man jobbar hos den arbetsgivaren och trivs bra och känner sig trygg där blir det nog lätt så att man blir kvar, eftersom man annars måste flytta. Men det borde ändå många fler försöka göra. För att se till att vara anställningsbara även framöver, säger Jan Paulusz.

De kan få högre lön, bredda sitt kontaktnät och hela tiden lära nytt som ser bra ut i deras cv

I sitt arbete som rådgivare på TRR möter han ofta anställda som blivit uppsagda efter att ha varit på samma arbetsplats under lång tid. Den erfarenhet TRR:s rådgivare har, vilket även statistiken visar, är att det tar längre tid att få ett nytt jobb för den som varit på samma företag i 15 år eller längre.

– Det visar hur viktigt det är att byta jobb oftare och att fokusera på sin egen utveckling. Det är nödvändigt i dagens arbetsliv, som präglas av omstruktureringar, omställningar, digitalisering och ständiga förändringar.

Om alltför många år på en och samma arbetsplats kan ligga en till last, samtidigt som man inte heller vill bli sedd som en opålitlig hoppjerka av arbetsgivare och rekryterare, så är frågan när det egentligen är optimalt att byta jobb.

– Det går inte att säga ett exakt antal år när det gäller det. Men om man är på samma arbetsplats väldigt länge så stannar man också lite i utvecklingen. Visserligen kan du byta tjänst och uppgifter internt, men i dag är få företag tillräckligt stora för att kunna erbjuda den utvecklingen och då kan man behöva byta både företag och innehåll i tjänsten, säger Jan Paulusz.

Det man i första hand behöver se till är att utvecklas på den arbetsplats man är på och att få det dokumenterat.

– Det är viktigare att tänka på än hur länge man ska stanna på en arbetsplats. Har du ett ständigt lärande där du är kan du stanna ganska länge, säger Jan Paulusz.

MÅNGA VILL MEN VÅGAR INTE

Enligt en undersökning från TRR, Trygghetsrådet, 2016 hade ungefär 1,1 miljoner anställda i Sverige bytt jobb det senaste året. Samtidigt funderade 1,8 miljoner på att göra det. För nära hälften av de tillfrågade i undersökningen var orsaken till att man ville byta arbete en önskan om att få utvecklas mer. De övriga var missnöjda med lönen eller chefen.

Andra studier har också visat att många vill byta jobb men inte gör något åt saken. Däribland en undersökning som gjordes på uppdrag av Folkuniversitetet för några år sedan, enligt vilken de vanligaste orsakerna till att många trots allt stannar kvar på sitt nuvarande arbete är att man inte vet vad man skulle vilja göra i stället, att ett jobbyte upplevs vara en alltför stor risk och att man helt enkelt inte hittar några jobb att söka.

"HOPPJERKAN"

Länge hade den som ofta bytte jobb låg status i samhället. På 1950-talet var en vanlig uppfattning att man skulle vara lojal mot det företag där man var anställd och vara tacksam för sitt jobb, oavsett lönen.

En ”hoppjerka”, alltså den som gjorde täta jobbyten, sågs också som kostsam av arbetsgivarna, bland annat därför att den aldrig ansågs hinna få full kompetens.

I dag kan unga vilja byta arbete ofta och många arbetsgivare anser att det är meriterande. Några förklaringar som har getts till den förändring som skett är en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, fokuserad på utbildning som matchar efterfrågan, och att allt fler har flyttat från landsbygden till större städer.

Andra orsaker kan vara att vi har fått en bättre välfärd, högre utbildning, ett större informationsflöde och känner större makt över våra liv.