Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

De bytte karriär - och fick bättre livskvalitet

De flesta har nog någon gång drömt om att byta karriär och göra något helt annat. Möt tre personer som gjort slag i saken – och fått bättre livskvalitet.
Publicerad 2 februari 2024, kl 06:02
Tre personer som alla bytt karriär mitt i livet.
De sadlade om. Anders, Magnus och Jenny bytte karriär mitt i livet - och fick mer livskvalitet. Foto: Lars Jansson/Joachim Grussell/Beatrice Graalheim.
Anders Holmquist i jobbkläder utanför sin sopbil.
Anders Holmquist gillar att köra sopbil och hämta trädgårdsavfall. Foto: Lars Jansson.

PRODUKTIONSCHEFEN SOM BLEV SOPHÄMTARE

”Jag vill absolut inte tillbaka”

Många skakade på huvudet när Anders Holmquist bytte karriär och lön. Själv njuter han av friheten, att få jobba utomhus och träffa människor.

Tredje gången gillt. Anders Holmquist i Helsingborg sa upp sig flera gånger, men blev hela tiden övertalad att stanna kvar på jobbet som produktionschef.

– Efter 35 år i livsmedelsindustrin ville jag göra något annat innan jag blev för gammal. Jag visste inte vad, bara att det skulle vara ett arbete utomhus. Men eftersom jag inte hade någon plan blev jag kvar, säger Anders Holmquist, som i dag är 54 år.

Efter en långsemester i Thailand hade beslutet mognat fram. Nu fanns ingen återvändo. Trots att hans chef än en gång försökte övertyga honom och gav välmenande råd om att ”inte göra något dumt”.

Han grunnade över olika möjligheter – traktorgrävare, betongarbetare, snickare?

– Jag trivdes på mitt gamla jobb, men mina dagar var långa och under vinterhalvåret både kom och gick jag till jobbet i mörkret och såg ingen däremellan.

Han tog kontakt med Trygghetsrådet, TRR, och fick möjlighet att delta i kurser och höra diverse föreläsningar. Men vändpunkten kom först under en paneldebatt där en HR-chef berättade om en försäljningschef som hade börjat köra sopbil.

– Det var något som jag också skulle kunna göra. Jag har ett stort motorintresse och beslöt mig för att ta lastbilskort. Sedan fick jag jobb på Nordvästra Skånes Renhållnings AB, berättar han.

I dag har Anders Holmquist kört trädgårdssopor i två år och stortrivs.

– Det är roligt att köra lastbil och träffa människor. Jag är en social typ som gillar att snacka med folk.

Han uppskattar också friheten och att få möjlighet att vara utomhus i alla väder.

– Dessutom går jag mycket om dagarna och får på så sätt betald motion. Jag tycker jobbet är fantastiskt!

Att gå från chef till sopgubbe har naturligtvis inneburit en sänkt lön. Men Anders menar att det är oväsentligt, han har ändå aldrig levt över sina tillgångar och har inga lån.

Anders hustru har varit ett stort stöd, peppat, pekat på fördelarna med kortare arbetsdagar och inte minst att få mer tid för varandra. Tidigare arbetade han minst tio timmar per dag, ofta på helgerna och behövde dessutom vara tillgänglig nästan jämt.

– Så här efteråt har jag lite dåligt samvete för att jag sällan varit med på barnens skolavslutningar eftersom jobbet alltid har kommit först.

Beslutet att gå från chef till sopgubbe väckte till en början omgivningens reaktioner.

– Vissa höjde på ögonbrynen och tyckte att det var ett statustapp. De kunde inte förstå mitt val. I dag tror jag att alla inser att jag är samme Anders som förr.

Även hans tre vuxna barn tyckte att beslutet var konstigt.

– Det klingade inte högt att bli sopgubbe. Men vi tog en diskussion och enades om att människor är lika mycket värda oavsett titel, vi har alla har ett uppdrag att fylla. I dag tror jag till och med att barnen är lite stolta över mig.

