Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

De bytte karriär - och fick bättre livskvalitet

De flesta har nog någon gång drömt om att byta karriär och göra något helt annat. Möt tre personer som gjort slag i saken – och fått bättre livskvalitet.
Publicerad
Tre personer som alla bytt karriär mitt i livet.
De sadlade om. Anders, Magnus och Jenny bytte karriär mitt i livet - och fick mer livskvalitet. Foto: Lars Jansson/Joachim Grussell/Beatrice Graalheim.
Anders Holmquist i jobbkläder utanför sin sopbil.
Anders Holmquist gillar att köra sopbil och hämta trädgårdsavfall. Foto: Lars Jansson.

PRODUKTIONSCHEFEN SOM BLEV SOPHÄMTARE

”Jag vill absolut inte tillbaka”

Många skakade på huvudet när Anders Holmquist bytte karriär och lön. Själv njuter han av friheten, att få jobba utomhus och träffa människor.

Tredje gången gillt. Anders Holmquist i Helsingborg sa upp sig flera gånger, men blev hela tiden övertalad att stanna kvar på jobbet som produktionschef.

– Efter 35 år i livsmedelsindustrin ville jag göra något annat innan jag blev för gammal. Jag visste inte vad, bara att det skulle vara ett arbete utomhus. Men eftersom jag inte hade någon plan blev jag kvar, säger Anders Holmquist, som i dag är 54 år.

Efter en långsemester i Thailand hade beslutet mognat fram. Nu fanns ingen återvändo. Trots att hans chef än en gång försökte övertyga honom och gav välmenande råd om att ”inte göra något dumt”.

Han grunnade över olika möjligheter – traktorgrävare, betongarbetare, snickare?

– Jag trivdes på mitt gamla jobb, men mina dagar var långa och under vinterhalvåret både kom och gick jag till jobbet i mörkret och såg ingen däremellan.

Han tog kontakt med Trygghetsrådet, TRR, och fick möjlighet att delta i kurser och höra diverse föreläsningar. Men vändpunkten kom först under en paneldebatt där en HR-chef berättade om en försäljningschef som hade börjat köra sopbil.

– Det var något som jag också skulle kunna göra. Jag har ett stort motorintresse och beslöt mig för att ta lastbilskort. Sedan fick jag jobb på Nordvästra Skånes Renhållnings AB, berättar han.

I dag har Anders Holmquist kört trädgårdssopor i två år och stortrivs.

– Det är roligt att köra lastbil och träffa människor. Jag är en social typ som gillar att snacka med folk.

Han uppskattar också friheten och att få möjlighet att vara utomhus i alla väder.

– Dessutom går jag mycket om dagarna och får på så sätt betald motion. Jag tycker jobbet är fantastiskt!

Att gå från chef till sopgubbe har naturligtvis inneburit en sänkt lön. Men Anders menar att det är oväsentligt, han har ändå aldrig levt över sina tillgångar och har inga lån.

Anders hustru har varit ett stort stöd, peppat, pekat på fördelarna med kortare arbetsdagar och inte minst att få mer tid för varandra. Tidigare arbetade han minst tio timmar per dag, ofta på helgerna och behövde dessutom vara tillgänglig nästan jämt.

– Så här efteråt har jag lite dåligt samvete för att jag sällan varit med på barnens skolavslutningar eftersom jobbet alltid har kommit först.

Beslutet att gå från chef till sopgubbe väckte till en början omgivningens reaktioner.

– Vissa höjde på ögonbrynen och tyckte att det var ett statustapp. De kunde inte förstå mitt val. I dag tror jag att alla inser att jag är samme Anders som förr.

Även hans tre vuxna barn tyckte att beslutet var konstigt.

– Det klingade inte högt att bli sopgubbe. Men vi tog en diskussion och enades om att människor är lika mycket värda oavsett titel, vi har alla har ett uppdrag att fylla. I dag tror jag till och med att barnen är lite stolta över mig.

Innan han började det nya jobbet hände det att även Anders tvivlade över sitt beslut. Vem skulle vilja anställa en 50-åring? Skulle han ångra sig och längta tillbaka till chefsjobbet?

– Jag tyckte ju om att ha personalansvar och har brunnit för att bygga relationer. Det är stimulerande att få folk att trivas och att se personalen nöjd.

Då och då kan han känna ett uns av saknad, men samtidigt en stor lättnad.

– Jag vill absolut inte tillbaka. I dag har jag tid för återhämtning och jag uppskattar verkligen att ha en fritid. Det är nytt och skönt, säger Anders Holmquist.

Magnus Hermansson i ett klassrum.
Lärarjobbet har blivit långt bättre än vad Magnus Hermansson vågat hoppas på. Foto: Joachim Grussell.

