Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Nomofobi – Rädsla att vara utan sin mobil

Får du ångest om du går på toa och inser att du inte har din mobil med dig? Då kan du lida av nomofobi (no phone phobia). Ett syndrom i tiden: det närmast tvångsmässiga beroendet av den elektroniska manick vi numera kan använda för så oändligt mycket mer än att ringa och sms:a.
Joachim Stokstad Publicerad
Lider du av nomofobi? Illustration: Annelie Carlström

Enligt Siri Helle, som skrivit boken Smartare än din telefon, diskuterar forskarna rent av om nomofobi kan jämställas med heroinberoende.

Oavsett svaret på det är nog rätt många av oss benägna att erkänna att vår skärmtid (även det ett nytt ord) lätt går till överdrift.

I en brittisk studie konstaterades att över hälften av de tusen intervjuade kände oro när de inte hade tillgång till sin mobil. En av fem kollade mejlen i sängen, en av fyra kunde tänka sig att pilla med mobilen när de var på dejt. 42 procent tog med sig sin smarta mobil till stranden. Med tanke på att denna studie har runt fem år på nacken skulle siffrorna sannolikt visa sig vara högre i dag. Det är bara att ta sig en titt i bussen – så många huvuden hänger över mobilskärmarna att forskarna varnar för nackskador.

I grunden handlar nomofobi om att belöningshormonet dopamin frisätts när vi roar oss med mobilen. Vilket triggar oss att göra det ännu mer.

Siri Helle tycker att det viktigaste är att fråga sig själv om man tycker att ens pillande med telefonen har en negativ inverkan på det övriga livet, om det orsakar någon form av problem:

”Skillnaden mellan ett beroende och en uppslukande hobby är inte hur mycket tid den tar, utan om den tillför livet något snarare än att inkräkta på det.”

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.