Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Hjälp! Min kollega luktar!

En kollega som luktar illa kan vara besvärande. Inte minst i dagens kontorslandskap när vi vistas närmare varandra än tidigare. Men hur påpekar man odören utan att såra?
Ola Rennstam Publicerad
Kvinna med passerar en grupp kollegor.
Att våga ta samtalet är bäst för alla parter – ingen människa vill ju lukta illa. Men förbered helst din luktande kollega på att du vill ha ett lite känsligt samtal, så att budskapet inte kommer som en chock. Illustration: Mattias Käll

Vi har alla mött dem. Personer med en andedräkt som instinktivt får oss att rygga tillbaka och dem vars svettlukt är så kväljande att vi undrar om de någonsin tvättar sina kläder. I de flesta fall är personen själv helt omedveten om odören som kringgärdar dem och att folk i deras närhet besväras. Just därför är det viktigt att ta mod till sig och uppmärksamma dem på problemet, inte minst om det handlar om en kollega, menar psykologen Alexandra Thomas.

– Det mest schyssta man kan göra gentemot den här personen är att ta samtalet över huvud taget. Det finns inte någon som vill gå runt och sprida dålig lukt och den jobbiga sanningen är det bästa i längden. Om fler visar civilkurage och omtanke behöver det inte bli ett så stort problem på så många arbetsplatser, säger hon.

Men uppriktighet är inte alltid så lätt. Av alla svåra samtal är de som handlar om en medarbetares lukt det som landets chefer bävar mest inför.

Varför är de samtalen så svåra?
– Att lukta illa är något ytterst personligt, det är inget beteende som att man kommer för sent eller har ett otrevligt tonfall, utan det hänger ihop med den mänskliga existensen. Man är rädd att såra, men som med all typ av feedback, särskilt när den är så personlig, är det viktigt att den tas direkt med personen. Man får inte glömma bort att det kan finnas alla möjliga orsaker till lukten, till exempel att man äter en viss medicin, säger Alexandra Thomas.

Man kan förstås inte ge någon sparken på grund av lukt

I takt med att egna rum ersätts av öppna kontorslandskap blir oangenäma lukter ett allt mer påtagligt problem. Nu måste du plötsligt sitta intill kollegan som du tidigare bara träffade vid kaffeautomaten. Och när vi kommer närmare varandra blir det nödvändigt att ta tag i de här frågorna. Att sprida dålig lukt kan, enligt Alexandra Thomas, också leda till konflikter och social utstötning på arbetsplatsen, som att kollegorna undviker att äta lunch med personen.

Men det är inte självklart att det måste vara chefen som tar samtalet, en kollega kan i vissa fall vara att föredra.

– Det finns ingen given ordning knuten till en befattning utan det beror på hur arbetsplatsen ser ut. Finns det ett tillitsfullt och öppet klimat är det bättre att en kollega tar samtalet. I vissa fall sitter chefen på annan ort, då går det inte att skyffla över frågan dit. En bra tumregel är att den som utsätts oftast och mest tar samtalet.

Vilka krav kan arbetsgivaren ställa på en medarbetare när det gäller lukter?
– Är det stark parfymlukt kan man kräva att det ska upphöra med hänsyn till att det finns överkänsliga personer på arbetsplatsen. Det är också lätt att åtgärda. När det gäller kroppslukter tycker jag att vuxna arbetstagare måste uppfylla baskraven för hygien, men man kan förstås inte ge någon sparken på grund av lukt.

Till skillnad från när det gäller till exempel ljus och ljud finns det inget regelverk för hur mycket det får lukta på en arbetsplats. Däremot finns krav på tillräcklig ventilation i kontorsmiljö. Kraven bygger på att människor ska uppfatta luktnivån som acceptabel och den nivån tar bort mycket av de lukter som vi människor avger.

– Ventilation och luftflöden utgår från att 80 procent ska uppleva det som acceptabelt att komma in i ett rum där det sitter folk, det kan alltså vara 20 procent som fortfarande tycker att det luktar lite illa, säger Gunnar Åhlander, sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

Krånglande avlopp och andra faktorer som kan ge lukt i byggnaden går att åtgärda tekniskt och arbetsgivaren är skyldig att gå igenom byggnaden och söka efter tänkbara lösningar. Personer som inte sköter sin hygien är däremot ingen fråga för Arbetsmiljöverket.