FABRIKSCHEFEN SOM BLEV LÄRARE

”Det är stort att vara del av elevernas framtid”

Efter yrkesbytet känner sig Magnus Hermansson lugnare, mindre stressad och mår överlag bättre.

Hög lön. Spännande utmaningar. Många roliga resor runtom i världen.

Magnus Hermanssons arbete som fabrikschef hade många uppsidor. Men det innebar även konstant hög belastning och en gnagande känsla av att aldrig vara riktigt ledig. Och familjen kom i kläm.

Sju år senare ser Magnus Hermansson tre anledningar till varför han vid 51 års ålder sadlade om från fabrikschef till högstadielärare.

– Jag hade under många år jobbat med förändringsarbete och kom till en punkt där jag kände att jag inte längre utvecklades, säger han.

Pendlingen mellan Stockholm och Västerås gjorde dagarna långa. Magnus ville se mer av sina två barn innan de flyttade hemifrån.

– Dessutom ville jag hjälpa andra att kunna få en lika bra utbildning och möjlighet till så roliga jobb som jag själv har haft, säger Magnus Hermansson, som har en examen som civilingenjör.

I samma veva läste han om den skriande lärarbristen och sökte ett utbildningsprogram hos organisationen Teach for Sweden, som erbjöd full lön och möjlighet att läsa lärarexamen på distans.

– Det passade mig. Organisationens mål är att eleverna ska göra praktik på en skola i ett socialt utsatt område. Jag trivdes så bra på min skola att jag blev kvar efter praktiken, berättar han.

Magnus Hermansson ser klara likheter mellan sitt tidigare chefsjobb och läraryrket.

– Båda handlar om ledarskap. Det är ofta mer ordningsproblem i ett klassrum än på en arbetsplats. Å andra sidan blir det ofta roliga diskussioner. Jag får också chans att bygga relationer och är en del av elevernas resa in i framtiden. Det är stort.

Den tidigare yrkeserfarenheten är till hjälp när han undervisar.

– Kemi, fysik och biologi kan uppfattas som abstrakt och det kan vara svårt att se den praktiska nyttan. Min långa tid i tekniska yrken kanske gör att jag kan göra de ämnena mer greppbara och verklighetsnära.

Hans råd till andra chefer inom teknisk industri som funderar på att sadla om är kort: Hoppa på!

– Det finns alltid vägar tillbaka till chefsroller om du skulle vilja, säger Magnus Hermansson.

Han räknade själv med att ångra sig. Det har dock inte hänt.

– Läraryrket är långt bättre än vad jag vågade hoppas på. Det är dagliga unika möten och jag måste hela tiden lära nytt för att kunna undervisa. Det motiverar min hjärna, jag känner mig ännu mer nyfiken än förut.

Lönen är förvisso betydligt sämre än tidigare.

– Det var jag medveten om. Men jag har tjänat så bra att jag kommer att ha en god pension. Och pengar är inte allt.

En stor fördel med yrkesväxlingen är att han känner sig lugnare, mindre stressad och överlag mår bättre.

– Familjen har fått en mer närvarande pappa och make. Nu kan jag vara ledig ibland. Det kunde jag inte som chef.

Jenny Grindestam på gymmet.
Man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och jobba med något helt nytt, tycker Jenny Grindestam. Foto: Beatrice Graalheim.

PRODUKTCHEFEN SOM BLEV KOSTRÅDGIVARE

”Det är både läskigt och härligt”

Jenny Grindestam dagdrömde om att få jobba med träning, men behövde en spark i baken för att komma till skott. I dag är hon egenföretagare i hälsa.

Nu eller aldrig!

Det tänkte 46-åriga Jenny Grindestam när hon tog steget från produktchef till personlig tränare och kostrådgivare på en gymkedja.

– Jag hade jobbat på samma företag i mer än 20 år. Om jag skulle göra något annat var det dags nu. Och erbjudandet kändes bara ”wow”, säger Jenny Grindestam, som numera är konsult och sin egen chef med enskild firma.

Hon trivdes bra på sitt tidigare arbete på Guldfågeln.

– Jag har ett stort matintresse och en grundutbildning som kock. Som chef var mitt uppdrag bland annat att ta fram och marknadsföra nya produkter. Det var stimulerande och roligt, säger hon.

Ändå växte en stark längtan efter att prova något nytt.

På fritiden har Jenny Grindestam haft ett brinnande intresse för träning och är bland annat licensierad padelinstruktör. Det var hennes personlige tränare som erbjöd henne att börja arbeta tillsammans med honom. Det blev en knuff att våga sadla om.

