Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

7 sätt att få toppjobbet

Drömmer du om ett chefsjobb med tyngd? Då är det viktigt att vara proaktiv, göra läxan ordentligt och våga visa upp brister. Här är rekryterarnas bästa råd för att lyckas nå hela vägen till toppen.
Publicerad 8 februari 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av en person som dricker kaffe, till vänster, och till höger en människa med ett förstoringsglas.
Från medarbetare till ledare. Att bli chef kräver hårt arbete, målmedvetenhet och en gnutta strategi. Här är sju konkreta tips från rekryterare som hjälper dig att nå hela vägen till toppen. Illustration: Mia Nilsson.

1.  ”UPPVAKTA” OCH MINGLA

Se till att äga din karriär. Var proaktiv och lär känna headhunter och potentiella arbetsgivare medan du är stark och fortfarande trivs på ditt jobb. Ha en uppdaterad karriärplan och nätverka regelbundet. Att visa intresse för en annan arbetsgivare är inte att vara illojal. En skicklig headhunter leder 10–20 uppdrag per år och i varje uppdrag söker hen efter en specifik kandidatprofil. Det är därför bra att så tidigt som möjligt börja bygga relationerna, mingla och försöka lära känna alla headhunter som kan tänkas passa.


2. GÖR LÄXAN

First impressions last. Du behöver förbereda dig innan du tar kontakt med en chefsrekryterare. Skapa en karriärplan. 

  • Bestäm dig för vad du vill, när, hur och varför. 
  • Inventera dina mest värdefulla styrkor, erfarenheter och kompetenser. 
  • Fila på din säljpitch: Varför ska arbetsgivaren välja just dig? 
  • Uppdatera och putsa ditt cv och din Linkedinprofil. 
  • Värm upp dina referenter. 
  • Lista intressanta roller och företag.
  • Kartlägg alla relevanta headhunter. 
  • Använd ditt nätverk och be om personliga intron.
  • Kontakta alla och följ upp.

 

3. MEJLA FÖRST

Skicka ett kortfattat mejl. Det ska tydligt förklara vem du är och varför du kontaktar den specifika headhuntern just nu. Inkludera inte cv. Bifoga din Linkedinprofil och föreslå att ses kort över en kaffe för att lära känna varandra.

 

4. TA EN ”FÖRUTSÄTTNINGSLÖS KAFFE” 

Tid är pengar. Om du inte har turen att få ett varmt personligt intro från en gemensam bekant så finns det egentligen bara tre skäl till varför en headhunter skulle gå med på att träffas ”förutsättningslöst”. 

  • Din cv-profil passar ett aktuellt rekryteringsuppdrag (ovanligt).
  • Din cv-profil passar hens rekryteringsnisch (vanligare). 
  • Din cv-profil kan ge headhuntern värdefull marknadsinfo (vanligast). 

Acceptera att headhuntern i mötet främst kanske är intresserad av att skvallra om marknaden för att kartlägga kandidater till sina aktuella uppdrag. Var i så fall generös – det lönar sig i längden. De bästa tänker långsiktigt och ser dig som potentiell källa, kandidat och kund i en och samma person. Glöm inte att följa upp skriftligt i ett mejl och tacka för mötet/kontakten. Sammanfatta kort ditt nuvarande karriärmål.

 

5. KOM IHÅG: HEADHUNTERN HAR ELEFANTMINNE

Stalka inte headhuntern. Kontakta igen bara om det finns ett konkret skäl – exempelvis för att meddela att du har bytt jobb, ändrat målinriktning eller liknande. Kontakta aldrig en headhunter bara för att fråga vad som händer i branschen (som många gör).

 

6. VAR TRANSPARENT

Våga visa brister. När allt är på plats – kompetenser och profilkrav – är det en bra idé att våga vara transparent och blotta riktiga svagheter. ”Jag kan vara lite sen med deadlines, men jag vet det och jobbar på det.” Försök inte låta påskina att du är perfekt. 


