I slutet av januari kollapsade kroppen. Han kunde inte sova, fick hjärtklappning, minnesförlust, smärtor och kramp i armar och ben. 26-årige Rickard Bäck jobbade hårt och framgångsrikt på en stor revisionsfirma, men stressen gjorde det omöjligt att fortsätta med hälsan i behåll.

Direkt efter civilekonomstudierna i Lund lyckades han få ett av de mest åtråvärda jobben i branschen, som revisorsassistent på en av de fyra största internationella revisionsfirmorna.

– Jag trodde jag var odödlig. Jag har höga ambitioner och älskar mitt arbete. Under helgerna längtade jag till måndagen. Jag identifierade mig med företaget och hade siktet inställt på att bli partner, säger Rickard Bäck.

Vi sitter vid ett kafébord i Slottsparken i Malmö, inte långt från hans arbetsplats. Utanför prunkar träd och rabatter. Fram till för ett par månader sedan var det först och främst jobbet som gällde.

– Jag fick mycket ansvar och det var många bollar i luften, höga krav och hårda deadlines. Jag tog inte ut några sjukdagar och arbetade även när jag hade feber.

Telefonen var alltid påslagen och datorn tog han med hem för att kunna jobba kvällar och helger. Förra året blev det 400 övertidstimmar, lika många som året dessförinnan. Men i slutet av januari tog det alltså stopp.

– I början av året jobbade jag 70–80-timmarsveckor. Jag visste att vecka fyra skulle vara omöjlig att få ihop. Redan i höstas sa jag till mina chefer att det inte skulle fungera men det blev ändå så att jag jobbade 15-timmarsdagar och sov fyra timmar per natt. Fredagen vecka fyra kollapsade kroppen.

Veckan därefter hade han en 30-timmarsvecka men två veckor senare var han uppe i 50-timmarsveckor igen.

– Mest för att jag pressade mig själv och kände plikten mot kollegorna. Om jag sänkte tempot måste de jobba mer. Kroppen mådde fortfarande dåligt men jag intalade mig själv att det inte var så farligt. Många av mina vänner är i samma bransch. Vi vet att vi måste göra några hundår i början.

Rickard åkte även på en sedan länge planerad tjänsteresa till Argentina.

– En av mina uppgifter var att lägga ut så många bilder som möjligt på Instagram för att visa hur kul vi hade. Det var ingen som kunde ana hur dåligt jag mådde då.

Och det blev inte bättre när han kom hem. Han kunde fortfarande inte sova, var utmattad och ofokuserad, kom inte ihåg vad folk pratade om och hade minnesluckor.

Jag tog inte ut några sjukdagar och jobbade även när jag hade feber

I mitten av april blev han sjukskriven två veckor och sedan två veckor på halvtid.

– Jag hade behövt vara sjukskriven på halvtid fram till sommaren, men vårdcentralen tyckte att jag skulle ta ut timmar från min inarbetade övertid i stället. Ingen hade föreslagit det om jag hade haft halsfluss.

Sedan två veckor jobbar Rickard Bäck heltid igen, men nu har cheferna sett till att han håller ett rimligt tempo. Han har även varit i kontakt med en psykolog och börjar må lite bättre.

– Först var jag arg på att ledningen inte gjorde något i höstas när jag sa till, att jag skulle behöva bli så här sjuk för att någonting skulle hända. Jag har hela tiden varit öppen med hur jag mår. Men när jag väl blev sjuk fick jag mycket stöd från mina chefer.

– Jag började inse att det var ett strukturellt problem. I den här branschen är det så här det ser ut – alla ger allt och alla känner vi någon som har bränt ut sig.

Trots att han har sitt absoluta drömjobb har Rickard kommit fram till att han inte kan stanna kvar med hälsan i behåll.

– Jag var rädd att jag inte skulle få tillbaka minnet och att jag skulle fortsätta må dåligt. Enligt läkarna tar det tid, men jag kommer att bli bra om jag får vila. Jag har förstått att jag inte alltid måste prestera på topp och har kommit fram till att jag aldrig ska försätta mig i en liknande situation igen.

– De här tre åren har varit de bästa i mitt liv och jag är stolt över vad jag har presterat, men risken är för hög att jag inte blir frisk.

Han har just skrivit på ett anställningskontrakt för ett nytt jobb, där han blir chefens högra hand. Under jobbintervjun var han tydlig med att han inte ville jobba övertid som på det nuvarande jobbet. Det var ingenting som hans blivande chef tyckte var en nackdel. Och han får en välbehövlig paus på nära två månader mellan jobben.

– Då ska jag bara ta det lugnt, umgås med min sambo och familj och vara utomhus och träna. Jag hoppas bli helt återställd, säger Rickard Bäck.

Text: Sofia Broomé