– Jag har nog egentligen alltid haft en längtan efter att få ägna mig helt åt träning och kostrådgivning, men det har känts osäkert att ha egen firma, säger Jenny Grindestam.

Oron finns kvar, men känslan av förväntan är större.

– Även om det är lågkonjunktur tror jag folk vill träna och ta hand om sig.

Ekonomiskt kommer det att bli en ganska stor skillnad jämfört med tidigare, när en chefslön kommit in på kontot varje månad.

– Utan en man med heltidsjobb hade jag inte vågat. Genom åren har jag också sparat lite pengar som det nu är det läge att använda.

Har du något råd till andra som funderar på att förverkliga sin livsdröm?

– Kolla om du har möjlighet att vara tjänstledig för att prova på det nya. Det hade jag. Då kan du komma tillbaka om det inte skulle funka.

– Samtidigt tror jag att man har allt att vinna på att våga slänga sig ut och göra vad man tycker är roligt. Jag är inte modig, men nu har jag litat på min magkänsla. Det är både läskigt och härligt.

Text: Gertrud Dahlberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Så klär vi oss på jobbet

Slänger du bara på dig något eller klär du dig genomtänkt när du ska gå till jobbet? Vi har träffat fyra Unionen-medlemmar som alla gör medvetna val – frivilligt eller för att tjänsten kräver det.
Petra Rendik Publicerad 17 januari 2025, kl 06:00
personer med olika arbetskläder
Arbetskläder kan ha olika betydelse. Vissa måste ha dem, andra väljer dem frivilligt för att skilja på privatliv och arbetsliv. Foto: Christopher Hunt, Nicke Messo, Fredric Alm, Mats erlandsson

När Applegrundaren Steve Jobs bad designer Issey Miyake att designa en väst som alla anställda på techföretaget skulle bära möttes han av motstånd. Han blev utbuad på scenen när han visade plagget som skulle binda medarbetarna till företaget.

Det blev ingen gemensam uniform, men Steve Jobs själv blev förknippad med svart polotröja, Levi’s jeans och sneakers, som var företagskostymen han bar i nästan alla sammanhang.

Svenskan Matilda Kahl blev en världsnyhet när hon berättade om sin egenkomponerade jobbuniform – en vit blus med svart rosett och svarta byxor som hon har burit i flera år för att slippa lägga energi på klädvalet varje morgon.

Vi har träffat Annika, David, Carl och Ida för att prata arbetskläder.

David har en jobbkostym som han bär frivilligt för att skilja på privatliv och arbete. Carl på Systembolaget och Annika på SAS har inget val – deras kläder symboliserar företagen i första hand. För Ida på LKAB handlar det främst om att inte skada sig på jobbet.

Vad tar du på dig nästa gång du går till jobbet?

David Björkeryd, Grundare av Grandur digital, Göteborg.

När David Björkeryd spelade elitfotboll i bland annat Örgryte IS och Gais slog en nästan magisk känsla till varje gång han drog på sig matchtröjan. Det blev en signal om att nu gällde det att fokusera, gå ut på plan och prestera.

– Det var en fantastiskt skön trigger som gav mig kraft, säger David Björkeryd.

När han lade fotbollsskorna på hyllan 2016 och satsade fullt ut på karriären inom digital marknadsföring insåg han ganska snabbt att han saknade den där känslan.

Lösningen blev en ny typ av matchtröja – kostym och slips som han nu bär varje dag på jobbet.

Proper på kontoret

För David Björkeryd handlar det inte om att vara överdrivet proper på kontoret. Det är ett sätt att mentalt växla mellan olika roller i livet.

– Det hjälper mig att skilja på arbete och vardag. När jag tar på mig kostymen går jag in i jobbläget – det ger mig fokus och energi att prestera på topp.

Han är medveten om att kostym och slips kan uppfattas som stelt och lite formellt. Därför försöker han tänka på sin framtoning, men också variera färg och material på plaggen.

I hans garderob hänger ett 30-tal kostymer i olika prisklasser. En är lila, den bär han gärna på sommaren. Den marinblåa dubbelknäppta kostymen sparar han till de tillfällen när han behöver lite extra styrka och trygghet.

– Jag fick inspirationen av en gammal fotbollstränare som hade en ”vinnarkostym”. Alla borde ha ett sådant plagg i garderoben. Det behöver inte vara en kostym – välj det som får dig att känna dig oslagbar.

Carl Spång, Säljare på Systembolaget, Västerås.

När Systembolaget skulle lansera nya uniformer förra året fick Carl Spång och hans kollegor agera testpiloter för plaggen under ett år. Några justeringar senare, som nya knappar på skjortorna, bär nu alla anställda i hela landet de nya kläderna som Carl Spång beskriver som ”casual” jämfört med den förra uniformen.