7. OM MÖTET INTE BLIR AV

Att misslyckas med att få till ett möte är inte kul. Men det är inte ett nederlag. Och ta det inte personligt – det betyder bara att du inte passar in på headhunterns radar just nu. Fråga om det finns någon annan headhunter som hen rekommenderar.

De flesta headhunter är specialiserade. Att söka sig till ”fel” headhunter är oftast slöseri med tid. Försök reda ut vilken konsult som bäst matchar dig på varje rekryteringsfirma innan du tar en första kontakt. Kontakta också bara en headhunter i taget.

Källa: Boken ”Allt du vill veta om headhunting men aldrig vågat fråga” av Carl Schander och Filip Strömbäck, som driver bolaget Exparang.

 

Text: Katarina Markiewicz

Karriär

Exitsamtal: Snygg sorti med värdefull feedback

En chans att vända blad, att göra sin röst hörd och förändra. Men också en risk att få dåliga referenser. Det finns både för- och nackdelar med exitsamtal, som blir allt vanligare i arbetslivet.
Publicerad 19 februari 2024, kl 06:02
En tecknad bild föreställande en kvinna som vinkar farväl på en avtackning på jobbet med kaffe och blommor.
Varför exitsamtal? Du lär dig hur du kan använda exitsamtalet för att ge och ta emot feedback, reflektera över din tid på företaget och avsluta din anställning på ett professionellt sätt. Illustration: Christina Hägerfors.

Exitsamtal, avslutande samtal, avgångssamtal eller engelskans offboarding är alla benämningar på ett slags intervju där du som anställd knyter ihop säcken och tackar för den tid som varit. En chans till en snygg sorti som är mer än kaffe, tårta och tacktal.

Sara Hägglund.
Sara Hägglund.

I den bästa av världar kan det bli en strukturerad avslutningsprocess som ger utrymme att uttrycka både ris och ros till arbetsgivaren du lämnar.

Sara Hägglund är ekonomikonsult och har nyligen haft ett exitsamtal när hon slutade på sitt tidigare arbete.

– Det var jättebra och en superviktig möjlighet att förklara varför jag valde att gå vidare till ett annat jobb. Att verkligen bli lyssnad på fick mig att må bra och jag tror även att mina synpunkter på sikt gynnar företaget, eftersom personalen är den allra största tillgången, säger Sara Hägglund.

Exitsamtal feedback för arbetsgivaren

Hon framhåller vikten av att känna sig trygg med den som håller i samtalet och att dessutom få vara anonym i rapporteringen.

– Det var en förutsättning för att jag skulle kunna säga vad jag verkligen tyckte och uttrycka kritik mot organisationen på olika sätt. Men mest hade jag positiva saker att säga. Jag trivdes bra på min förra arbetsplats, men kom så småningom till en platå där jag tyckte att min inlärningskurva och utveckling stannade av. Det tog jag också upp i exitsamtalet, förklarar Sara Hägglund.

HR-konsulten Ulrika Mattsson, som driver det egna företaget People and Business, har hållit många exitsamtal på flera olika företag. Även hon framhåller anonymiteten som en viktig och given grund för ett bra exitsamtal. Ibland händer det att medarbetaren inte vågar föra fram kritik av rädsla att få negativa referenser.

– Vid ett exitsamtal förklarar jag att det som kommit fram inte förs vidare direkt. Jag samlar i stället ihop och sammanställer synpunkter från flera samtal innan jag presenterar något för organisationen. På så sätt blir eventuella trender tydliga på gruppnivå, utan att någon enskild individ hängs ut. Dessutom brukar jag skicka ut en anonymiserad enkät när jag håller samtalen inom större organisationer. I mindre sammanhang går det i allmänhet att räkna ut vem som svarat eftersom det inte är så många som slutar, då är det inte så lämpligt, säger Ulrika Mattsson.