Innan han började det nya jobbet hände det att även Anders tvivlade över sitt beslut. Vem skulle vilja anställa en 50-åring? Skulle han ångra sig och längta tillbaka till chefsjobbet?

– Jag tyckte ju om att ha personalansvar och har brunnit för att bygga relationer. Det är stimulerande att få folk att trivas och att se personalen nöjd.

Då och då kan han känna ett uns av saknad, men samtidigt en stor lättnad.

– Jag vill absolut inte tillbaka. I dag har jag tid för återhämtning och jag uppskattar verkligen att ha en fritid. Det är nytt och skönt, säger Anders Holmquist.

Magnus Hermansson i ett klassrum.
Lärarjobbet har blivit långt bättre än vad Magnus Hermansson vågat hoppas på. Foto: Joachim Grussell.

FABRIKSCHEFEN SOM BLEV LÄRARE

”Det är stort att vara del av elevernas framtid”

Efter yrkesbytet känner sig Magnus Hermansson lugnare, mindre stressad och mår överlag bättre.

Hög lön. Spännande utmaningar. Många roliga resor runtom i världen.

Magnus Hermanssons arbete som fabrikschef hade många uppsidor. Men det innebar även konstant hög belastning och en gnagande känsla av att aldrig vara riktigt ledig. Och familjen kom i kläm.

Sju år senare ser Magnus Hermansson tre anledningar till varför han vid 51 års ålder sadlade om från fabrikschef till högstadielärare.

– Jag hade under många år jobbat med förändringsarbete och kom till en punkt där jag kände att jag inte längre utvecklades, säger han.

Pendlingen mellan Stockholm och Västerås gjorde dagarna långa. Magnus ville se mer av sina två barn innan de flyttade hemifrån.

– Dessutom ville jag hjälpa andra att kunna få en lika bra utbildning och möjlighet till så roliga jobb som jag själv har haft, säger Magnus Hermansson, som har en examen som civilingenjör.

I samma veva läste han om den skriande lärarbristen och sökte ett utbildningsprogram hos organisationen Teach for Sweden, som erbjöd full lön och möjlighet att läsa lärarexamen på distans.

– Det passade mig. Organisationens mål är att eleverna ska göra praktik på en skola i ett socialt utsatt område. Jag trivdes så bra på min skola att jag blev kvar efter praktiken, berättar han.

Magnus Hermansson ser klara likheter mellan sitt tidigare chefsjobb och läraryrket.

– Båda handlar om ledarskap. Det är ofta mer ordningsproblem i ett klassrum än på en arbetsplats. Å andra sidan blir det ofta roliga diskussioner. Jag får också chans att bygga relationer och är en del av elevernas resa in i framtiden. Det är stort.

Den tidigare yrkeserfarenheten är till hjälp när han undervisar.

– Kemi, fysik och biologi kan uppfattas som abstrakt och det kan vara svårt att se den praktiska nyttan. Min långa tid i tekniska yrken kanske gör att jag kan göra de ämnena mer greppbara och verklighetsnära.

Hans råd till andra chefer inom teknisk industri som funderar på att sadla om är kort: Hoppa på!

– Det finns alltid vägar tillbaka till chefsroller om du skulle vilja, säger Magnus Hermansson.

Han räknade själv med att ångra sig. Det har dock inte hänt.

– Läraryrket är långt bättre än vad jag vågade hoppas på. Det är dagliga unika möten och jag måste hela tiden lära nytt för att kunna undervisa. Det motiverar min hjärna, jag känner mig ännu mer nyfiken än förut.

Lönen är förvisso betydligt sämre än tidigare.

– Det var jag medveten om. Men jag har tjänat så bra att jag kommer att ha en god pension. Och pengar är inte allt.