– Det är arbetsgivarens ansvar att alla ska trivas på sitt jobb, man kan vidta olika åtgärder som att flytta på folk eller ändra ventilationen, men man kan aldrig tvinga en människa att lukta på ett visst sätt.

Man får helt enkelt stå ut med att det luktar så länge vi vistas i samma miljö som andra människor. Om någon luktar svett är det ingen hälsopåverkan mer än att kan må lite sämre just när man upplever det, säger Gunnar Åhlander.

SKA DU TA SNACKET – TÄNK SÅ HÄR

  • Hänvisa inte till vad andra kollegor har sagt och kom inte med hypoteser om vad lukten kan bero på. Beskriv hur du själv upplevt odören och bolla över frågan om det är något som personen känner igen. Det är viktigt att snabbt involvera den andra och att hen får chansen att förklara sig.
  • Ta samtalet i ett avskilt rum och förvarna personen genom att säga att du vill ta upp ett lite känsligt ämne.
  • Avsätt generöst med tid till samtalet – du vet aldrig vilka reaktioner som kan komma. Och ge återkopplingen när du själv befinner dig i ett lugnt tillstånd och inte känner dig stressad. Det skapar utrymme för en bra dialog.
  • Var tydlig och ärlig. Linda inte in det du vill säga eller börja prata om ovidkommande saker – samtalet ska enbart handla om lukten.
  • Om personen inte kan relatera till problemet eller vill kännas vid det måste du bli mer specifik och eventuellt komma med förslag på hur lukten kan förbättras. Det är viktigt att vara lyhörd inför den person du har framför dig. Kommer du ingen vart bör du ta frågan vidare till er chef.
  • Ett agerande som givetvis är helt förbjudet är att som en välmenande hint lägga deodorant eller tandkräm på personens skrivbord.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Tre strategier att bemästra motgång

Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång. Tricket är att omvärdera synen på bakslag. Och att du själv som chef vågar kliva fram med dina fel och brister.
Publicerad 20 augusti 2025, kl 06:01
Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i vår föränderliga och osäkra arbetsvärld. Det menar ledarskapsexperten Loa Lava Brynjulfsdottir. Illustration: Kati Mets

Floppar, fiaskon, platt fall och motgångar. Även okärt barn har många namn. Vi vet alla hur hemskt det känns att stå med brallorna nere efter ett snöpligt nederlag. Och att känna en svidande skam över att ha missat målet, gjort fel och varit otillräcklig.

Men vänta ett tag! Är det inte ett ganska stelbent och till och med förlegat sätt att se på misslyckanden? I synnerhet i arbetslivet där det allt oftare talas om psykologisk trygghet, lärandeprocesser och innovation.

Jo, menar Loa Lava Brynjulfsdottir, aktuell med boken Mod att möta motgångar – som ledare, medarbetare och team.

Foto: Marie-Therese Karlberg

– Dagens ledare behöver lämna komfortzonen och kliva in i modet för att kunna navigera i samtidens föränderliga och osäkra arbetsvärld. Mod att möta motgångar är nyckeln till framgång, säger Loa Lava Brynjulfsdottir, som är föreläsare och utbildare i ledarskap.

Men för att det ska vara möjligt behöver vi i grunden omvärdera synen på motgångar. Att misslyckas behöver inte vara ett hinder eller ett tecken på egen oförmåga, enligt henne.

Inte heller är det fråga om att undvika misslyckanden. De kommer ju vare sig vi vill eller inte.

– I stället handlar det om att möta motgångar med ett nyfiket förhållningssätt och utforska om det kan finnas en möjlighet till lärande. För att kunna lyckas och nå våra mål och visioner är det en förutsättning att testa, våga ta risker och att också misslyckas ibland, förklarar hon.

"Vi är inte tränade på att skaka av oss misslyckanden och skam"

Samtidigt är det lättare sagt än gjort att förvandla motgång till möjlighet. Även om det förvisso kan vara lärorikt är det ändå ofta tufft att misslyckas, inte minst i arbetslivet.