Anonymitet - en viktig faktor

Hon råder dig som erbjuds exitsamtal att tänka efter och gå på den egna magkänslan om det känns tryggt eller inte att ge information. Och sedan göra en avvägning och fråga dig själv: Finns det några risker för mig? Vad har jag att vinna? Kan det ge dåliga referenser? Är det i så fall värt det?

– Du har ingen skyldighet att informera, men för de flesta överväger fördelarna med att dela med sig. Generellt sett mår vi människor bra av att göra våra röster hörda och känna oss inkluderade. Ett exitsamtal kan också vara en hjälp för kollegorna som blir kvar att få det bättre – om företaget lyssnar på dina synpunkter. Men framför allt är det ett sätt att vända blad och gå vidare, säger Ulrika Mattsson.

Möjlighet till reflektion och insikt

För Sara Hägglund blev samtalet också en chans att ta sig tid och reflektera över de två och ett halvt år som hon arbetat i företaget hon lämnade.

– Det gjorde att jag till fullo insåg vad mycket bra jag och min grupp har åstadkommit. Jag kände mig stolt och slutade med huvudet högt. Efter exitsamtalet känns det också lättare att komma tillbaka till min tidigare arbetsgivare, om jag i framtiden skulle vilja det.

Text: Gertrud Dahlberg

Karriär

De bytte karriär - och fick bättre livskvalitet

De flesta har nog någon gång drömt om att byta karriär och göra något helt annat. Möt tre personer som gjort slag i saken – och fått bättre livskvalitet.
Publicerad 2 februari 2024, kl 06:02
Tre personer som alla bytt karriär mitt i livet.
De sadlade om. Anders, Magnus och Jenny bytte karriär mitt i livet - och fick mer livskvalitet. Foto: Lars Jansson/Joachim Grussell/Beatrice Graalheim.
Anders Holmquist i jobbkläder utanför sin sopbil.
Anders Holmquist gillar att köra sopbil och hämta trädgårdsavfall. Foto: Lars Jansson.

PRODUKTIONSCHEFEN SOM BLEV SOPHÄMTARE

”Jag vill absolut inte tillbaka”

Många skakade på huvudet när Anders Holmquist bytte karriär och lön. Själv njuter han av friheten, att få jobba utomhus och träffa människor.

Tredje gången gillt. Anders Holmquist i Helsingborg sa upp sig flera gånger, men blev hela tiden övertalad att stanna kvar på jobbet som produktionschef.

– Efter 35 år i livsmedelsindustrin ville jag göra något annat innan jag blev för gammal. Jag visste inte vad, bara att det skulle vara ett arbete utomhus. Men eftersom jag inte hade någon plan blev jag kvar, säger Anders Holmquist, som i dag är 54 år.

Efter en långsemester i Thailand hade beslutet mognat fram. Nu fanns ingen återvändo. Trots att hans chef än en gång försökte övertyga honom och gav välmenande råd om att ”inte göra något dumt”.

Han grunnade över olika möjligheter – traktorgrävare, betongarbetare, snickare?

– Jag trivdes på mitt gamla jobb, men mina dagar var långa och under vinterhalvåret både kom och gick jag till jobbet i mörkret och såg ingen däremellan.

Han tog kontakt med Trygghetsrådet, TRR, och fick möjlighet att delta i kurser och höra diverse föreläsningar. Men vändpunkten kom först under en paneldebatt där en HR-chef berättade om en försäljningschef som hade börjat köra sopbil.

– Det var något som jag också skulle kunna göra. Jag har ett stort motorintresse och beslöt mig för att ta lastbilskort. Sedan fick jag jobb på Nordvästra Skånes Renhållnings AB, berättar han.

I dag har Anders Holmquist kört trädgårdssopor i två år och stortrivs.

– Det är roligt att köra lastbil och träffa människor. Jag är en social typ som gillar att snacka med folk.

