Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

Så blir du headhuntad

Headhunting blir allt vanligare på svensk arbetsmarknad. Med rätt profil på Linkedin och lite mingel får du jobben att komma till dig.
David Österberg Publicerad
Man i kostym bakom bilder och Linkedin-symboler.
Linkedin är en viktig faktor för att bli hittad av rekryterare. Foto: Colourbox.com

Under många år var annonsering den vanligaste rekryteringsmetoden. Men headhunting – eller search – blir allt vanligare. Det innebär att ett företag som vill nyanställa vänder sig till en rekryterare som söker upp lämpliga kandidater.

— Runt 60 procent av alla som arbetar söker inte nytt jobb, men kan tänka sig att byta om rätt uppdrag dyker upp. Och för en arbetsgivare är det ofta en fördel att anställa en person som söker sig till något, snarare än bort från något, säger Mats Kullenberg, vd för rekryteringsbolaget Dreamwork.

Jakten på den perfekta kandidaten börjar med ett besök på företaget som ska anställa. Rekryteraren gör en noggrann kravspecifikation för att öka chanserna att rätt person hamnar på rätt plats.

— De flesta företag rekryterar inte så ofta. Därför blir vår roll också att vara konsultativa och ifrågasättande. Är det här verkligen vad ni behöver på sikt? Ibland får vi företagen att inse att de letar efter en Jesusfigur och att de kanske tvingas nöja sig med en lärjunge, eller till och med en kardinal, beroende på hur stor brist det är på kandidater i en viss bransch. Vi rekryterar i första hand chefer och specialister och efterfrågan är oerhört hög just nu. De flesta bolag går bra och det är kandidaternas marknad, säger Mats Kullenberg.

Sökandet efter lämpliga kandidater sker främst på Linkedin. Rekryterarna på Dreamwork arbetar med ett särskilt verktyg som gör det möjligt att leta bland Linkedins tre miljoner medlemmar. Mats Kullenberg är övertygad om att de traditionella jobbannonserna är på väg bort och att Linkedin blir allt viktigare. 

— Att rekrytera en ingenjör, IT-utvecklare eller löneadministratör via annons är nästan omöjligt. Där blir search oundvikligt. Och jag tror inte att det dröjer länge innan headhunting även kommer till kollektivsidan, säger han.

När rekryterarna har hittat lämpliga kandidater tar de kontakt för att höra om det finns intresse att byta arbetsgivare. Därefter väntar intervjuer och personlighetstester och till slut presenteras mellan en och tre kandidater för uppdragsgivaren.

Är det smickrande att bli kontaktad av en headhunter?
— Det tycker nog de flesta. Och det är det också. Vi letar ju bara upp folk som är duktiga, som andra har pratat gott om och som har gjort bra saker.

Hur ökar man sina chanser att bli headhuntad?
— Var aktiv på Linkedin. Där är alla headhunters. Din profil och ditt cv ska vara uppdaterade, med en proffsig bild och rätt rubrik under titeln. När vi gör vår första sökning använder vi algoritmer och söksträngar. Om man har skrivit ”looking for new opportunities” i stället för ”kommunikationschef” riskerar man att sökningen missar.

— Nätverka både digitalt och i verkligheten. Var aktiv i idrottsföreningar, gå på mingel, ta ideella uppdrag, gå på seminarier. Se till att du är där representanter för näringslivet är.

SÅ SKAPAR DU EN BRA LINKEDINPROFIL

  • Använd en profilbild. Det ska vara en ansiktsbild och du får gärna le på bilden.
  • Använd nyckelord i din rubrik för att underlätta för andra att hitta dig via sökfunktionen.
  • Skriv en bra sammanfattning. Bygg texten i jag-form och använd nyckelord som du vill förknippas med. Lägg in bilder och videoklipp.
  • Sammanfatta din roll, viktiga insatser och kunskaper. Utnyttja storytelling och berätta en kortfattad och bra historia om dig själv.
  • Nämn ideella uppdrag, utmärkelser och hedersuppdrag.
  • Gå med i relevanta grupper, följ nyhetsflöden och företag.
  • Be relevanta människor att rekommendera dig.
  • Lista minst tio kärnkompetenser.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

Arbetsprov, tester – och total tystnad

Eleonor Björch Lowe lade många timmar på intervjuer och tester, och två dagar på ett arbetsprov. Sedan hörde hon ingenting. Hennes fall är inte unikt. Hur mycket ska en arbetssökande stå ut med?
Publicerad 30 oktober 2025, kl 06:03
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser utan återkoppling – 'Jag kände mig utnyttjad'. Illustration av ett sportlopp där huvudpersonen får se någon annan ta emot medalj.
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser med tester och arbetsprov – utan återkoppling. Läs Eleonors och Henriks berättelser om hur det känns att bli utnyttjad i jakten på ett jobb. Illustration: Mattias Käll.

Eleonor Björch Lowe hade en pirrig känsla i magen. Hon hade sökt ett spännande jobb i mediebranschen som hon verkligen ville ha, och företaget verkade gilla henne.

– De var jättenöjda efter första intervjun och ville gå vidare med mig. Det skulle först bli personlighetstest, IQ-test och sedan intervju med en högre chef. Och det var ju inga konstigheter, säger Eleonor Björch Lowe.