– Vi är inte tränade på att ta risker och inte heller på att skaka av oss känslan av misslyckande och skam, konstaterar Loa Lava Brynjulfsdottir.

Enligt henne krävs det i huvudsak att vi övar på två strategier för att kunna möta motgångar på ett lärande sätt:

1. Att träna upp ett dynamiskt tankesätt där vi hela tiden utvecklas, lär oss och slipar på våra färdigheter. Enligt det här synsättet är misslyckanden en del av utvecklingen där vi lär och utmanar oss själva.

Motsatsen är ett så kallat statiskt tankesätt, där ett misslyckande ses som en gräns och ett slut. Där ett misslyckande är något personligt och våra potentialer uppfattas som givna och därmed inte utvecklingsbara.

2. Att bli skamtålig, det vill säga att bygga upp vår resiliens mot motgångsskam. Och även att kunna återhämta oss från bakslag. Skam är en djupt mänsklig känsla som rör kärnan i vår identitet och självkänsla. I grunden handlar det om rädsla för att inte vara värd gemenskap, tillhörighet och kärlek. En förlamande skam kommer som ett brev på posten när vi misslyckas. Rädslan för att uppleva skam gör ofta att vi undviker att kliva fram och riskera en motgång.

Loa Lava Brynjulfsdottir framhåller att en chef har en bärande roll för att skapa ett dynamiskt förhållningssätt till motgång och för att förhindra att motgångsskammen slår till.

– Som ledare kan du normalisera motgångar och rädsla för att misslyckas genom att själv våga kliva fram och vara modig, mänsklig och sårbar, säger hon.

Misslyckanden en naturlig del av en lärandeprocess

Sårbarheten är, enligt henne, det modiga ledarskapets innersta kärna. Det ska inte förknippas med svaghet – tvärtom är det ett tecken på mänsklighet.

– Att vara modig är att acceptera sin rädsla och sårbarhet men ändå våga agera. Det innebär att du som chef kan erkänna att du gjort ett misstag eller har klantat dig. Och att du delar med dig av dina erfarenheter, tankar och känslor och kan be om ursäkt, förklarar hon.

När den som har mest makt i hierarkin visar vägen genom att berätta om sina motgångar minskar också stigmat för misslyckanden bland medarbetarna. Det modiga, mänskliga ledarskapet vilar på idén att misslyckanden är en naturlig del av lärandeprocessen, som sedan ligger till grund för att kunna justera riktning och mål för hela teamet.

– Den dynamiska synen på motgångar skapar i sin tur en trygg miljö där alla medarbetare vågar ta risker, testa och utvecklas, säger Loa Lava Brynjulfsdottir. 

Text: Gertrud Dahlberg

3 STRATEGIER

  • Gör tvärtom. Utvidga din komfortzon genom att exponera dig för det som känns jobbigt. Är du en person som gärna skjuter på uppgifter? Gör dem direkt. Är du rädd för att få ett nej och bli avvisad? Fråga ändå. När du upprepade gånger vågar gå emot och utmana dina egna rädslor växer också modet.
     
  • Släpp på perfektionskravet. Det är helt okej att göra fel ibland. Tänk dig att du kör ett pilotprojekt, ett slags betaversion där du provar dig fram. Det behöver inte vara perfekt.
     
  • Ta ett steg i taget. Det måste sällan fungera in i minsta detalj från start. Det mesta kan justeras och utvecklas efter hand.
     

ATT KOMMA IGEN EFTER ATT HA GÅTT PÅ PUMPEN

  •  Försök att gå in i känslan och sätt ord på hur det känns. Våga prata om det! Se motgången i vitögat, men undvik att fastna i meningslöst ältande.
     
  •  Identifiera dig inte med motgången. Att du har misslyckats betyder inte att du är misslyckad. Försök att se på vad som hänt med distans. Lite som att betrakta ett föremål på en konstutställning.
     
  •  Se motgången som ett lärande. Även om det svider har du troligen varit med om något som kan vara utvecklande.

Källa: Loa Lava Brynjulfsdottir