– Det var mer uppklätt innan, med skjorta och slips, som kanske ingav ett visst förtroende, men de yngre kunderna uppfattade oss som lite auktorära. Och personligen satt inte skjortan så bra på mig.

De enda nackdelar han kan komma på med den nya kollektionen är att designen är så pass ledig att man inledningsvis blev lite osynlig för kunderna. Men så är det inte längre.

– I början fick jag ofta frågan om jag jobbade här. Vi fick helt enkelt vara lite mer proaktiva än vanligt ett tag, säger han.

Svettfläckar på skjortan

Carl Spång jobbar i en större butik där medarbetarna är i nästan ständig rörelse. Det är mer plock av varor under hela dagen, inte bara innan öppning som tidigare. Sortimentet har också utökats, vilket kräver mer av arbetskläderna.

– För några år sedan hade vi kanske 5–6 sorters ale, nu har vi 200. Då är det bra med kläder som vi kan vara rörliga i och som andas.

För svettigt kan det bli ibland. På den förra skjortan syntes svettfläckarna tydligt, berättar han.

– Men mina äldre kollegor har då sagt att vi skulle varit med på den tiden då vi hade gulbeige skjortor. Då kunde man prata om synliga svettringar under armhålorna.

Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.
Annika Lolic, Steward på SAS, Stockholm.

Få jobbuniformer har förknippats lika mycket med glamour, men också med strikta klädkoder, som flygvärdinnornas. I sina snäva kjolar blev de ett slags kuttersmycke för bolagen.

– Det var mycket mer utmanande uniformer förr. I dag är det fortfarande figursytt, men mer bekvämt och praktiskt som är bättre för hälsan och kroppen, säger Annika Lolic, steward på SAS.

Hon har upplevt det mesta i klädväg under sina snart 30 år i luften, de senaste 26 på SAS.

Mycket har förändrats och valfriheten att välja kläder är större. Flyger hon till Miami lämnar hon den varma jackan hemma. Är det vinter arbetar hon i byxor. Släpper hon på eller av passagerare i Kiruna tar hon på sig kappan. Och på fötterna, när hon är ombord, har hon ofta svarta sneakers med svart sula.

– Det blir många timmar som vi står upp, särskilt under långflygningarna som kan vara i 14 timmar. Jag ser ofta nyanställda som i början har höga klackar, men de ger upp ganska snart.

Hästsvans är okej

Men det finns regler att förhålla sig till. Du får inte ha håret utsläppt om det går längre än till axlarna. Hästsvans är okej så länge den inte är för lång, naglar och makeup ska var diskreta. Och har man inte strukit skjortan eller om kavajen har blivit lite för tajt så får man en vänlig uppmaning att se över det.

Annika Lolic har nästan alltid gillat sina uniformer. Favoriten är en som designats av Calvin Klein, men den fick hon aldrig chansens att bära.

Och så finns där uniformen som hon helst vill glömma.

– Vi hade något som såg ut som en slips som man knäppte runt blusen och så var det stora axelvaddar på kavajen. Usch … Men det var ju 90-tal och så man skulle se ut.

Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna.

Byxor och jacka med reflexer, långärmad tröja under, skyddsskor med stålhätta och spiktramp, hjälm, skyddsglasögon, hörselkåpor och handskar. Det är en smärre procedur varje gång Ida Lund, byggledare på LKAB i Kiruna, ska lämna kontoret för att ge sig ut i verken.

– Det är ju ett krav att ha på oss allt det här ute i verksamheten och jag har respekt för varför det är så. Vätskor kan spruta och sten och verktyg ramla ned. Men visst skulle jag hellre ha mina vanliga kläder, säger hon.

För Ida Lund handlar arbetskläderna främst om säkerhet och funktion. Hur plaggen ser ut bryr hon sig inte så mycket om. Desto viktigare är det med bekvämligheten, att tyget är stretchigt och andas.

– Det är fysiskt jobb vi utför i verken, vi går långa sträckor och det är många trappor.

Flamsäkra ytterplagg

Men allt är inte skönt att bära på kroppen. De flamsäkra ytterplaggen som ibland måste på är otympliga och varma. Där finns utvecklingspotential, anser Ida Lund.

Kanske lyssnar arbetsgivaren precis som de har gjort när det kommer till arbetskläderna i dammodell på LKAB. Ida Lund och flera av hennes kvinnliga kollegor har fram till nu valt att använda herrkläder i mindre storlekar eftersom framför allt tjejbyxorna inte fungerar i industrimiljö.

– Byxorna har varit för tajta och lågt skurna. Men nu har det kommit en ny kollektion som man faktiskt kan ha på sig och bara det är ju ett framsteg.