Som ung civilingenjör fick Per Ribbing se hur urinvånarna i Ecuador behandlades av de multinationella oljebolagen och hur striden om oljan ledde till en gränskonflikt med 25 döda som följd. I en radiopodd har han berättat hur han insåg att de hade dött ”på grund av att jag ska kunna köra bil i Stockholm. Där och då bestämde jag mig för att köpa en elbil”.
– Det var då jag fick upp ögonen för vårt oljeberoende. Jag gick från att vara en teknikglad och obekymrad ingenjör till att plötsligt inse att vi har enorma utmaningar på grund av vår beroendesjukdom: oljeholism.
Miljöengagemanget styrde också hans fortsatta yrkesbana. Efter att först ha arbetat på en stor teknikkonsultfirma blev han energihandläggare på Naturskyddsföreningen. Samtidigt, i januari 1997, köpte han sin första elbil. Den hade blybatterier som räckte åtta mil - om man hade medvind och nedförsbacke.
– Elbil var ju väldigt udda på den tiden. Då var den bara för den mest extreme miljövännen. I dag anses man nästan lite korkad om man inte köper elbil.
Tiderna har förändrats. Per Ribbing är numera också teknologie licentiat i teknisk fysik, fokuserad på förnybar el och klimatledarskap.
Nu är det väl väldigt mycket medvind för miljön?
– Nja, vi har ett gigantiskt problem: vi hanterar inte klimatkrisen som den kris det är. Gör vi det så finns det lösningar, vi kommer att få väldigt många positiva saker genom att ställa om till ett hållbart samhälle.
Är ni ingenjörer i allmänhet krismedvetna?
– Det är en generationsfråga. Är du en yngre ingenjör fattar du det här. Men bland ingenjörer i min ålder, 55 plus och äldre, finns massor av klimatförnekare. Det är bedrövligt, de borde vara klimatkämpar så det bara visslar om det. Dessutom behövs deras insatser. Gubbarna är ju inte korkade, men det är en fråga om skuld. Erkänner man att det finns en klimatkris erkänner man sitt eget ansvar. De har ju varit med och blundat.
Och vi andra, tar vi vårt ansvar?
– Det är lätt att säga att man är för miljön. Det tycker alla är jättebra, men sedan bokar de ändå en resa till Mallorca eller tar bilen till jobbet. Påpekar jag detta blir jag ”the bad guy”.
Hur lever du själv?
– Jag lever väldigt miljörätt, det sticker i ögonen på en del. Jag har inte ens elbil nu, jag har en hopfällbar cykel som jag tar med på tåget. Jag slutade flyga 2011. När jag föreläser på klimatkonferenser runt om i Europa tar jag tåget och cyklar. En gång skulle jag föreläsa i Japan, då tog jag transsibiriska. Och så bor jag i en bostadsrättsförening som ska sätta upp solceller nu.
Hur kommer våra liv se ut om tio år?
– Om moder jord slår bakut då blir det hundratals miljoner klimatflyktingar, krig och konflikter och ett rent helvete på jorden. Men om allt går bra har vi några år på oss att sluta med fossila bränslen. Det kan gå, men vi måste sluta knarka olja.
I dag forskar Per Ribbing om förnybar el. Enligt honom går det att skilja på el producerad på olika vis, exempelvis kolkraftsel och vindkraftsel. Därmed skulle konsumenterna faktiskt sitta på makten för att få till en omställning från fossil energi. Den åsikten delas dock inte av alla kollegor.
– Ursprungsmärkt el blandas inte. Det nya paradigmet innebär ju att massor av ingenjörer har gått och sagt fel under 20 års tid, därför har det gått personlig prestige i saken.
Läs mer: "Snedrekryteringen av ingenjörer går att påverka"
Läs mer: Ingenjörer som hjälper barn att få tillgång till vatten
Ingenjörer för miljön
Ingenjörer för miljön bildades 1992. Organisationen, som bland annat samarbetar med Naturskyddsföreningen, ordnar bland annat föreläsningar och studieresor.