Han uppskattar också friheten och att få möjlighet att vara utomhus i alla väder.

– Dessutom går jag mycket om dagarna och får på så sätt betald motion. Jag tycker jobbet är fantastiskt!

Att gå från chef till sopgubbe har naturligtvis inneburit en sänkt lön. Men Anders menar att det är oväsentligt, han har ändå aldrig levt över sina tillgångar och har inga lån.

Anders hustru har varit ett stort stöd, peppat, pekat på fördelarna med kortare arbetsdagar och inte minst att få mer tid för varandra. Tidigare arbetade han minst tio timmar per dag, ofta på helgerna och behövde dessutom vara tillgänglig nästan jämt.

– Så här efteråt har jag lite dåligt samvete för att jag sällan varit med på barnens skolavslutningar eftersom jobbet alltid har kommit först.

Beslutet att gå från chef till sopgubbe väckte till en början omgivningens reaktioner.

– Vissa höjde på ögonbrynen och tyckte att det var ett statustapp. De kunde inte förstå mitt val. I dag tror jag att alla inser att jag är samme Anders som förr.

Även hans tre vuxna barn tyckte att beslutet var konstigt.

– Det klingade inte högt att bli sopgubbe. Men vi tog en diskussion och enades om att människor är lika mycket värda oavsett titel, vi har alla har ett uppdrag att fylla. I dag tror jag till och med att barnen är lite stolta över mig.

Innan han började det nya jobbet hände det att även Anders tvivlade över sitt beslut. Vem skulle vilja anställa en 50-åring? Skulle han ångra sig och längta tillbaka till chefsjobbet?

– Jag tyckte ju om att ha personalansvar och har brunnit för att bygga relationer. Det är stimulerande att få folk att trivas och att se personalen nöjd.

Då och då kan han känna ett uns av saknad, men samtidigt en stor lättnad.

– Jag vill absolut inte tillbaka. I dag har jag tid för återhämtning och jag uppskattar verkligen att ha en fritid. Det är nytt och skönt, säger Anders Holmquist.

Magnus Hermansson i ett klassrum.
Lärarjobbet har blivit långt bättre än vad Magnus Hermansson vågat hoppas på. Foto: Joachim Grussell.

FABRIKSCHEFEN SOM BLEV LÄRARE

”Det är stort att vara del av elevernas framtid”

Efter yrkesbytet känner sig Magnus Hermansson lugnare, mindre stressad och mår överlag bättre.

Hög lön. Spännande utmaningar. Många roliga resor runtom i världen.

Magnus Hermanssons arbete som fabrikschef hade många uppsidor. Men det innebar även konstant hög belastning och en gnagande känsla av att aldrig vara riktigt ledig. Och familjen kom i kläm.

Sju år senare ser Magnus Hermansson tre anledningar till varför han vid 51 års ålder sadlade om från fabrikschef till högstadielärare.

– Jag hade under många år jobbat med förändringsarbete och kom till en punkt där jag kände att jag inte längre utvecklades, säger han.

Pendlingen mellan Stockholm och Västerås gjorde dagarna långa. Magnus ville se mer av sina två barn innan de flyttade hemifrån.

– Dessutom ville jag hjälpa andra att kunna få en lika bra utbildning och möjlighet till så roliga jobb som jag själv har haft, säger Magnus Hermansson, som har en examen som civilingenjör.

I samma veva läste han om den skriande lärarbristen och sökte ett utbildningsprogram hos organisationen Teach for Sweden, som erbjöd full lön och möjlighet att läsa lärarexamen på distans.

– Det passade mig. Organisationens mål är att eleverna ska göra praktik på en skola i ett socialt utsatt område. Jag trivdes så bra på min skola att jag blev kvar efter praktiken, berättar han.

Magnus Hermansson ser klara likheter mellan sitt tidigare chefsjobb och läraryrket.

