Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Många skakade på huvudet när Anders Holmquist bytte karriär och lön. Själv njuter han av friheten, att få jobba utomhus och träffa människor.
Tredje gången gillt. Anders Holmquist i Helsingborg sa upp sig flera gånger, men blev hela tiden övertalad att stanna kvar på jobbet som produktionschef.
– Efter 35 år i livsmedelsindustrin ville jag göra något annat innan jag blev för gammal. Jag visste inte vad, bara att det skulle vara ett arbete utomhus. Men eftersom jag inte hade någon plan blev jag kvar, säger Anders Holmquist, som i dag är 54 år.
Efter en långsemester i Thailand hade beslutet mognat fram. Nu fanns ingen återvändo. Trots att hans chef än en gång försökte övertyga honom och gav välmenande råd om att ”inte göra något dumt”.
Han grunnade över olika möjligheter – traktorgrävare, betongarbetare, snickare?
– Jag trivdes på mitt gamla jobb, men mina dagar var långa och under vinterhalvåret både kom och gick jag till jobbet i mörkret och såg ingen däremellan.
Han tog kontakt med Trygghetsrådet, TRR, och fick möjlighet att delta i kurser och höra diverse föreläsningar. Men vändpunkten kom först under en paneldebatt där en HR-chef berättade om en försäljningschef som hade börjat köra sopbil.
– Det var något som jag också skulle kunna göra. Jag har ett stort motorintresse och beslöt mig för att ta lastbilskort. Sedan fick jag jobb på Nordvästra Skånes Renhållnings AB, berättar han.
I dag har Anders Holmquist kört trädgårdssopor i två år och stortrivs.
– Det är roligt att köra lastbil och träffa människor. Jag är en social typ som gillar att snacka med folk.
Han uppskattar också friheten och att få möjlighet att vara utomhus i alla väder.
– Dessutom går jag mycket om dagarna och får på så sätt betald motion. Jag tycker jobbet är fantastiskt!
Att gå från chef till sopgubbe har naturligtvis inneburit en sänkt lön. Men Anders menar att det är oväsentligt, han har ändå aldrig levt över sina tillgångar och har inga lån.
Anders hustru har varit ett stort stöd, peppat, pekat på fördelarna med kortare arbetsdagar och inte minst att få mer tid för varandra. Tidigare arbetade han minst tio timmar per dag, ofta på helgerna och behövde dessutom vara tillgänglig nästan jämt.
– Så här efteråt har jag lite dåligt samvete för att jag sällan varit med på barnens skolavslutningar eftersom jobbet alltid har kommit först.
Beslutet att gå från chef till sopgubbe väckte till en början omgivningens reaktioner.
– Vissa höjde på ögonbrynen och tyckte att det var ett statustapp. De kunde inte förstå mitt val. I dag tror jag att alla inser att jag är samme Anders som förr.
Även hans tre vuxna barn tyckte att beslutet var konstigt.
– Det klingade inte högt att bli sopgubbe. Men vi tog en diskussion och enades om att människor är lika mycket värda oavsett titel, vi har alla har ett uppdrag att fylla. I dag tror jag till och med att barnen är lite stolta över mig.
Innan han började det nya jobbet hände det att även Anders tvivlade över sitt beslut. Vem skulle vilja anställa en 50-åring? Skulle han ångra sig och längta tillbaka till chefsjobbet?
– Jag tyckte ju om att ha personalansvar och har brunnit för att bygga relationer. Det är stimulerande att få folk att trivas och att se personalen nöjd.
Då och då kan han känna ett uns av saknad, men samtidigt en stor lättnad.
– Jag vill absolut inte tillbaka. I dag har jag tid för återhämtning och jag uppskattar verkligen att ha en fritid. Det är nytt och skönt, säger Anders Holmquist.
Efter yrkesbytet känner sig Magnus Hermansson lugnare, mindre stressad och mår överlag bättre.
Hög lön. Spännande utmaningar. Många roliga resor runtom i världen.
Magnus Hermanssons arbete som fabrikschef hade många uppsidor. Men det innebar även konstant hög belastning och en gnagande känsla av att aldrig vara riktigt ledig. Och familjen kom i kläm.
Sju år senare ser Magnus Hermansson tre anledningar till varför han vid 51 års ålder sadlade om från fabrikschef till högstadielärare.
– Jag hade under många år jobbat med förändringsarbete och kom till en punkt där jag kände att jag inte längre utvecklades, säger han.
Pendlingen mellan Stockholm och Västerås gjorde dagarna långa. Magnus ville se mer av sina två barn innan de flyttade hemifrån.
– Dessutom ville jag hjälpa andra att kunna få en lika bra utbildning och möjlighet till så roliga jobb som jag själv har haft, säger Magnus Hermansson, som har en examen som civilingenjör.
I samma veva läste han om den skriande lärarbristen och sökte ett utbildningsprogram hos organisationen Teach for Sweden, som erbjöd full lön och möjlighet att läsa lärarexamen på distans.
– Det passade mig. Organisationens mål är att eleverna ska göra praktik på en skola i ett socialt utsatt område. Jag trivdes så bra på min skola att jag blev kvar efter praktiken, berättar han.
Magnus Hermansson ser klara likheter mellan sitt tidigare chefsjobb och läraryrket.
– Båda handlar om ledarskap. Det är ofta mer ordningsproblem i ett klassrum än på en arbetsplats. Å andra sidan blir det ofta roliga diskussioner. Jag får också chans att bygga relationer och är en del av elevernas resa in i framtiden. Det är stort.
Den tidigare yrkeserfarenheten är till hjälp när han undervisar.
– Kemi, fysik och biologi kan uppfattas som abstrakt och det kan vara svårt att se den praktiska nyttan. Min långa tid i tekniska yrken kanske gör att jag kan göra de ämnena mer greppbara och verklighetsnära.
