Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Okej att prata politik på jobbet?

Om några dagar går vi till val. På många håll diskuteras politik livligare än någonsin. Kanske även på jobbet. Men är det okej? Och hur gör vi det bäst?
Petra Rendik Publicerad
Colourbox (montage Magdalena Taubert)
Var tredje person tycker att politik är ett mycket dåligt eller ett ganska dåligt samtalsämne på jobbet. Det visar Manpowers undersökning ”Work life” från i våras som bygger på svar från 1 700 personer. Colourbox (montage Magdalena Taubert)

Att prata politik och samhällsfrågor kan vara både roligt och viktigt men det kan också leda till konflikter när vi tycker olika. Partipolitik är helt enkelt ett känsligt ämne. Att avslöja vilket parti du ämnar rösta på nu på söndag är något som långt ifrån alla är bekväma med.

Särskilt på jobbet.

Var tredje person tycker att politik är ett mycket dåligt eller ett ganska dåligt samtalsämne på jobbet. Det visar Manpowers undersökning ”Work life” från i våras som bygger på svar från 1 700 personer. Chefer och yngre medarbetare är dock mer benägna att prata politik på sin arbetsplats.

Varför är det så känsligt att prata politik på fikarasterna då? Det är inte sällan vi pratar om allt annat med våra kollegor.

Det finns flera orsaker menar psykologen Johan Grant, på Organisationspsykologerna.

– Våra politiska uppfattningar är nära förknippade med vår identitet, alltså hur vi uppfattar oss själva, våra ideal och våra värderingar. Det är också en social markör som berättar vilken ”typ” man är, gott hjärta, rationell, smart och så vidare. Det är därför naturligt att det finns starka känslor förknippade med våra politiska uppfattningar.

Kulturen på många svenska arbetsplatser är också ofta problematisk, det råder ett konsensusideal som säger att det är bäst om alla är sams hela tiden. Vilket inte öppnar upp för diskussioner om politik. Argumentation och ett visst mått av ”gräl” är tabu på jobbet fast det egentligen kan vara utvecklande och lärande tycker Johan Grant.

Vett och etikettexperter brukar gärna råda till att låta bli laddade ämne som politik, pengar och religion på jobbet just för att stämningen kan bli otrevlig.

Men Johan Grant är av en annan åsikt.

– Jag tycker definitivt att det är önskvärt att vi kan prata politik med varandra på våra arbetsplatser. Det är en viktig grund för demokratin. Vi kan må bra av att tala om politik, men om vi kan göra det på ett sätt som gör att vi förstår varandra och oss själva bättre.

Hur gör man det?

Johans tips är att sätta upp spelregler för hur man diskuterar politik på jobbet. När det ändå är valtider, passa på att syna samtalsklimatet på jobbet generellt.

Sist men inte minst handlar det om en sådan enkel sak som hyfs.

– Vi uttrycker oss hyfsat mot varandra. I stället för att kalla en kollega rasist så kan du säga ” jag tycker inte om din uppfattningar om invandring”, säger Johan Grant.

 

Hej, upplever du att det pratas mer politik på jobbet nu när det är valår?

Känner du dig bekväm med att prata politik med kollegorna eller låter du helst bli?


Björn Nilsson, teknisk projektledare, H&M. Stockholm

Det pratas otroligt mycket politik på mitt jobb. Det började redan i våras för att nu med några dagar kvar eskalera. Jag pratar själv aldrig politiska åskådningar med mina kollegor. Det gör jag med mina vänner i stället och det bara för att jag inte vill framstå som en politruk.


Pia Stjärnvind, chef marknad & publik, Riksteatern. Stockholm.
Diskussionerna är naturligtvis livliga i korridorerna men jag upplever att det finns en politisk medvetenhet generellt på mitt jobb, oavsett om det är valtider eller inte.

Vi har ett bra diskussionsklimat och en respektfull ton mot varandra, så jag känner mig helt trygg att prata politik. Med de extrema högervindar som blåser i samhället idag behöver vi våga stå upp för medmänsklighet, rättvisa och demokrati i alla sammanhang vi kan, även de gånger det känns obekvämt.


Robin Persson, handläggare, Leg Communication, Skellefteå
Jag har märkt av en ökning av politiska diskussioner på min arbetsplats, främst under raster och i köket såklart. Jag väljer att förhålla mig så neutral som möjligt och pratar helst inte partipolitik. Men det är alltid roligt och intressant att lyssna på mina kollegors åsikter. 

Tips för att prata politik på jobbet

  • Sätt upp spelregler för hur man diskuterar politik. Syna samtalsklimatet på jobbet. Hur beter vi oss mot varandra?
  • Uppskatta att höra andras åsikter och försök lära dig andra perspektiv än dina egna. Klarar du inte det så acceptera att det finns de som tycker annorlunda än du och inse att det är bra och nödvändigt, även om du inte gillar åsikterna.
  • Säg vad du tycker men uttryck er på ett hyfsat sätt mot varandra, det är trots allt en arbetsplats. I stället för att slänga ut anklagelser vitt och brett, säg att du har en annan uppfattning.
  • Respektera om någon inte vill delta i diskussionerna. Respektera också att du aldrig kan tvinga på någon en åsikt.
  • Uppstår det ofta tjafs när ni har olika åsikter, oavsett ämne, så kan ni ha djupare problem på arbetsplatsen. Då behöver chefen ta itu med det.

Johan Grant

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.