– Båda handlar om ledarskap. Det är ofta mer ordningsproblem i ett klassrum än på en arbetsplats. Å andra sidan blir det ofta roliga diskussioner. Jag får också chans att bygga relationer och är en del av elevernas resa in i framtiden. Det är stort.

Den tidigare yrkeserfarenheten är till hjälp när han undervisar.

– Kemi, fysik och biologi kan uppfattas som abstrakt och det kan vara svårt att se den praktiska nyttan. Min långa tid i tekniska yrken kanske gör att jag kan göra de ämnena mer greppbara och verklighetsnära.

Hans råd till andra chefer inom teknisk industri som funderar på att sadla om är kort: Hoppa på!

– Det finns alltid vägar tillbaka till chefsroller om du skulle vilja, säger Magnus Hermansson.

Han räknade själv med att ångra sig. Det har dock inte hänt.

– Läraryrket är långt bättre än vad jag vågade hoppas på. Det är dagliga unika möten och jag måste hela tiden lära nytt för att kunna undervisa. Det motiverar min hjärna, jag känner mig ännu mer nyfiken än förut.

Lönen är förvisso betydligt sämre än tidigare.

– Det var jag medveten om. Men jag har tjänat så bra att jag kommer att ha en god pension. Och pengar är inte allt.

En stor fördel med yrkesväxlingen är att han känner sig lugnare, mindre stressad och överlag mår bättre.

– Familjen har fått en mer närvarande pappa och make. Nu kan jag vara ledig ibland. Det kunde jag inte som chef.

Jenny Grindestam på gymmet.
Man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och jobba med något helt nytt, tycker Jenny Grindestam. Foto: Beatrice Graalheim.

PRODUKTCHEFEN SOM BLEV KOSTRÅDGIVARE

”Det är både läskigt och härligt”

Jenny Grindestam dagdrömde om att få jobba med träning, men behövde en spark i baken för att komma till skott. I dag är hon egenföretagare i hälsa.

Nu eller aldrig!

Det tänkte 46-åriga Jenny Grindestam när hon tog steget från produktchef till personlig tränare och kostrådgivare på en gymkedja.

– Jag hade jobbat på samma företag i mer än 20 år. Om jag skulle göra något annat var det dags nu. Och erbjudandet kändes bara ”wow”, säger Jenny Grindestam, som numera är konsult och sin egen chef med enskild firma.

Hon trivdes bra på sitt tidigare arbete på Guldfågeln.

– Jag har ett stort matintresse och en grundutbildning som kock. Som chef var mitt uppdrag bland annat att ta fram och marknadsföra nya produkter. Det var stimulerande och roligt, säger hon.

Ändå växte en stark längtan efter att prova något nytt.

På fritiden har Jenny Grindestam haft ett brinnande intresse för träning och är bland annat licensierad padelinstruktör. Det var hennes personlige tränare som erbjöd henne att börja arbeta tillsammans med honom. Det blev en knuff att våga sadla om.

– Jag har nog egentligen alltid haft en längtan efter att få ägna mig helt åt träning och kostrådgivning, men det har känts osäkert att ha egen firma, säger Jenny Grindestam.

Oron finns kvar, men känslan av förväntan är större.

– Även om det är lågkonjunktur tror jag folk vill träna och ta hand om sig.

Ekonomiskt kommer det att bli en ganska stor skillnad jämfört med tidigare, när en chefslön kommit in på kontot varje månad.

– Utan en man med heltidsjobb hade jag inte vågat. Genom åren har jag också sparat lite pengar som det nu är det läge att använda.

Har du något råd till andra som funderar på att förverkliga sin livsdröm?

– Kolla om du har möjlighet att vara tjänstledig för att prova på det nya. Det hade jag. Då kan du komma tillbaka om det inte skulle funka.

– Samtidigt tror jag att man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och göra vad man tycker är roligt. Jag är inte modig, men nu har jag litat på min magkänsla. Det är både läskigt och härligt.

Text: Gertrud Dahlberg.