En stor fördel med yrkesväxlingen är att han känner sig lugnare, mindre stressad och överlag mår bättre.

– Familjen har fått en mer närvarande pappa och make. Nu kan jag vara ledig ibland. Det kunde jag inte som chef.

Jenny Grindestam på gymmet.
Man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och jobba med något helt nytt, tycker Jenny Grindestam. Foto: Beatrice Graalheim.

PRODUKTCHEFEN SOM BLEV KOSTRÅDGIVARE

”Det är både läskigt och härligt”

Jenny Grindestam dagdrömde om att få jobba med träning, men behövde en spark i baken för att komma till skott. I dag är hon egenföretagare i hälsa.

Nu eller aldrig!

Det tänkte 46-åriga Jenny Grindestam när hon tog steget från produktchef till personlig tränare och kostrådgivare på en gymkedja.

– Jag hade jobbat på samma företag i mer än 20 år. Om jag skulle göra något annat var det dags nu. Och erbjudandet kändes bara ”wow”, säger Jenny Grindestam, som numera är konsult och sin egen chef med enskild firma.

Hon trivdes bra på sitt tidigare arbete på Guldfågeln.

– Jag har ett stort matintresse och en grundutbildning som kock. Som chef var mitt uppdrag bland annat att ta fram och marknadsföra nya produkter. Det var stimulerande och roligt, säger hon.

Ändå växte en stark längtan efter att prova något nytt.

På fritiden har Jenny Grindestam haft ett brinnande intresse för träning och är bland annat licensierad padelinstruktör. Det var hennes personlige tränare som erbjöd henne att börja arbeta tillsammans med honom. Det blev en knuff att våga sadla om.

– Jag har nog egentligen alltid haft en längtan efter att få ägna mig helt åt träning och kostrådgivning, men det har känts osäkert att ha egen firma, säger Jenny Grindestam.

Oron finns kvar, men känslan av förväntan är större.

– Även om det är lågkonjunktur tror jag folk vill träna och ta hand om sig.

Ekonomiskt kommer det att bli en ganska stor skillnad jämfört med tidigare, när en chefslön kommit in på kontot varje månad.

– Utan en man med heltidsjobb hade jag inte vågat. Genom åren har jag också sparat lite pengar som det nu är det läge att använda.

Har du något råd till andra som funderar på att förverkliga sin livsdröm?

– Kolla om du har möjlighet att vara tjänstledig för att prova på det nya. Det hade jag. Då kan du komma tillbaka om det inte skulle funka.

– Samtidigt tror jag att man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och göra vad man tycker är roligt. Jag är inte modig, men nu har jag litat på min magkänsla. Det är både läskigt och härligt.

Text: Gertrud Dahlberg.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

9 skäl att inspireras av elitidrotten

Inom elitidrotten är man skicklig på att bygga team och få individer att prestera på topp. Här kan arbetslivet ha mycket att lära.
Lina Björk Publicerad 12 juni 2024, kl 06:02
Vikten av förberedelse, självmedvetenhet och utvärdering är avgörande för att lyckas inom elitidrotten. Det är något för arbetslivet att ta efter, anser Markus Johannesson och Johan Fallby. Illustration: Jens Magnusson, Foto Annci Gustavsson

Både Markus Johannesson och Johan Fallby har bakgrund inom elitidrotten. Markus som fotbollsspelare, Johan inom bordtennis. Här har de mött miljöer som var varit stressiga, påfrestande och utmanande. De praktiska erfarenheterna, tillsammans med forskning från idrottspsykologi och kognitiv beteendeterapi, har de samlat i boken JAGET FÖRE LAGET. En handbok för chefer och ledare på alla nivåer, men även för medarbetare som vill leda sig själva.

Markus Johannesson

– Arbetslivet ställer höga krav på oss. Vi ska prestera, ofta med snabba puckar. En elitidrottare som ska vara i sitt livs form ägnar sig åt systematiska förberedelser. Ledare i arbetslivet kan eller gör inte på samma sätt – av olika anledningar – och vi tror att de kan dra nytta av den kunskapen, säger Markus Johannesson.