Processen rullade på, hon kände att hon verkligen hade en chans att få det här jobbet. Förlaget meddelade att de valt ut några få kandidater som skulle få göra ett arbetsprov i form av förslag på tre produkter som bolaget skulle kunna sälja.

– Det var ju en hel del jobb med att kolla marknaden för de här idéerna, hitta potentiella personer som kunde producera och kolla trender utomlands. Det krävdes mycket research och jag ägnade hela två arbetsdagar åt förberedelserna, dessutom under min semester.

Två veckor utan svar efter anställningsintervju

Eleonor Björch Lowe, kritisk till hur företag hanterar kandidater i rekryteringsprocesser.
Eleonor Björch Lowe. Foto: Privat.

Powerpointpresentationen, komplett med marknadsundersökning och allt, gick fint. Eleonor Björch Lowe upplevde att hon hade presterat sitt absolut bästa, cheferna var också nöjda och bad slutligen om referenser som de ringde upp och hade långa samtal med. Sedan hände … ingenting. 
Två veckor gick utan ett pip.

– Det kändes ju rätt konstigt så till slut skickade jag ett mejl, skrev lite glatt att jag var nyfiken på hur det gick.

Svaret som kom några dagar senare från en av cheferna blev en chock. ”Jag är jätteledsen att behöva meddela dig det här, men vi kommer inte tillsätta den här tjänsten.” Men han skrev även att om de hade gjort det, skulle Eleonor Björch Lowe ha fått jobbet. ”Vi var jättenöjda med allting.”

– Jag trodde att han skojade. Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något. Hade de åtminstone sagt att det var ett plötsligt beslut om nedskärningar, eller att jag var en av två slutkandidater och att den andra fick jobbet, så hade jag ju kunnat förstå. Men jag fick ingen förklaring.

Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något

En SEO-specialist (expert på sökordsoptimering) som vi kan kalla Henrik har en liknande upplevelse. Han blev kontaktad av ett företag som tyckte att han skulle passa perfekt hos dem. Kul att testa något nytt, tänkte Henrik.

Först blev det intervju, sedan ett mejl med tio djupgående frågor om hans arbetsprocesser och tidigare erfarenheter. Henrik svarade noggrant.

– Kort efter kom ytterligare tolv frågor som var ännu mer detaljerade, denna gång om Metaannonsering, målgruppsegmentering, kampanjuppföljning, konverteringsdrivande material och ett logiktest. Jag presterade nästan felfritt, berättar Henrik.

När arbetsprov blir obetalt arbete

Slutligen blev han kallad till en andra intervju, där attityden från arbetsgivaren var lite mer nonchalant. Frågorna haglade: ”Om jag ska köpa vårt företagsnamn i Google Sök, hur mycket får jag betala? Hur funkar egentligen budgivningen i Google Ads? Hur hade du ökat klicken i våra nyhetsbrev? Hur ser man vilken målgrupp som klickar var i ett nyhetsbrev?”

Henrik gjorde återigen sitt allra bästa och lite senare hörde företaget av sig och meddelade att de hade gått vidare med andra kandidater. Sådant händer, resonerade Henrik. Däremot efterlyste han feedback, men trots flera påstötningar fick han aldrig något svar på varför han ratats.

– Jag fattar att man inte kan ge feedback till alla som söker ett jobb. Men det var ju de som hörde av sig till mig! Lägger man då lägger ner timmar på långa tester och djupgående frågor borde man väl åtminstone få ett svar?

Han lämnades med en känsla av tomhet: ”Vad gör jag som inte duger? Hur undviker jag att göra samma misstag igen?”

– Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb. Men i dag jobbar jag på ett företag där rekryteringsprocessen var jättesmidig och där jag kände mig både sedd och uppskattad.

Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb

Eleonor Björch Lowe å sin sida,blev förbannad. Även hon kände sig utnyttjad.

– Jag gav dem alla de här idéerna, all min research. Jag säger inte att de tänkte stjäla mina idéer, men det var så det kändes.

Hon mejlade företaget och uttryckte sin besvikelse över hanteringen, och fick ett snorkigt svar från HR som menade att man inte kunde förvänta sig att få ett jobb bara för att man sökt det.

– Men det handlade ju inte om det, vilket jag också svarade dem. Utan om att jag lägger ner så mycket tid, lämnar mina referenser och sedan hör man ingenting förrän man själv kontaktar dem – det är så otroligt dåligt skött. Jag skickade faktiskt en faktura för 16 timmars arbetstid. Förväntade mig inte alls att de skulle betala, det var mest för att markera. Men de betalade.

Lärdomarna tog hon med sig till sitt nuvarande jobb på tidningsförlaget Aller Media, där hon själv har ett visst rekryteringsansvar. Då påminns hon om vikten av att visa respekt för arbetssökande och den tid de lägger ner.

– Man kan inte svara alla som söker personligen, men ett automatiserat mejl är bättre än inget alls. Viktigast av allt är att vara tydlig från början med hur rekryteringsprocessen går till, och att höra av sig även om det är för att meddela att man ännu inte har något besked.

Text: Pernilla Fredholm.