Hans råd till andra chefer inom teknisk industri som funderar på att sadla om är kort: Hoppa på!
– Det finns alltid vägar tillbaka till chefsroller om du skulle vilja, säger Magnus Hermansson.
Han räknade själv med att ångra sig. Det har dock inte hänt.
– Läraryrket är långt bättre än vad jag vågade hoppas på. Det är dagliga unika möten och jag måste hela tiden lära nytt för att kunna undervisa. Det motiverar min hjärna, jag känner mig ännu mer nyfiken än förut.
Lönen är förvisso betydligt sämre än tidigare.
– Det var jag medveten om. Men jag har tjänat så bra att jag kommer att ha en god pension. Och pengar är inte allt.
En stor fördel med yrkesväxlingen är att han känner sig lugnare, mindre stressad och överlag mår bättre.
– Familjen har fått en mer närvarande pappa och make. Nu kan jag vara ledig ibland. Det kunde jag inte som chef.
Jenny Grindestam dagdrömde om att få jobba med träning, men behövde en spark i baken för att komma till skott. I dag är hon egenföretagare i hälsa.
Nu eller aldrig!
Det tänkte 46-åriga Jenny Grindestam när hon tog steget från produktchef till personlig tränare och kostrådgivare på en gymkedja.
– Jag hade jobbat på samma företag i mer än 20 år. Om jag skulle göra något annat var det dags nu. Och erbjudandet kändes bara ”wow”, säger Jenny Grindestam, som numera är konsult och sin egen chef med enskild firma.
Hon trivdes bra på sitt tidigare arbete på Guldfågeln.
– Jag har ett stort matintresse och en grundutbildning som kock. Som chef var mitt uppdrag bland annat att ta fram och marknadsföra nya produkter. Det var stimulerande och roligt, säger hon.
Ändå växte en stark längtan efter att prova något nytt.
På fritiden har Jenny Grindestam haft ett brinnande intresse för träning och är bland annat licensierad padelinstruktör. Det var hennes personlige tränare som erbjöd henne att börja arbeta tillsammans med honom. Det blev en knuff att våga sadla om.
– Jag har nog egentligen alltid haft en längtan efter att få ägna mig helt åt träning och kostrådgivning, men det har känts osäkert att ha egen firma, säger Jenny Grindestam.
Oron finns kvar, men känslan av förväntan är större.
– Även om det är lågkonjunktur tror jag folk vill träna och ta hand om sig.
Ekonomiskt kommer det att bli en ganska stor skillnad jämfört med tidigare, när en chefslön kommit in på kontot varje månad.
– Utan en man med heltidsjobb hade jag inte vågat. Genom åren har jag också sparat lite pengar som det nu är det läge att använda.
Har du något råd till andra som funderar på att förverkliga sin livsdröm?
– Kolla om du har möjlighet att vara tjänstledig för att prova på det nya. Det hade jag. Då kan du komma tillbaka om det inte skulle funka.
– Samtidigt tror jag att man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och göra vad man tycker är roligt. Jag är inte modig, men nu har jag litat på min magkänsla. Det är både läskigt och härligt.
Text: Gertrud Dahlberg.
Lotta Vikström startade rekryteringsbolaget Be proud 2016. Ett företag som skulle se människan bakom cv:t och använda sig av personliga möten i stället för automatiserade tester. Hon har tidigare berättat för Kollega att hon inte tycker att personlighetstester är rätt väg att gå i rekrytering och att de snarare skrämmer bort lämpliga kandidater.
Gör: Grundare av Be best som arbetar med utbildningar och rådgivning om arbetsmiljö.
Ålder: 53 år.
Bor: Stockholm.
Nu meddelar Lotta Vikström på Linkedin att hon lägger ned efter att motståndet med både hat och hot blivit för mycket.
– Jag har känt under en tid att rekryteringsbranschen har väldigt stora utmaningar. Det har blivit en ganska bedrövlig bransch. Jag kände att jag inte vill vara en representant för den. Jag fick hat i flöden och kommentarer. Människor har postat bilder på mig och jag har fått skärmdumpar från vänner och andra i branschen, säger hon.
Lotta Vikström berättar att det är människor i samma bransch som skrivit om, och till henne och hon upplever att klimatet har förändrats. Samtidigt vill hon understryka att det också finns många som gör mycket bra i branschen.
– Det är inte som det varit förut när man hjälpte varandra och det fanns en gemensam tanke att vi ska hjälpa våra arbetssökande att hitta ett jobb. Det finns inte alls längre.
De elaka meddelandena och kommentarerna på sociala medier började redan för ett par år sedan när hon skrev inlägg om rekryteringstester och ifrågasatte hur bra de egentligen är. Då var tonen inte lika hård och Lotta Vikström upplevde att det var lättare att föra en diskussion.
På senare tid har hatet eskalerat, hävdar hon. Lotta Vikström berättar att hon fått meddelanden och läst kommentarer som ”hur fan kan hon få plats i media?”, ”hon är en jävla amatör” och ”hon kan ingenting om forskning”.
– Efter jag skrivit en debattkrönika i Arbetsvärlden kände jag att jag inte orkar hålla på och försvara mig längre. En sådan här verksamhet bygger på att man själv vill och att det finns ett engagemang och driv och jag känner att det har tagit slut nu.
Under inlägget på Linkedin har Lotta Vikström fått mycket stöttning i form av positiva kommentarer vilket hon berättar har betytt mycket för henne.
Framåt ska hon arbeta med sitt andra bolag Be best som hon tidigare har jobbat med parallellt med rekrytering. Be best arbetar med rådgivning och utbildningar om arbetsmiljö till chefer, medarbetare, elever och lärare.