Det krävs systematik, träning och utvärdering för att uppnå maximalt resultat, menar duon.

– För att få till det måste vi titta på vår prestationsmiljö, alltså arbetsplatsen eller arenan där vi presterar. Här finns både fysiska, sociala och psykologiska faktorer som påverkar. Har ni all teknisk support som behövs, hur ser relationer och kommunikation ut och vilken motivation har medarbetarna? säger Johan Fallby.

Men prestationsmiljön innebär inte bara fysiska förutsättningar. För att prestera på topp behöver vi även må bra. Länge fanns en bild av elitidrottsmän som övermänniskor, starka och motståndskraftiga. Så ser verkligheten inte alltid ut.

Johan Fallby

– Även elitidrottare som presterar på topp mår dåligt ibland. Men det finns några skyddande faktorer. I en funktionell prestationsmiljö ges tillfälle att kombinera prestation och välmående. Det innebär exempelvis tid för återhämtning, goda relationer och funktionellt ledarskap, säger Johan Fallby.

I ett mer snabbspolande arbetsliv är vikten av förberedelse, självmedvetenhet och utvärdering avgörande för att lyckas som ledare. Som hjälp på traven för ledare som vill skapa prestationsmiljöer har Markus Johannesson och Johan Fallby identifierat nio områden där arbetslivet skulle kunna inspireras av elitidrotten.

1.Träning, förberedelse och utvärdering.

Idrottare förbereder sig minutiöst i åratal för att nå elitnivå. De lägger tid på detaljer, förbereder sig med vila, kost och sömn, samt utvärderar både träning och tävling. Som chef kan du integrera samma metoder i arbetslivet.

2.En organisationskultur driven av kunskap.

Idrotten arbetar med specialister från vetenskapliga områden för att driva kunskapen i organisationen framåt. De jobbar tätt tillsammans för att skapa en kunskapsdriven organisation och dra nytta av varje individs kompetens maximalt.

3.Ett nära ledarskap.

Idrottsverksamhet bygger på nära samarbete mellan ledare och idrottare, där det läggs tid på både stora och små faktorer som påverkar prestationen på såväl kort som lång sikt. Det är klokt att prioritera feedback och utvärdering.

4.Psykiskt och fysiskt välmående. 

Idrottare lär sig hur de kan balansera belastning och återhämtning för att uppleva både fysisk och psykisk hälsa. Trots hårda påfrestningar går det att kombinera prestation och välmående.

5.Psykologisk flexibilitet.

Tränare och idrottare arbetar aktivt med att påverka psykologiska faktorer som har betydelse för hantering av stress, oro och ångestrelaterad problematik, både i vardagen och under tävling. Genom att förstå sig själv och teamet kan du träna på och acceptera dina reaktioner och beteenden.

6.Självkännedom och kunskap om prestation.

Genom självmedvetenhet och självständighet ökar du kunskapen om din egen och teamets prestation och utveckling.

7.Beteendemålsättning.

Resultatet styr verksamheten i både elitidrott och arbetsliv, men vägen dit går genom beteende- och processmål som bearbetas systematiskt på både kort och lång sikt.

8.Motivation och autonomi.

Tränare och idrottare förstår betydelsen av självbestämmande motivation, då idrottare behöver träna år efter år och fortsätta både i fram- och motgång. Genom att tillgodose de grundläggande behoven autonomi, kompetens och tillhörighet skapas förutsättning för utveckling.

9.Beteendeperspektiv.

Med ett beteendeperspektiv går det att specificera arbetssätt, metoder och prestation på detaljnivå för att synkronisera och effektivisera mål, kommunikation och ledarskap. Verksamheten får både ett gemensamt språk och riktning i verksamheten.